Positiv, komparativ och superlativ
IGivær maþer oghnum manni saar... þa skal böta verro saare mæþ meer botum.
Äldre Västgötalagen (Holm B 59), Såramålsbalken2
Fornsvenska adjektiv kompareras syntetiskt i tre grader: positiv (grundform), komparativ (högre grad) och superlativ (högsta grad). Morfologiskt fördelas regelbundna adjektiv på två distinkta bildningsmönster: det oomljudda mönstret med suffixen -ari och -aster (spakari, spakaster), samt det omljudda mönstret med suffixen -ri och -ster (længri, længster) där rotvokalen genomgår i-omljud. Till skillnad från modern svenska är komparativen i fornsvenskan i de allra flesta fall formellt oböjlig på -i genom samtliga genus, numerus och kasus, medan superlativen böjs fullständigt både starkt och svagt.13
- Grader
- Positiv, komparativ och superlativ
- Bildningsmönster
- Typ 1 utan omljud (-ari/-aster); Typ 2 med omljud (-ri/-ster)
- Böjlighet
- Komparativ normalt oböjlig på -i; superlativ böjs starkt och svagt
- Modellord
- hvitr–hvitari–hvitaster; langer–længri–længster
| Typ | Positiv | Komparativ | Superlativ | Kännetecken |
|---|---|---|---|---|
| Typ 1 (oomljudd) | hvitr ('vit') | hvitari | hvitaster | Suffix -ari / -aster; ingen ändring av rotvokal |
| Typ 1 (oomljudd) | spaker ('klok') | spakari | spakaster | Suffix -ari / -aster; fornnordisk basmodell |
| Typ 1 (oomljudd) | dughliker ('duglig') | dughlikari | dughlikaster | Gäller regelmässigt alla avledningar på -liker |
| Typ 2 (omljudd) | langer ('lång') | længri | længster | Suffix -ri / -ster med i-omljud (a > æ) |
| Typ 2 (omljudd) | ungr ('ung') | yngri | yngster | Suffix -ri / -ster med i-omljud (u > y) |
| Typ 2 (omljudd) | stor ('stor') | størri | størster | Suffix -ri / -ster med i-omljud (o > ø) samt konsonantdubblering |
Ett av de mest karakteristiska dragen i fornsvensk adjektivmorfologi är att komparativformen på -i fungerar som en stelbent, oböjlig form. Varken genus, numerus eller kasus påverkar formen: skipit ær længri (neutr. nom. sg.), han køpti længri skip (neutr. ack. pl.), mæþ længri stangum (fem. dat. pl.). Pettersson framhåller särskilt att den traditionella skolgrammatiska uppfattningen att komparativer 'böjs svagt' är missvisande för fornsvenskan, eftersom böjningsändelserna i praktiken saknas.
Superlativen däremot böjs fullt ut. I obestämd eller predikativ ställning böjs superlativen starkt med pronominala ändelser: mask. nom. hvitaster, fem. hvitast, neutr. hvitast. I bestämd nominalfras böjs den svagt: mask. hin hvitasti, fem. hin hvitasta, neutr. hit hvitasta, pl. hin hvitastu.
Krister ær fyrst i laghum warum... þa ær barna firi barn oc yngra firi ælldra.
Äldre Västgötalagen, Kyrkobalken 1 och Arvdabalken (Holm B 59)Yngra och ælldra representerar substantiverade komparativformer ur omljudda serier (ungr > yngri; gamal > ælldri) i fornsvensk arvslagsrätt.
Sva skal skipta at yngsti broþir skal fyrst kiusa...
Äldre Västgötalagen, Jordabalken (Holm B 59)Yngsti broþir visar svag böjning av superlativen yngster i maskulin nominativ singularis (ändelse -i) i bestämd nominalfras.
Bilda komparativ och superlativ till följande tre fornsvenska adjektiv och ange om bildningen kräver omljud:
- Adjektiv A
- spaker ('klok')
- Adjektiv B
- ungr ('ung')
- Adjektiv C
- faghir ('vacker')