Ackusativobjekt, dativobjekt och genitivobjekt
IBōndi skal hialpa grannum sinum at binda korn.
”Bonden skall hjälpa sina grannar att binda säd.”
Äldre Västgötalagen, Bygdelagsbalken (Holm B 59)3
Det fornsvenska objektsystemet vilade på en differentierad kasusrektion där tre olika kasus – ackusativ, dativ och genitiv – fungerade som objektsmarkörer beroende på verbets lexikala egenskaper och semantiska roll. Ackusativen markerade prototypiskt det direkta objektet som helt påverkades av handlingen (drapa man, binda hest). Dativ markerade mottagare, intressent eller objekt vid verb för hjälp, skada, tjänst och styre (hialpa manni, fylghia konungi, skata grannum). Genitiv användes som partitivt, separativt eller målinriktat objekt vid verb för bön, saknad, begär och åtnjutande (biþia griþa, fa mæltrar, nita goz).12
- Trekasusobjekt
- Ackusativ (direkt), Dativ (indirekt/intransitivt), Genitiv (partitivt/separativt)
- Verbens rektion
- Lexikaliskt bestämt kasuskrav hos verbet
- Ditransitiva verb
- Ackusativ + Dativ (giva manni pæninga)
- Kasussammanfall
- Ackusativ, dativ och genitiv ersätts av enhetligt objektskasus under 1400-talet
| Kasus | Semantisk roll | Typiska verb | Exempel i fornsvenskan |
|---|---|---|---|
| Ackusativ | Direkt påverkat objekt (patient) | hava, taka, dræpa, gøra, se | dræpa ulv (ack. sg. m.) |
| Dativ | Mottagare, intressent, kontakt, styrning | giva (indirekt), hialpa, lyþa, fylghia, styra | hialpa bondanum (dat. sg. m.) |
| Genitiv | Partitivitet, åtrå, saknad, bön, befrielse | biþia, gøma, missa, krefia, nyta, orka | biþia friþar (gen. sg. m.) |
| Dubbelt objekt | Dativ (mottagare) + Ackusativ (sak) | giva, unna, fōra, lēna | giva manni (dat) pæninga (ack) |
Under loppet av 1300- och 1400-talen luckrades den lexikaliska verbrektionen upp. Genitivobjektet var det första som trängdes undan; verben började i stället konstrueras antingen med prepositionella uttryck (biþia om friþ) eller med direkt ackusativobjekt. Dativobjektet höll sig kvar betydligt längre, särskilt i formler och lagspråk, men mot slutet av 1400-talet sammanföll ackusativ och dativ till ett enhetligt oblikt objektskasus i nominal- och pronominalsystemet.
Bōndi skal hialpa grannum sinum at binda korn.
Äldre Västgötalagen, Bygdelagsbalken (Holm B 59)Dativobjekt grannum sinum (dat. pl. m.) styrt av hialpa, samt ackusativobjekt korn (ack. sg. neutr.) styrt av binda.
Han beedis thæssa lannz ok rikes...
Fornsvensk krönika / Pettersson s. 125Genitivobjekt thæssa lannz ok rikes (gen. sg. neutr.) styrt av det reflexiva verbet beþias (begära).
Identifiera objektet i följande satser, ange dess kasus och förklara varför verbet kräver just detta kasus:
- Sats 1
- Giv konungi ræt sin.
- Sats 2
- Vīr skulum gøma laghanna.
- Sats 3
- Han fylghde herranum til stadhz.