Grammatik — Objekt
Objekt

Ackusativobjekt, dativobjekt och genitivobjekt


I

Bōndi skal hialpa grannum sinum at binda korn.

”Bonden skall hjälpa sina grannar att binda säd.”

Äldre Västgötalagen, Bygdelagsbalken (Holm B 59)3

Det fornsvenska objektsystemet vilade på en differentierad kasusrektion där tre olika kasus – ackusativ, dativ och genitiv – fungerade som objektsmarkörer beroende på verbets lexikala egenskaper och semantiska roll. Ackusativen markerade prototypiskt det direkta objektet som helt påverkades av handlingen (drapa man, binda hest). Dativ markerade mottagare, intressent eller objekt vid verb för hjälp, skada, tjänst och styre (hialpa manni, fylghia konungi, skata grannum). Genitiv användes som partitivt, separativt eller målinriktat objekt vid verb för bön, saknad, begär och åtnjutande (biþia griþa, fa mæltrar, nita goz).12

Trekasusobjekt
Ackusativ (direkt), Dativ (indirekt/intransitivt), Genitiv (partitivt/separativt)
Verbens rektion
Lexikaliskt bestämt kasuskrav hos verbet
Ditransitiva verb
Ackusativ + Dativ (giva manni pæninga)
Kasussammanfall
Ackusativ, dativ och genitiv ersätts av enhetligt objektskasus under 1400-talet
Översikt över objektens kasusrektion
Objektskasus och karakteristiska verbklasser
KasusSemantisk rollTypiska verbExempel i fornsvenskan
AckusativDirekt påverkat objekt (patient)hava, taka, dræpa, gøra, sedræpa ulv (ack. sg. m.)
DativMottagare, intressent, kontakt, styrninggiva (indirekt), hialpa, lyþa, fylghia, styrahialpa bondanum (dat. sg. m.)
GenitivPartitivitet, åtrå, saknad, bön, befrielsebiþia, gøma, missa, krefia, nyta, orkabiþia friþar (gen. sg. m.)
Dubbelt objektDativ (mottagare) + Ackusativ (sak)giva, unna, fōra, lēnagiva manni (dat) pæninga (ack)
Verbrektionens upplösning under senmedeltiden

Under loppet av 1300- och 1400-talen luckrades den lexikaliska verbrektionen upp. Genitivobjektet var det första som trängdes undan; verben började i stället konstrueras antingen med prepositionella uttryck (biþia om friþ) eller med direkt ackusativobjekt. Dativobjektet höll sig kvar betydligt längre, särskilt i formler och lagspråk, men mot slutet av 1400-talet sammanföll ackusativ och dativ till ett enhetligt oblikt objektskasus i nominal- och pronominalsystemet.

Källbelägg ur fornsvenska texter

Bōndi skal hialpa grannum sinum at binda korn.

Äldre Västgötalagen, Bygdelagsbalken (Holm B 59)

Dativobjekt grannum sinum (dat. pl. m.) styrt av hialpa, samt ackusativobjekt korn (ack. sg. neutr.) styrt av binda.

Han beedis thæssa lannz ok rikes...

Fornsvensk krönika / Pettersson s. 125

Genitivobjekt thæssa lannz ok rikes (gen. sg. neutr.) styrt av det reflexiva verbet beþias (begära).

Övning: bestäm objektstyp och motivera kasus

Identifiera objektet i följande satser, ange dess kasus och förklara varför verbet kräver just detta kasus:

Sats 1
Giv konungi ræt sin.
Sats 2
Vīr skulum gøma laghanna.
Sats 3
Han fylghde herranum til stadhz.
Källor
  1. 1Gertrud Pettersson, Svenska språket under sjuhundra år: En historia om svenskan och dess utforskande (Studentlitteratur); lokal transkription. s. 124–126 Ackusativ-, dativ- och genitivobjekt samt verbens kasusrektion i fornsvenska.
  2. 2Adolf Noreen, Altschwedische Grammatik, mit Einschluss des Altgutnischen (Halle: Max Niemeyer, 1904). s. 318–328 (§ 437–448) Verbrektion och kasusval för direkta, indirekta och partitiva objekt.
  3. 3Äldre Västgötalagen enligt Cod. Holm. B 59, maskintext av Lars-Olof Delsing efter Collin och Schlyters utgåva, SSGL I. Bygdelagsbalken och Dråpsbalken (Holm B 59) Äldre Västgötalagens lagparagrafer med dativ- och ackusativobjekt.

Informationen kan inte garanteras vara fullständig — fornsvenskan var aldrig ett standardiserat språk