Grammatik — Assimilation och konsonantmöten
Assimilation och konsonantmöten

Progressiv och regressiv assimilation, konsonantförenkling och sandhi


I

När två konsonanter möttes i fornsvenskan slipades deras skarpa kanter ner genom assimilation.

”När två konsonanter möttes i fornsvenskan slipades deras skarpa kanter ner genom assimilation.”

Noreen § 250 / Pettersson s. 6012

Konsonantassimilation är en av de mest verksamma krafterna i den fornsvenska ljud- och formläran. Assimilation inträffar när två konsonanter möts vid morfemgränser eller inom en stam, varvid det ena ljudet helt eller delvis anpassar sig till det andra beträffande ton, artikulationsställe eller artikulationssätt. Man skiljer mellan regressiv assimilation (där det efterföljande ljudet påverkar det föregående) och progressiv assimilation (där det föregående ljudet påverkar det efterföljande). I fornsvenskan förklarar assimilationen en lång rad till synes oregelbundna verb- och substantivböjningar, särskilt tonassimilationen framför supinumändelsen -t och böjningsändelsen -s.12

Assimilation
Ett språkljud anpassas till ett närliggande ljud för att göra uttalet smidigare
Regressiv assimilation
Det senare ljudet påverkar det föregående (t.ex. haf-þi > haft, sok-di > sōtte)
Progressiv assimilation
Det föregående ljudet påverkar det senare (t.ex. *fann-r > fann)
Tonassimilation
Tonande konsonanter blir tonlösa framför tonlösa ändelser (-t, -s)
Tonassimilation i böjningssystemet

Den mest frekventa assimilationstypen i fornsvenska är tonassimilation. När en tonande stamkonsonant (som b, d, g, v) hamnar omedelbart före en tonlös konsonant (framför allt neutrum- och supinumändelsen -t eller genitivändelsen -s), förlorar stamkonsonanten sin stämton och blir tonlös:

Exempel på tonassimilation och total assimilation i fornsvenska
TypUnderliggande formFornsvensk assimilerad formProcessBetydelse
Tonassimilationhaf-t (av hava / hafva)haft [haft] (v > f)Tonande v blir tonlöst f framför tonlöst t'haft'
Tonassimilationlǣgh-t (av lǣgher)lǣkt (gh > k)Tonande gh blir tonlöst k framför t'lågt'
Tonassimilationdrø̄m-di (av drø̄ma)drø̄mde / dyl-ti > dyltiDentalsuffix anpassas efter tonlös stam'drömde / dolde'
Total assimilation*sōk-dē (av sø̄kia)sōk-te > sōttekd > tt (regressiv total assimilation)'sökte'
Total assimilation*branta- (brant)bratt-ernt > tt (nasalassimilation)'brant'
Total assimilation*kampa- (kamp)kappmp > pp (labialassimilation)'kamp/kapplöpning'
Nasalassimilation i fornnordiskan: nk > kk, nt > tt, mp > pp

Under samnordisk tid inträffade en omfattande våg av nasalassimilation som skiljer de nordiska språken från västgermanska (tyska och engelska). En nasal (n eller m) assimilerades totalt till en efterföljande tonlös klusil: *drinkan > dricka (jämför engelska drink), *sprentan > spritta, *stumpa > stuppa/stoppa. Denna forntida process lade grunden för fornsvenskans konsonantsystem.

Urgerm. *drinkana -> Fsv. drikka (dricka)...

Nasalassimilation / Pettersson s. 60

I drikka assimilerades nasalen n fullständigt till k-ljudet, varvid en lång geminerad konsonant kk uppstod.

Övning: analysera konsonantmöten och assimilation

Förklara vilken typ av assimilation som förklarar formen i följande två ord:

1. sōtte (av sø̄kia)
Preteritum av verbet söka
2. dricka (av forngerm. *drinkan)
Infinitiv av verbet dricka
Källor
  1. 1Adolf Noreen, Altschwedische Grammatik, mit Einschluss des Altgutnischen (Halle: Max Niemeyer, 1904). § 250–265 Konsonantassimilation, tonassimilation och konsonantmöten i Altschwedische Grammatik.
  2. 2Gertrud Pettersson, Svenska språket under sjuhundra år: En historia om svenskan och dess utforskande (Studentlitteratur); lokal transkription. s. 58–62 Nasalassimilation och fonologiska anpassningar i svenskans historia.

Informationen kan inte garanteras vara fullständig — fornsvenskan var aldrig ett standardiserat språk