Adjektiv, genitiv, possessiv och apposition i fornsvensk nominalfras
ISveær ægho konung at taka ok sva vrækæ.
”Svearna äger rätt att taga konung och likaså vräka (avsätta honom).”
Äldre Västgötalagen, Rättslösabalken (Holm B 59)3
Den fornsvenska nominalfrasen uppvisar en rik morfosyntaktisk struktur där huvudordet (vanligen ett substantiv) kan bestämmas av flera olika typer av attribut: adjektivattribut, possessiva pronomen, genitivattribut och appositioner. Till skillnad från nysvenskan krävde adjektiviska och possessiva attribut strikt kongruens med huvudordet i samtliga tre grammatiska kategorier: genus (maskulinum, femininum, neutrum), numerus (singularis, pluralis) och kasus (nominativ, ackusativ, dativ, genitiv). Därtill styrdes adjektivets form av bestämdheten – stark böjning vid obestämd referens och svag böjning vid bestämd referens – medan genitivattribut och appositioner följde egna syntaktiska licensieringsregler.12
- Attributtyper
- Adjektiviska, possessiva, genitiviska och appositionella attribut
- Kongruensprincip
- Full kongruens i genus, numerus och kasus för adjektiv och possessiver
- Böjningsväxling
- Stark böjning (obestämd miljö) och svag böjning (bestämd miljö)
- Placering
- Både framförställda och efterställda attribut i äldre fornsvenska
| Attributtyp | Morfologisk egenskap | Exempel (fornsvenska) | Svensk översättning |
|---|---|---|---|
| Adjektivattribut (starkt) | Kongruens i genus/numerus/kasus | en goþer maþer (nom. sg. m.) | en god man |
| Adjektivattribut (svagt) | Kongruens (svaga ändelser) | then gamble maþer (nom. sg. m.) | den gamle mannen |
| Possessivattribut | Kongruens som starkt adjektiv | faþir min / min faþir | min fader |
| Genitivattribut (adnominellt) | Står i genitiv (oberoende av huvudord) | bōndans garþer / garþer bōndans | bondens gård |
| Apposition | Samma kasus som huvudordet | Magnus konungær (nom. sg. m.) | kung Magnus |
Medan adjektiv och possessiver böjs i överensstämmelse med huvudordets morfosyntaktiska drag, utgör genitivattributet en självständig nominalfras i genitivkasus som inte kongruerar med det överordnade substantivet. Genitiven kan uttrycka ägande (possessiv genitiv: bōndans garþer), upphovsman (subjektiv genitiv: guþs naþ) eller föremål för handling (objektiv genitiv: drap mans). Appositionen skiljer sig genom att två sidoordnade nominalfraser syftar på samma entitet och därför delar kasus, exempelvis vid kungatitlar, släktskap och binamn.
Uir vilium at þessi var vili ok gæf stande stadfastlika...
Fornsvenskt diplom SDHK 21846 / Nylinder 2015Dubbelt attribut: demonstrativet þessi (nom. sg. m.) och possessivet var (nom. sg. m.) kongruerar båda med huvudordet vili i maskulin nominativ singularis.
Sveær ægho konung at taka ok sva vrækæ.
Äldre Västgötalagen, Rättslösabalken (Holm B 59)Oartikulerat nominalt objekt konung (ack. sg. m.) utan attribut, vilket kontrasterar mot den utbyggda nominalfrasen i yngre urkunder.
Identifiera attributtyp och analysera kongruens samt kasus i följande nominalfraser:
- Fras 1
- goþum manni (dat. sg. m.)
- Fras 2
- hus bōndans
- Fras 3
- Olafr konungær