Förlopp, ordklasser och konkurrerande förklaringsmodeller under 1300- och 1400-talen
IGivær maþer a þingi broþor sinum iorþ...
”Ger en man på tinget sin broder jord...”
Äldre Västgötalagen, Jordabalken (Holm B 59)3
Kasussammanfallet i fornsvenskan är den enskilt mest genomgripande strukturförändringen i det svenska nominalsystemet. Från ett fullt utvecklat fyrkasussystem (nominativ, ackusativ, dativ, genitiv) under 1200-talet reducerades svenskan under 1400-talet till ett tvåkasussystem bestående av grundform och genitiv. Processen inleddes med ackusativens och dativens neutralisering hos feminina och starka maskulina substantiv, spred sig till adjektivböjningen och nådde sist de personliga pronomina. Forskningen (Allhammar 2023, Lindqvist 2024, Hoppe 2021) visar att sammanfallet inte var en slumpmässig förfallsprocess, utan en systembunden omstrukturering där funktionell redundans, fonologisk ändelsedämpning och fastare ledföljd samverkade.124
- Tidsperiod
- Från ca 1350 till ca 1500 (med kulmen i Mälardalen under 1400-talets mitt)
- Ordklassernas ordning
- Substantiv och adjektiv föll först; personliga pronomen bevarade ackusativ/dativ längst
- Kausala faktorer
- Fonologisk reduktion (ändelseförsvagning), syntaktisk omstrukturering (prepositioner, fast ordföljd) och språkkontakt
- Källkorpus
- Allhammar (2023), Lindqvist (2024), Holmlund (2015), de Faire (2009), Nylinder (2015), Hoppe (2021)
| Fas | Period | Huvudsakliga förändringar | Källor och belägg |
|---|---|---|---|
| Fas 1: Inledande synkretism | ca 1250–1350 | Nom/Ack-sammanfall i neutrer; dativ -i dämpas; genitivobjekt börjar minska | Äldre och yngre landskapslagar (Lindqvist 2024) |
| Fas 2: Accelererat sammanfall | ca 1350–1425 | Starka maskuliner förlorar -e/-i i dativ; ackusativ och dativ flyter samman i nominalfraser | Tidiga 1400-talsdiplom, Tungulus (Hjortstam 2017) |
| Fas 3: Systemkollaps i Mälardalen | ca 1425–1480 | Kasusändelser i substantiv och adjektiv blir fakultativa; grundform etableras | Senmedeltida diplom (Allhammar 2023, de Faire 2009, Hoppe 2021) |
| Fas 4: Stabilisering av tvåkasussystem | ca 1480–1526 | Enbart genitiv på -s kvarstår i nominalsystemet; personliga pronomen behåller oblik form | Stadstänkeböcker, tryckta bibelöversättningar |
Kasusupplösningen drabbade ordklasserna med olika hastighet. Lättast föll ändelserna hos attributiva adjektiv och svaga substantiv där artikelsystemet tog över distinktionerna. Starka substantiv visade längre motståndskraft i singularis dativ och genitiv. De personliga pronomina uppvisade störst morfologisk konservatism: här bevarades distinktionen mellan subjekt (iak, vīr) och oblik form (mik, oss) genom hela processen, medan skillnaden mellan ackusativ (mik, thik) och dativ (mǣr, thǣr) utjämnades till förmån för ackusativformerna.
Uir vilium at þessi var vili ok gæf stande stadfastlika...
SDHK-nr 21846 (år 1432) / Nylinder 2015 s. 14Konservativ kasusstruktur: demonstrativet þessi (nom. sg. m.) och possessivet var (nom. sg. m.) kongruerar i maskulin nominativ singularis med vili.
Thetta bref gaf iak thenne man for allan skadha...
Fornsvenskt diplom från Närke (1460-tal) / Allhammar 2023 s. 82Framskridet sammanfall: thenne man används som dativobjekt utan traditionell dativändelse -i (ursprungligen þæssum manni).
Identifiera om följande utdrag uppvisar klassiskt fornsvenskt kasussystem eller pågående kasussammanfall:
- Utdrag 1
- Bōndi skal hialpa grannum sinum (dat. pl.).
- Utdrag 2
- Han gaf sin brodher thetta hws.
- Utdrag 3
- Til heþers guþs ok sancti Olafs.