Presensstam, temavokal och personböjning i indikativ
INu ligga bya tue siþo lange viþ sio ællæ sund.
”Nu ligger två byar sida vid sida längs sjö eller sund.”
Magnus Erikssons landslag, Byggningabalken (Pettersson s. 118)1
Presens är fornsvenskans omarkerade och mest frekventa finita tempus. Det används för att beteckna samtida handlingar, tillstånd, allmängiltiga lagregler samt – i avsaknad av ett syntetiskt futurum – framtida händelser. I indikativ singularis har persondifferentieringen nästan helt utplånats redan i äldsta handskrifter, så att första, andra och tredje person delar samma form: antingen ändelselöst eller på -er hos starka verb och svaga klass II (iak/þu/han bīter), eller på -ar/-a hos svaga klass I (iak/þu/han kalla(r)). I pluralis upprätthålls däremot en strikt tredelad personuppsättning: -um (1 pl.), -in (2 pl.) och -a (3 pl.), med undantag för hjälpverbet vara som har 3:e person pluralis æru.12
- Tempus
- Presens (pågående tid, allmängiltig sanning och framtid)
- Paradigm
- Singularis (synkretisk) samt tre skilda pluralpersoner (-um, -in, -a)
- Stammar
- Svaga a-stammar (kalla), j-stammar (kræver), starka svarabhaktivokaler (biter) och oregelbunden kopula (ær)
- Modusdistinktion
- Indikativens faktiska presens ställs mot konjunktivens potentialitet (biti)
| Numerus/person | kalla | krævia | røra | bīta | læsa | vara |
|---|---|---|---|---|---|---|
| singularis | kalla(r) | kræver | røri(r) | bīter | læs | ær / æst |
| pluralis 1 | kallum | kræfium | rørum | bītum | læsum | ærum |
| pluralis 2 | kallin | krævin | rørin | bītin | læsin | ærin |
| pluralis 3 | kalla | kræfia | røra | bīta | læsa | æru |
Presensformen måste läras tillsammans med verbets böjningstyp. Första svaga konjugationen har kalla(r), den andra kræver (med i-omljud från j-suffixet) och den tredje røri(r). Starka verb som bīta har svarabhaktivokal i presensformen bīter, medan konsonantstammar som læsa ofta är ändelselösa i singularis (læs).
Nu ligga bya tue siþo lange viþ sio ællæ sund.
Magnus Erikssons landslag, Byggningabalken (Pettersson s. 118)Ligga står i 3 person presens pluralis i kongruens med det plurala subjektet bya tue.
Dræpær maþær man... þa skal han böta.
Äldre Västgötalagen, Dråpsbalken (Holm B 59)Dræpær exemplifierar presens indikativ singularis av starkt verb (dræpa) i lagvillkor.
Bestäm person och numerus för följande presensformer i fornsvenska:
- Form 1
- bītum
- Form 2
- æru
- Form 3
- kræver
- Form 4
- kallin