Grammatik — Starka verb: klass I
Starka verb: klass I

Avljudsserien ī – ē – i – i (bīta – bēt – bitu – bitin)


I

Þa reð han hesti sinum til tings.

”Då red han på sin häst till tinget.”

Fornsvenskt diplom / Noreen § 5262

Klass I är en av de mest regelbundna avljudsklasserna i fornsvenskan och kännetecknas av diftongavljudet mellan långt ī i presensstammen, långt ē i preteritum singularis (ursprungligen en urgermansk diftong ai) samt kort i i preteritum pluralis och particip (nollstadiet). Paradigmet representeras av bīta (bēt – bitu – bitin). Klassen omfattar talrika centrala verb såsom rīða ('rida'), drīva ('driva'), slīta ('slita'), grīpa ('gripa'), skrīva ('skriva', tidigt lånord från latinets scribere anpassat till klassen) och svīka ('svika'). I konjunktiv preteritum används pluralstammen bit- med omljudd ändelsevokal (biti, riþi).12

Klass
Stark klass I (rot med i-sonant)
Avljudsserie
ī (inf.) – ē (pret. sg.) – i (pret. pl.) – i (part.)
Typverb
bīta, rīða, drīva, slīta, grīpa, skrīva
Konjunktiv preteritum
biti, riþi (omljudd pluralstam)
Paradigmtabell för klass I: temaformer och böjningsmönster
Klass I: temaformer för representativa verb
InfinitivPresens sg.Pret. sg.Pret. pl.Konj. pret.Pret. part.Nusvenska
bītabīterbētbitubitibitinbita
rīðarīþerrēþriþuriþiriþinrida
grīpagrīpergrēpgripugripigripingripa
drīvadrīverdrēfdrivudrividrivindriva
slītaslīterslētslituslitislitinslita
skrīvaskrīverskrēfskrivuskriviskrivinskriva
svīkasvīkersvēksvikusvikisvikinsvika
Morfofonologi och historisk utveckling

Preteritum singularis bēt/rēþ saknar personändelse i 1 och 3 person; i 2 person tillfogas -t (þu bētt). I preteritum pluralis har alla personer kort i (vi bitum, I bitin, þeir bitu). Under yngre fornsvensk tid började pluralstammens kortare i-vokal eller singularstammens e-vokal att utjämnas, vilket på 1600-talet ledde till nysvenskans enhetsform (han bet / vi beto).

Autentiska belägg i källorna

Biter hundær man, bøte fore saar...

Äldre Västgötalagen, Såramålsbalken (Holm B 59)

Presens indikativ singularis 3 person biter av typverbet bīta i lagspråket.

Gripu þeir þiofin oc bundu han...

Äldre Västgötalagen, Tjuvabalken (Holm B 59)

Preteritum pluralis 3 person gripu med nollstadiets korta i-vokal.

Övning: böj verb i klass I

Konstruera de efterfrågade formerna för det starka verbet rīða:

Form 1
Preteritum indikativ 3 person singularis ('han red')
Form 2
Preteritum indikativ 1 person pluralis ('vi redo')
Form 3
Preteritumparticip i neutrum singularis ('ridit')
Källor
  1. 1Gertrud Pettersson, Svenska språket under sjuhundra år: En historia om svenskan och dess utforskande (Studentlitteratur); lokal transkription. s. 109 Stark klass I temaformer och paradigm.
  2. 2Adolf Noreen, Altschwedische Grammatik, mit Einschluss des Altgutnischen (Halle: Max Niemeyer, 1904). s. 426–428 (§ 526–527) Klass I:s bildning, avljudsserie och fonologiska variationer.
  3. 3Äldre Västgötalagen enligt Cod. Holm. B 59, maskintext av Lars-Olof Delsing efter Collin och Schlyters utgåva, SSGL I. PDF-s. 8 och 9 (Såramålsbalken och Tjuvabalken) Böjning av starka klass I-verb i Äldre Västgötalagen.

Informationen kan inte garanteras vara fullständig — fornsvenskan var aldrig ett standardiserat språk