Från kvantifierande pronomen till modern standardsvensk negation (inte)
I
Formen enkte (stavat ænkte, engte, ingte och senare inte) är ursprunget till den moderna rikssvenskans neutrala negation inte. Morfologiskt uppstod ordet som den neutrala nominativ- och ackusativformen av det sammansatta negerande pronomenet ængin ('ingen'), bildat ur räkneordet ein ('en') förenat med partiklarna *væt och -ki (ein-væt-ki 'inte en enda tingest'). I äldre fornsvenska användes enkte uteslutande som ett nominalt pronomen med betydelsen 'ingenting, intet'. Under 1400-talet genomgick ordet en dramatisk grammatikaliseringsprocess: det började uppträda i intransitiva satser som ett förstärkande adverbial ('inte alls'), och under senmedeltiden föll k-ljudet bort (enkte > inte), varvid ordet erövrade ställningen som svenskans dominerande satsadverbial.13
- Former
- enkte, ænkte, ingte, inte (ursprungligen: ein-væt-ki)
- Morfologi
- Neutral ackusativ/nominativ av det negerade pronomenet ængin ('ingen')
- Grammatikalisering
- Objektspronomen ('intet') -> förstärkande gradadverb -> neutral satsnegation
- Slutstadium
- Modern svenskas standardsatsadverbial inte är den direkta ättlingen till enkte
Parallellt med utvecklingen av äkke (*eitt-vet-ki) bildades enkte ur maskulinum/femininum *ein-gi med neutrum *ein-væt-ki. I fornsvenskan böjdes pronomenet som: maskulinum ængin, femininum ængin, neutrum ænki / ænkte. Ändelsen -te uppstod genom analogi från neutrala t-former och konsonantmöten. Under 1400-talet assimilerades och föll velaren /k/ bort i snabbt tal: ænkte > ingte > inte.
| Stadium | Form | Syntaktisk kategori | Betydelse | Tidsperiod |
|---|---|---|---|---|
| Urgermanskt | *ain-waht-k- | Negerat nominalt pronomen | 'inte en enda tingest' | Förhistorisk tid |
| Äldre fornsvenska | ænki / ænkte | Neutralt pronomen i objektsposition | 'ingenting, intet' | 1200–1350 |
| Yngre fornsvenska | engte / enkte | Pronomen & förstärkande gradadverb | 'intet / alls icke' | 1350–1450 |
| Senmedeltid | ingte / inte | Allmänt satsadverbial (börjar ersätta ey) | 'icke, inte' | 1450–1520 |
| Nysvenska | inte | Kanoniskt neutralt satsadverbial | 'inte' | 1520 framåt |
I Aleksandr Khubulavas (2024) diplomundersökning framgår att enkte / engte är sällsynt som rent satsadverbial före 1400. Däremot ökar det lavinartat under 1400-talets andra hälft, särskilt i handlingar från mellersta Sverige och i tänkeböcker från städerna. Här tränger formen successivt ut både ei och äkke i det levande språket.
The gaffwo ther engte fore vtan tolo thet...
Stockholms stads tänkeböcker (1476)Här ser vi mellanformen engte i transitiv ställning som direkt objekt ('de gåvo där ingenting för'), en konstruktion som banade väg för användningen som rent sätts- och satsadverb.
Bestäm om enkte i följande satser är ett pronomen ('ingenting') eller ett rent satsadverbial ('inte'):
- Sats 1
- Han viste enkte aff allom thøm sakom.
- Sats 2
- Bonden vilde inte sielffuer koma til tings.