Grammatik — Starka verb: klass VII
Starka verb: klass VII

De historiskt reduplicerande verben och deras formserier


I

Fioll maþer af hesti sinum oc fek bana...

”Föll en man av sin häst och fick banesår...”

Äldre Västgötalagen, Vådamålsbalken (Holm B 59)3

Klass VII utgörs av verb som i urgermansk tid bildade preteritum genom reduplikation (upprepning av rotens begynnelsekonsonant och vokal, jämför gotiska haitan -> haihait, fallan -> faífall). I de nordiska språken försvann reduplikationsstavelsen genom sammandragningar och diftongeringar, vilket efterlämnade ett avljudsliknande system med två dominerande preteritumvokaler: ē (hos heta -> het, lata -> let, rada -> red) samt diftongen io (hos falla -> fioll, halda -> hiolt, hogga -> hiog). Till skillnad från klasserna I–V har klass VII alltid samma vokal i preteritum singularis och pluralis, och preteritumparticipet behåller i regel infinitivens rotvokal (fallin, latin, hetin).12

Klass
Stark klass VII (reduplicerande verb)
Mekanism
Historisk reduplikation sammansmält till vokalväxling (ē, io)
Karakteristik
Samma vokal i preteritum sg. och pl.; participet har presensvokal
Typverb
falla, halda, heta, lata, ganga, fa, hogga, løpa
Temaformer för klass VII: e-preteritum och io-preteritum
Klass VII: representativa verbserier
GruppInfinitivPresens sg.Pret. sg.Pret. pl.Pret. part.Nusvenska
io-gruppfallafællerfiollfiollufallinfalla
io-grupphaldahælderhiolthiolduhaldinhålla
io-grupphoggahyggerhioghiogguhogginhugga
io-gruppløpaløperliop / løpliopu / lupuløpinlöpa
e-grupphētahēterhēthētuhētinheta
e-grupplātalāterlētlētulātinlåta
e-gruppgrātagrātergrētgrētugrātingråta
e-grupprāðarāþerrēþrēþurāþinråda
särformgā / gangagangergikgingugangingå
särformfā / fangafar / fangerfikfingufanginfå
Reduplikationens spår och högfrekventa verb

Verben gā/ganga och fā/fanga har särpräglade preteritumformer där rotens ursprungliga nasal återkommer i böjningen: gik / gingu och fik / fingu. Preteritum singularis slutar här på -k (assimilerat ngk > k i absolut utljud), medan pluralstammen bevarar -ng- (gingu, fingu).

Autentiska belägg i lagtexten

Fioll maþer af hesti sinum oc fek bana...

Äldre Västgötalagen, Vådamålsbalken (Holm B 59)

Preteritumformerna fioll (av falla) och fek/fik (av fa) i kasuistisk lagtext.

Nu biuþer maþer... æn hin later æi...

Äldre Västgötalagen, Kyrkobalken (Holm B 59)

Presensform later av klass VII-verbet lata.

Övning: analysera klass VII-verb

Bestäm preteritum singularis och pluralis för följande klass VII-verb:

Verb 1
falla
Verb 2
lāta
Verb 3
ganga
Källor
  1. 1Gertrud Pettersson, Svenska språket under sjuhundra år: En historia om svenskan och dess utforskande (Studentlitteratur); lokal transkription. s. 111 Klass VII:s reduplicerande bakgrund och fornsvenska böjningsmönster.
  2. 2Adolf Noreen, Altschwedische Grammatik, mit Einschluss des Altgutnischen (Halle: Max Niemeyer, 1904). s. 444–449 (§ 541–545) Klass VII:s undergrupper (e- och io-preteritum) och särformer som ganga och fa.
  3. 3Äldre Västgötalagen enligt Cod. Holm. B 59, maskintext av Lars-Olof Delsing efter Collin och Schlyters utgåva, SSGL I. PDF-s. 1 och 10 (Kyrkobalken och Vådamålsbalken) Klass VII-belägg i Äldre Västgötalagen (fioll, let, fek).

Informationen kan inte garanteras vara fullständig — fornsvenskan var aldrig ett standardiserat språk