I

Fisker – fisk – fiski – fisks; fiska – fiska – fiskum – fiska.

”Fisk – fisk – fisk – fisks; fiskar – fiskar – fiskar – fiskars.”

Klassiskt böjningsparadigm / Pettersson s. 651

Att lära sig fornsvensk grammatik kräver mer än att memorera isolerade tabeller; det förutsätter en djup förståelse för hur stammorfologin, avljudet och ändelsesystemen samverkar. Paradigmträning är den pedagogiska metoden att systematiskt jämföra och repetera ordklassernas grundmönster så att formigenkänningen blir automatiserad vid textläsning. Genom att ställa starka stammar (a-, i-, u-, rotstammar) bredvid svaga stammar (an-, on-, in-stammar) och kontrastera nominalböjningen mot verbens tempus- och personböjning framträder fornsvenskans inre logik och symmetri.12