Grammatik — enkte
enkte

Från kvantifierande pronomen till modern standardsvensk negation (inte)


I

The gaffwo ther engte fore vtan tolo thet...

”De gåvo där intet för utan tålde det...”

Stockholms stads tänkeböcker / Khubulava 2024 s. 4212

Formen enkte (stavat ænkte, engte, ingte och senare inte) är ursprunget till den moderna rikssvenskans neutrala negation inte. Morfologiskt uppstod ordet som den neutrala nominativ- och ackusativformen av det sammansatta negerande pronomenet ængin ('ingen'), bildat ur räkneordet ein ('en') förenat med partiklarna *væt och -ki (ein-væt-ki 'inte en enda tingest'). I äldre fornsvenska användes enkte uteslutande som ett nominalt pronomen med betydelsen 'ingenting, intet'. Under 1400-talet genomgick ordet en dramatisk grammatikaliseringsprocess: det började uppträda i intransitiva satser som ett förstärkande adverbial ('inte alls'), och under senmedeltiden föll k-ljudet bort (enkte > inte), varvid ordet erövrade ställningen som svenskans dominerande satsadverbial.13

Former
enkte, ænkte, ingte, inte (ursprungligen: ein-væt-ki)
Morfologi
Neutral ackusativ/nominativ av det negerade pronomenet ængin ('ingen')
Grammatikalisering
Objektspronomen ('intet') -> förstärkande gradadverb -> neutral satsnegation
Slutstadium
Modern svenskas standardsatsadverbial inte är den direkta ättlingen till enkte
Morfologisk bakgrund: från ein-væt-ki till inte

Parallellt med utvecklingen av äkke (*eitt-vet-ki) bildades enkte ur maskulinum/femininum *ein-gi med neutrum *ein-væt-ki. I fornsvenskan böjdes pronomenet som: maskulinum ængin, femininum ængin, neutrum ænki / ænkte. Ändelsen -te uppstod genom analogi från neutrala t-former och konsonantmöten. Under 1400-talet assimilerades och föll velaren /k/ bort i snabbt tal: ænkte > ingte > inte.

Den fonologiska och syntaktiska resan från fornspråk till nysvenska
StadiumFormSyntaktisk kategoriBetydelseTidsperiod
Urgermanskt*ain-waht-k-Negerat nominalt pronomen'inte en enda tingest'Förhistorisk tid
Äldre fornsvenskaænki / ænkteNeutralt pronomen i objektsposition'ingenting, intet'1200–1350
Yngre fornsvenskaengte / enktePronomen & förstärkande gradadverb'intet / alls icke'1350–1450
Senmedeltidingte / inteAllmänt satsadverbial (börjar ersätta ey)'icke, inte'1450–1520
NysvenskainteKanoniskt neutralt satsadverbial'inte'1520 framåt
Khubulavas (2024) kartläggning av enktestatistik

I Aleksandr Khubulavas (2024) diplomundersökning framgår att enkte / engte är sällsynt som rent satsadverbial före 1400. Däremot ökar det lavinartat under 1400-talets andra hälft, särskilt i handlingar från mellersta Sverige och i tänkeböcker från städerna. Här tränger formen successivt ut både ei och äkke i det levande språket.

The gaffwo ther engte fore vtan tolo thet...

Stockholms stads tänkeböcker (1476)

Här ser vi mellanformen engte i transitiv ställning som direkt objekt ('de gåvo där ingenting för'), en konstruktion som banade väg för användningen som rent sätts- och satsadverb.

Övning: urskilj stadiet i enktestvecklingen

Bestäm om enkte i följande satser är ett pronomen ('ingenting') eller ett rent satsadverbial ('inte'):

Sats 1
Han viste enkte aff allom thøm sakom.
Sats 2
Bonden vilde inte sielffuer koma til tings.
Källor
  1. 1Aleksandr Khubulava, Den grammatiska distributionen av negationsorden ei(gi), äkke och enkte i fornsvenska urkunder (Uppsala universitet, 2024). s. 35–70 Khubulavas undersökning av enktestudier och övergången från pronomen till satsnegation.
  2. 2Äldre Västgötalagen enligt Cod. Holm. B 59, maskintext av Lars-Olof Delsing efter Collin och Schlyters utgåva, SSGL I. Rättslösabalken (Holm B 59) Morfologiska jämförelsepunkter i äldre lagspråk.
  3. 3Mikael Berger, ‘Om hur ej utvecklas i fornsvenska’, odaterat artikelutdrag, s. 165–187. s. 175–186 Mikael Bergers genomgång av enkte och intes intåg i fornsvenskan.
  4. 4Adolf Noreen, Altschwedische Grammatik, mit Einschluss des Altgutnischen (Halle: Max Niemeyer, 1904). § 459–460 Adolf Noreens analys av pronominet ængin och dess neutrala former.

Informationen kan inte garanteras vara fullständig — fornsvenskan var aldrig ett standardiserat språk