Adjektivets syntaktiska ställning och valet av paradigm
I
Ett fornsvenskt adjektiv uppvisar systematisk skillnad i böjningsval beroende på om det fungerar som attribut eller predikativ. Ett predikativt adjektiv – knutet till subjektet eller objektet genom kopulaverb som vara ('vara') eller varda ('bli') – böjs undantagslöst enligt den starka böjningen, oavsett om subjektet är bestämt eller obestämt (skipit ær langt, inte *skipit ær langa). Ett attributivt adjektiv däremot står inne i nominalfrasen och väljer stark böjning i obestämd miljö (et langt skip) men svag böjning i bestämd miljö (langa skipit, hin gamble maþer).13
- Positioner
- Attributiv (i nominalfrasen) och predikativ (knuten via verb)
- Huvudregel
- Predikativ böjs alltid starkt; attribut styrs av nominalfrasens bestämdhet
- Kopulaverb
- vara, varda, bliva, heta
- Genusväxling
- Full kongruens i båda positionerna
| Syntaktisk funktion | Nominalfrasens status | Fornsvenskt exempel | Böjningsform |
|---|---|---|---|
| Indefinit attribut | Obestämd | goþer drænger / et got skip | Stark form |
| Subjektspredikativ | Bestämd eller obestämd | drængerin ær goþer / skipit ær gott | Stark form |
| Objektspredikativ | Bestämd eller obestämd | han giorde skipit got | Stark form |
| Definit attribut med slutartikel | Bestämd | goþa skipit / goþi drængerin | Svag form |
| Definit attribut med fristående artikel | Bestämd | hin goþi drænger / hit goþa skip | Svag form |
| Attribut efter possessivt pronomen | Bestämd | min goþi drænger / vart goþa skip | Svag form |
I modern svenska har skillnaden mellan stark och svag predikativ neutraliserats till förmån för en enda form (huset är stort, de är stora). I fornsvenskan upprätthålls dock full stark kongruens mellan predikativet och subjektet: han var goþer (mask. nom. sg. på -er), hon var goþ (fem. nom. sg. med nolländelse), þæt var got (neutr. nom. sg. på -t), þer varu goþir (mask. nom. pl. på -ir), þær varu goþar (fem. nom. pl. på -ar) och þøn varu goþ (neutr. nom. pl. med nolländelse). Även vid bestämt subjekt har predikativet stark ändelse: konungærin var unger (aldrig *ungi).
Attributiva adjektiv kan i äldre fornsvenska placeras både före och efter huvudordet (goþer maþer eller maþer goþer). Efterställt adjektiv förekommer frekvent i lagtexter och runinskrifter och bär ofta en fokuserande eller specificerande tyngd. Oavsett placering avgörs böjningsarten strikt av nominalfrasens bestämdhetsstatus.
Uerdher kyrkia brutin oc mæssu fat stolen...
Äldre Västgötalagen, Kyrkobalken 7 (Holm B 59)Exemplet visar predikativ participböjning (som delar adjektivens starka paradigm): brutin kongruerar i nominativ singularis femininum med kyrkia; stolen kongruerar i nominativ singularis neutrum med fat.
Nu ær kirkiu stiæli gripin mæþ stiælu...
Äldre Västgötalagen, Kyrkobalken 8 (Holm B 59)Gripin står som predikativt particip i maskulin nominativ singularis och kongruerar starkt med subjektet stiæli (svag maskulin n-stam).
Ange om det kursiverade adjektivet i följande satser ska ha stark eller svag form, och ge den korrekta fornsvenska formen av riker ('rik'):
- Sats 1
- Konungærin var [...] (mask. sg. predikativ)
- Sats 2
- Han sa [...] konung (mask. ack. sg. indefinit attribut)
- Sats 3
- Hin [...] konungær atte mykit gull (mask. nom. sg. definit attribut)