Fonologiska regler för -þi, -di, -ti samt dubbelskrivning i svagt preteritum
ISua bøtte han skadha sum lagh skildho.
”Så bötte han skadan som lagen skilde (bestämde).”
Äldre Västgötalagen, Bygdelagsbalken (Holm B 59)3
Det svaga verbet definieras morfologiskt genom att dess preteritum och preteritumparticip bildas med ett dentalsuffix. Detta suffix har emellertid ingen entydig ortografisk yta: det realiseras i de fornsvenska texterna som -þ-, -d- eller -t- beroende på den fonologiska miljön i verbroten. Efter rotvokal (såsom i klass I kallaþi och verb på -r som rørþi) uppträder den dentala frikativan -þ-; efter tonande konsonanter (m, n, l, g) uppträder tonande klusil -d- (dømde, kænde, valdi); och efter tonlösa konsonanter (k, p, t, s) assimileras suffixet regelbundet till tonlös klusil -t- (køpte, vakti, lyste). När verbroten själv slutar på en dental uppstår fullständig assimilation: bøta + dental ger bøtti / bøtte, och styþia ger studdi / studde.12
- Morfem
- Urgermanskt dentalt tempusmärke (*-d- / *-þ-)
- Fonologiska varianter
- -þi, -di, -ti, -ddi, -tti
- Regler
- Röstassimilation, tonande kontext och kontakt med dentalstam
- Funktion
- Skiljer svaga verb från starka avljudsverb
| Suffixvariant | Ljudomgivning | Infinitiv | Preteritum | Preteritumparticip | Nusvenska |
|---|---|---|---|---|---|
| -þi / -þer | efter vokal eller r | kasta / røra | kastaþi / rørþi | kastaþer / rørþer | kasta / röra |
| -þi / -þer | efter frikativa (v/f) | krævia / døva | krafþi / døfþi | krafþer / døfþer | kräva / bedöva |
| -di / -der | efter nasal (m, n) | døma / kænna | dømde / kænde | dømder / kænder | döma / känna |
| -di / -der | efter likvida (l) | vælia / tæmia | valdi / tamde | valder / tamder | välja / tämja |
| -ti / -ter | efter tonlös klusil (p, k) | køpa / vækia | køpte / vakti | køpter / vakter | köpa / väcka |
| -ti / -ter | efter tonlös frikativa (s) | lysa / vīsa | lysti / vīsti | lyster / vīster | lysa / visa |
| -tti / -tter | stam på dental (t/d) | bøta / møta | bøtti / møtte | bøtter / møtter | böta / möta |
| -ddi / -dder | stam på dental (ð/d) | styþia | studdi / studde | studder | stödja |
De olika formerna -þ-, -d-, -t-, -tt- och -dd- representerar inte olika grammatiska ändelser utan är rent fonologiska allomorfer. Röstassimilation verkar med full kraft: en tonlös konsonant tvingar alltid det följande dentalsuffixet att bli tonlöst (-t-), medan en vokal bevarar den frikativa kvaliteten (-þ-).
Sua bøtte han skadha sum lagh skildho.
Äldre Västgötalagen, Bygdelagsbalken (Holm B 59)Assimilation av dentalsuffix efter stamdental: bøtte av bøta.
Køpte maþer iorþ a laghlikom þingdagh...
Äldre Västgötalagen, Jordabalken (Holm B 59)Tonlöst -t- efter klusilen p i verbet køpa.
Ange vilken form av dentalsuffixet (-þ-, -d- eller -t-) som fogas till följande verb i preteritum singularis:
- Verb A
- ælska
- Verb B
- kænna
- Verb C
- stoppa
- Verb D
- røra