Variation, kronologi och tillbakagången mot obligatoriskt subjekt
INu bøter swa mykit sum lagh sighia.
”Nu bötar [han] så mycket som lagen säger.”
Äldre Västgötalagen, Dråpsbalken (Holm B 59)3
Avvecklingen av fornsvenskans subjektslösa satser utgör en av de mest genomgripande typologiska förändringarna i det svenska språkets historia. Från att under 1200-talet ha varit ett språk där både referentiella och icke-referentiella subjekt rutinmässigt kunde utelämnas, förvandlades svenskan under senmedeltiden till ett strikt icke-pro-drop-språk med obligatoriskt subjektstvång. David Håkansson (2008) och Adam Horn af Åminne (2022) har visat hur denna förändring hängde samman med verbmorfologins förenkling: när de person- och numerusdistinkta ändelserna (-um, -in, -a) gradvis föll samman under 1400-talet, förlorade verbet förmågan att ensamt identifiera subjektet, varpå utsatta personliga pronomen och formella expletiva led blev obligatoriska.124
- Strukturell förskjutning
- Från nollsubjektsspråk (delvis pro-drop) till icke-pro-drop-språk
- Kronologi
- Hög frekvens i 1200-talets lagar; dramatisk minskning under 1400-talet
- Kausala faktorer
- Personböjningens avveckling, V2-kravets formalisering och fastare ledstruktur
- Typologisk syntes
- Håkanssons (2008) och Falks analyser av subjektskravets grammatikalisering
| Period | Referentiella nollsubjekt | Expletiva nollsubjekt (väder) | Obligatoriskt subjektstvång |
|---|---|---|---|
| Klassisk äldre fornsvenska (ca 1225–1375) | Mycket frekventa i lagar och diplom | Standard (inget expletivt det) | Obefintligt (subjekt valfritt vid klar kontext) |
| Yngre fornsvenska (ca 1375–1450) | Minskande, begränsas till koordinering | Börjar ersättas av thet i fundament | Växande krav i skrift och kanslispråk |
| Sen fornsvenska (ca 1450–1526) | Sällsynta utanför fasta formler | Formellt thet etablerat som standard | I princip fullt etablerat i skriftnormen |
| Äldre nysvenska (1526–1732) | Arkaism eller ren talspråksellips | Obligatoriskt det i alla miljöer | Fullständigt typologiskt genomfört |
Förändringen drevs av två samverkande faktorer. Dels försvagades den syntetiska morfologin när personkongruensen avvecklades till förmån för enhetliga tempusformer (Horn af Åminne 2022). Dels formaliserades V2-schemat i huvudsatsen, vilket gjorde fundamentpositionen och den postverbala subjektspositionen till obligatoriska strukturella nischer som krävde explicit lexikal eller pronominell fyllnad.
Böte fore thæn skadha...
Äldre Västgötalagen, Dråpsbalken (Holm B 59)Klassisk subjektslös imperativ/konjunktivform: Böte utan subjekt i 1200-talstext.
Nu böther han fore then skadha thry marker...
Magnus Erikssons landslag (1400-talshandskrift) / Håkansson 2008 s. 162Yngre parallell med obligatoriskt utsatt subjekt han: nollsubjektet har ersatts av explicit pronomen.
Jämför äldre och yngre fornsvensk formulering och förklara vad som har förändrats syntaktiskt:
- Äldre VgL
- Ganger a mark ok biter fē...
- Yngre landslag
- Ganger hundin a mark ok biter han fē...