Grammatik — at-satser
at-satser

Deklarativa och kompletterande bisatser samt modusanvändning


I

Uir vilium at þessi var vili ok gæf stande stadfastlika...

”Vi vill att denna vår vilja och gåva skall stå orubblig...”

Fornsvenskt diplom SDHK 21846 / Nordström 2011 s. 453

at-satsen (inledd av subjunktionen at, senare āt eller att) utgjorde den vanligaste typen av deklarativ och kompletterande underordnad bisats i fornsvenskan. Den fungerade prototypiskt som objekt eller subjekt till matrisverb som uttryckte yttrande (sighia, mæla), tanke och tro (trōa, mena, þykkia), vilja och önskan (vilia, biþia), eller iakttagelse (se, höra). Jackie Nordström (2011) har kartlagt modusanvändningen i fornsvenska at-satser och visat att valet mellan indikativ och konjunktiv styrdes av matrisverbets semantiska klass: faktiva verb som uttryckte säker kunskap krävde indikativ, medan vilje-, böne- och osäkerhetsverb obligatoriskt fordrade konjunktiv.123

Subjunktionen at
Huvudsubjunktion för innehållssatser, kompletssatser och konsekvenssatser
Modusdistribution
Konjunktiv vs indikativ styrd av verbets semantik och sanningshalt
Nordström (2011)
Konjunktiv i fornsvenska at-satser (faktiva vs icke-faktiva matrisverb)
Ordföljd
Variation mellan V2-bisatsledföljd och verb-sent
Modusfördelning efter matrisverbets klass
Indikativ och konjunktiv i at-satser enligt Nordström (2011)
VerbklassMatrisverbModus i at-satsenFornsvenskt exempelBetydelse/Funktion
Volitiva verb (vilja/önskan)vilia, biþia, bjudaPresens konjunktiv...at han kome (konj.)Önskat eller befallt framtida tillstånd
Kognitiva verb (åsikt/tro)mena, trōa, væntaKonjunktiv / Indikativ...at þat se (konj.) santOsäkert eller icke-faktiskt påstående
Deklarativa verb (säga/berätta)sighia, kunnugt gøraIndikativ (vid fakta)...at han kom (ind.)Faktiskt konstaterande av händelse
Perceptionsverb (se/höra)se, höra, finnaIndikativ...at skeppet var (ind.) fultDirekt erfaren verklighet
Konsekvens- och följdsatssva ... atKonjunktiv / Indikativ...sva at han dödheResultat eller avsedd följd
Bisatsordföljd och negationens placering

I fornsvenska at-satser var ordföljden inte lika rigid som i modern svenska. Negationen eigh eller äkke kunde antingen placeras före det finita verbet enligt det klassiska bisatsmönstret ('at han eigh kom') eller efter det finita verbet som i en huvudsats ('at han kom eigh'). Denna variation speglar att den moderna BI-biff-regeln (i bisats kommer 'inte' före det finita verbet) var under successiv grammatikalisering.

Autentiska diplom- och lagbelägg

Uir vilium at þessi var vili stande stadfastlika...

Fornsvenskt diplom SDHK 21846 / Nordström 2011 s. 45

Volitivt matrisverb vilium styrande presens konjunktiv stande (3 sg. pres. konj.) i at-satsen.

Vitæt at konungær haver givit...

Kungabrev / Pettersson s. 129

Deklarativt faktivt verb Vitæt styrande indikativ haver i at-satsen.

Övning: analysera at-satser och modusval

Bestäm om verbet i at-satsen står i indikativ eller konjunktiv och motivera valet utifrån matrisverbet:

Sats 1
Biskopen böd at allir prester skuldu samnas.
Sats 2
Iak veet at han ær rætr arfvingi.
Sats 3
Vīr biþium at Gud friþe vart land.
Källor
  1. 1Jackie Nordström, ‘Konjunktiv i fornsvenska at-satser’, Språk och stil 21 (2011), 171–198. s. 25–70 Konjunktiv i fornsvenska at-satser, matrisverbens semantiska klasser och modal distribution.
  2. 2Gertrud Pettersson, Svenska språket under sjuhundra år: En historia om svenskan och dess utforskande (Studentlitteratur); lokal transkription. s. 128–130 Bisatser, subjunktioner och syntaktisk underordning i fornsvenska.
  3. 3Adolf Noreen, Altschwedische Grammatik, mit Einschluss des Altgutnischen (Halle: Max Niemeyer, 1904). s. 464–471 (§ 548–553) Konjunktivens syntax i underordnade kompletssatser och at-satser.

Informationen kan inte garanteras vara fullständig — fornsvenskan var aldrig ett standardiserat språk