Nakna, enkelt bestämda och dubbelt bestämda nominalfraser: utvecklingen under medeltiden
IKrister ær fyrst i laghum warum ... Gamall maþer skal viliæ ... þænn gamli maþer ... hin gamli maþrin.
Äldre Västgötalagen och fornsvenska handskrifter (Holm B 59)2
I fornsvenskan uttrycktes semantisk bestämdhet inte alltid med samma formella markörer som i modern svenska. I synnerhet nominalfraser med adjektivattribut uppvisar en dramatisk historisk utveckling. Där nusvenskan kräver så kallad 'dubbel bestämdhet' (den gamle mannen: både framförställd artikel och slutartikel), kunde fornsvenskan använda nakna nominalfraser med enbart svagt böjt adjektiv (gamli man), fraser med demonstrativ (þænn gamli man) eller fraser med enbart slutartikel (gamli mannin).12
- Område
- Definitmarkering i nominalfraser
- Typologi
- Stroh-Wollins fyra strukturer (A, B, C, D)
- Förändring
- Från omarkerad fras till obligatorisk dubbel definithet
- Period
- 1200-talet till äldre nysvenska
| Typ | Schematisk struktur | Fornsvenskt exempel | Bruk och kronologi |
|---|---|---|---|
| Struktur A | Omarkerad definit fras (svagt adj. + naket subst.) | gamli man ('den gamle mannen') | Dominerande i äldsta lagspråket (1200-tal); semantisk definithet utan artikel |
| Struktur B | Demonstrativ fras (þænn/hin + svagt adj. + naket subst.) | þænn gamli man | Vanlig i äldre och klassisk fornsvenska; demonstrativet pekar ut referenten |
| Struktur C | Enkelt efterställd definithet (svagt adj. + subst. m. slutartikel) | gamli mannin | Börjar expandera under 1300-talet när slutartikeln blir vanligare |
| Struktur D | Dubbel definithet (framförställd artikel + svagt adj. + slutartikel) | þænn gamli mannin | Utvecklas under 1400-talet och blir standard i modern svenska |
Ett av Stroh-Wollins (2015) mest avgörande forskningsresultat är att semantiskt bestämda nominalfraser med adjektivattribut in på 1300-talet oftast saknade varje form av artikel. Det svaga adjektivet (gamli) räckte i sig självt för att signalera att frasen var bestämd. I Äldre Västgötalagen möter man ständigt nakna fraser som 'kristin maþer' eller 'laghfæst kona' där sammanhanget entydigt avser 'den kristne mannen' eller 'den lagvigda hustrun'.
Under 1400-talet skedde en dubbel grammatikalisering. Dels spred sig kravet på att substantivet i definita fraser skulle bära slutartikel (gamli mannin), dels försvagades det framförställda demonstrativet þænn till en renodlad bestämd artikel. När båda dessa krav kombinerades uppstod den dubbla definitheten (þænn gamli mannin > den gamle mannen), vilken skiljer modern svenska och norska från danska och tyska (som nöjer sig med enkel framförställd artikel: den gamle mand, der alte Mann).
I Äldre Västgötalagen står meningen: 'Døyr bondi, þa skal kona taka arf'. Hur uttrycks bestämdhet i dessa nominalfraser i jämförelse med modern svenska?