Rotstavelsens kvantitet som styrande faktor för ändelsevokalen
I
Vokalbalans och vokalharmoni är två besläktade fonologiska principer som spelar en monumental roll i fornsvensk dialektgeografi och ortografi. Vokalbalans innebär att rotstavelsens kvantitet (vikt) styr vilken vokal som tillåts i ändelsen: efter en kort rotstavelse (lätt stavelse med kort vokal och kort konsonant) bevaras de höga, slutna ändelsevokalerna -i och -u intakta (t.ex. fari, vitu); efter en lång rotstavelse däremot (tung stavelse med lång vokal eller konsonantkluster) försvagas och sänks ändelsevokalerna till -e och -o (t.ex. binde, kallo). Vokalharmoni innebär i sin tur att ändelsevokalen anpassas kvalitativt efter rotvokalens främre eller bakre klangfärg.12
- Vokalbalans
- Regel där rotens stavelselängd styr ändelsevokalens kvalitet (kort rot -> -i/-u, lång rot -> -e/-o)
- Vokalharmoni
- Regel där rotvokalens klangfärg assimilerar ändelsevokalen (främre/bakre vokal)
- Geografi
- Utpräglad i Uppland, Mälardalen, Norrland och delar av Västergötland
- Källor
- Upplandslagen och Södermannalagen
I handskrifter från Uppland och Södermanland (t.ex. Upplandslagen i Cod. Holm. B 199) tillämpas vokalbalansen med nästan matematisk konsekvens. Skrivaren växlar regelbundet mellan -i/-u och -e/-o beroende på rotens längd:
| Rotstavelsens längd | Stavelsevikt | Ändelsevokal för i | Ändelsevokal för u | Exempel i fornsvenska |
|---|---|---|---|---|
| Kort rot (V̆C̆) | Lätt stavelse | -i | -u | fari ('fara'), komi ('komma'), vitu ('veta') |
| Kort rot (V̆C̆) | Lätt stavelse | -i | -u | gutu ('gjuta'), skulu ('skola'), furi ('före') |
| Lång rot (V̄C̆ el. V̆C̄) | Tung stavelse | -e | -o | binde ('binda'), dōme ('döma'), kallo ('kallade') |
| Lång rot (V̄C̆ el. V̆C̄) | Tung stavelse | -e | -o | hūse ('huset'), kaste ('kasta'), rīþo ('redo') |
Medan vokalbalans styrs av rotens längd (kvantitet), styrs vokalharmoni av rotens ljudfärg (kvalitet). I texter med vokalharmoni väljs ändelsevokalen så att främre rotvokaler (i, y, e) fordrar främre ändelsevokal (t.ex. -i), medan bakre rotvokaler (u, o, a) fordrar bakre ändelsevokal (t.ex. -u). I många mellansvenska handskrifter samverkade båda principerna.
V̆C̆ komi vs V̄C̆ dōme...
Upplandslagen (Holm B 199)Här syns vokalbalansen i full funktion: koma har kort rot och får -i (komi), medan dōma har lång rot och får -e (dōme).
Bestäm om ändelsevokalen bör vara -i eller -e enligt uppländsk vokalbalans i följande verbformer i konjunktiv presens:
- 1. vesa (roten ves- är kortstavig)
- Konjunktiv av 'vara'
- 2. sø̄kia (roten sø̄k- är långstavig)
- Konjunktiv av 'söka'