Grammatik — Imperativ
Imperativ

Befallningsformer i singularis och pluralis


I

Far þu bort i friþ... oc gack til þins hus.

”Far du bort i frid... och gå till ditt hus.”

Fornsvenskt legendarium / Pettersson s. 1121

Imperativ är verbets uppmaningsmodus och används för direkta befallningar, böner och uppmaningar till en eller flera samtalspartner. Det fornsvenska imperativparadigmet omfattar tre distincta former: en ren singularform för tilltal till en person (kalla!, bīt!, var!), en första person pluralis på -um för gemensam uppmaning ('låt oss...': kallum!, bītum!, varum!) samt en andra person pluralis på -in för tilltal till flera personer (kallin!, bītin!, varin!). Paradigmet saknar en tredje person; befallningar och rättsliga påbud riktade till en tredje part ('denne skall böta') uttrycks i stället genomgående med presens konjunktiv (bøte) eller modalt hjälpverb (skal böta).12

Modus
Imperativ (direktiv och uppmaning)
Paradigm
Singularis (ren stamform) samt två pluralformer (1 pl. -um, 2 pl. -in)
3 person
Saknas i imperativparadigmet; uttrycks i stället med presens konjunktiv (bøte)
Morfologi
Regelbunden överensstämmelse med presensstammens rotstruktur
Imperativparadigmet i sex typverb
Imperativ i sex typverb
Numerus/personkallakræviarørabītalæsavara
singularis (2 pers.)kallakræfrørbītlæsvar
pluralis 1 (vi-form)kallumkræfiumrørumbītumlæsumvarum
pluralis 2 (ni-form)kallinkrævinrørinbītinlæsinvarin
Första person pluralis och kontrasten mot 3:e person

Första person pluralis på -um fungerar som en gemensam uppmaning ('låt oss bita/kalla/vara'). Eftersom imperativet saknar tredje person, fylldes denna funktion i lagtexten av presens konjunktiv: Huar sum kirkiu vil byggia... böte ('må böta / skall böta').

Autentiska belägg i källorna

Far þu bort i friþ... oc gack til þins hus.

Fornsvenskt legendarium / Pettersson s. 112

Exemplet visar de rena singulara imperativformerna far (av fara) och gack (av ganga).

Givær maþer oghnum manni saar... bøte firi sar tua marker.

Äldre Västgötalagen, Såramålsbalken (Holm B 59)

Tredjepersonsdirektiv i lagtext: presens konjunktiv bøte fyller luckan för saknad 3 person imperativ.

Övning: identifiera imperativformer

Bestäm person och numerus för följande imperativformer:

Form 1
bīt!
Form 2
bītum!
Form 3
bītin!
Källor
  1. 1Gertrud Pettersson, Svenska språket under sjuhundra år: En historia om svenskan och dess utforskande (Studentlitteratur); lokal transkription. s. 111–112 och 117–118 Imperativformerna och kontrasten mot presens konjunktiv i lagspråkets direktiv.
  2. 2Adolf Noreen, Altschwedische Grammatik, mit Einschluss des Altgutnischen (Halle: Max Niemeyer, 1904). s. 385–388 (§ 496–500) Noreens morfologiska genomgång av imperativformerna i fornsvenska.
  3. 3Äldre Västgötalagen enligt Cod. Holm. B 59, maskintext av Lars-Olof Delsing efter Collin och Schlyters utgåva, SSGL I. PDF-s. 1 och 8 (Kyrkobalken 2, Såramålsbalken) Direktiv i lagtext och kontrasten mellan imperativ och konjunktiv.

Informationen kan inte garanteras vara fullständig — fornsvenskan var aldrig ett standardiserat språk