Kausativbildning med i-omljud, inkoativa verb och lågtyska prefix (be-, för-)
I
Verbavledningen i fornsvenskan rymmer två historiska skikt av fundamental betydelse för svenskans syntax. Det äldre inhemska skiktet domineras av forngermanska kausativa verbpar: ur starka intransitiva verb bildades svaga transitiva verb genom att preteritumstammens vokal försågs med i-omljud och svag dentalböjning (t.ex. falla 'falla' -> fælla 'få att falla, döda'; sitia 'sitta' -> sættia 'placera'). Det andra stora skiktet utgörs av den massiva lågtyska prefixavledningen under 1300- och 1400-talen. De oskiljbara prefixen be- och for- (för-) gav talarna ett helt nytt instrument för att förändra verbens valens, aktionsart och abstrakta betydelse.13
- Kausativbildning
- Starka verb avleds till svaga transitiva verb med i-omljud (falla -> fælla, sitia -> sættia)
- Inkoativa verb
- Verb på -na som uttrycker inträde i ett tillstånd (vakna, kallna, blekna)
- Lågtyska prefix
- Oskiljbara prefix be-, for- (för-), und- omstrukturerar verbbildningen under 1300–1400-talet
- Semantisk förändring
- Prefixen gör intransitiva verb transitiva eller modifierar aktionsarten
I forngermanskan bildades kausativer med suffixet *-jan fogat till starka verbets avljudsrot (preteritum singularis). När *-jan orsakade i-omljud på rotvokalen och därefter synkoperades, uppstod fasta verbpar i fornsvenskan:
| Starkt grundverb (Intransitivt) | Preteritum sg. | Avlett svagt kausativ (Transitivt) | Mekanism | Betydelse i modern svenska |
|---|---|---|---|---|
| falla (starkt, klass 7) | fōll / fell | fælla (svagt 1) | a > æ genom i-omljud | 'falla' vs 'fälla (hugga ner)' |
| sittia (starkt, klass 5) | sat | sættia (svagt 1) | a > æ genom i-omljud | 'sitta' vs 'sätta (placera)' |
| liggia (starkt, klass 5) | lā | læggia (svagt 1) | a > æ genom i-omljud | 'ligga' vs 'lägga' |
| brinna (starkt, klass 3) | bran | brænna (svagt 1) | a > æ genom i-omljud | 'brinna (själv)' vs 'bränna (elda upp)' |
| rīsa (starkt, klass 1) | rēs | rēsa (svagt 1) | ē bevarat / förstärkt | 'stiga upp' vs 'resa upp / bygga' |
Före 1300-talet bildade fornsvenskan i princip aldrig sammansatta verb med bundna prefix (man använde istället lösa partiklar som ganga ut, standa upp). Genom kontakten med Hansan lånades tusentals medellågtyska verb in med prefixen be- och for-. Prefixet be- förvandlade ofta ett intransitivt verb till ett transitivt verb som tar direkt objekt (t.ex. grāta 'gråta' -> begrāta 'begråta någon'). Prefixet for- betecknade ofta förintelse, bortslösande eller felaktig handling (t.ex. gøra 'göra' -> forgøra 'förgöra').
Skal han dōm fælla ok ey låta rettin førfalla...
Upplandslagen / Wessén 1970Här kombineras båda teknikerna: det inhemska kausativet fælla ('fälla dom') och det lågtyska prefixverbet førfalla ('förfalla').
Avgör om följande verb är ett forngermanskt kausativ eller ett lågtyskt prefixverb och ange grundordet:
- 1. brænna
- Verb ('bränna')
- 2. behalla
- Verb ('behålla')
- 3. læggia
- Verb ('lägga')