Kongruens, partitiv genitiv och måttfraser i diplom och lagtext
I...fyra lødhugha marker oc fyra ørtuger...
”...fyra lödiga marker och fyra örtugar...”
SDHK 16515 (Allhammar 2023, s. 8)3
Räkneordens syntaktiska funktion i den fornsvenska nominalfrasen rymmer två fundamentala konstruktionsmönster: kongruerande attribut och kvantitativt huvud med partitiv bestämning. När räkneordet är något av de lägre talen (en, två, tre, fyra, båda) kongruerar det i regel fullständigt med sitt huvudord i genus och kasus (t.ex. bya tue, þre marker). När räkneordet däremot är fem eller högre – eller utgörs av ett substantiviskt mått- eller samlingstal (tolft, hundraþ, mark) – fungerar räkneordet ursprungligen som frasens syntaktiska huvud och styr sitt komplement i partitiv genitiv (t.ex. tiu marker silfs 'tio marker av silver'). I senmedeltida källor, såsom Allhammars (2023) undersökta 1400-talsdiplom, ser man dock hur de oböjliga räkneorden i allt högre grad fogas direkt till måttordet utan synlig kasusböjning.12
- Syntax
- Räkneord som attributiv bestämning eller som syntaktiskt huvud med partitiv genitiv
- Kongruens
- De böjliga talen (1–4, båda) kongruerar med huvudordet; oböjliga tal (5+) styr partitiv genitiv eller fogas som invariable måttord
- Källkorpus
- Äldre Västgötalagen, Magnus Erikssons landslag och 1400-talsdiplom från Närke (Allhammar 2023)
- Diakroni
- Från partitiv genitiv (tiu marker silfs) mot appositionella och direkt sammanfogade måttfraser
| Konstruktionstyp | Struktur | Exempel i källorna | Kasus- och kongruensvillkor |
|---|---|---|---|
| Kongruerande bestämning (1–4) | Räkneord [genus, kasus] + Substantiv [genus, kasus] | bya tue (nom. pl. mask.), tua marker (ack. pl. fem.) | Full kongruens i numerus, genus och kasus |
| Dualisk kvantifikation | bāþir [genus, kasus] + Pronomen/Substantiv [genus, kasus] | þem baþom (dat. pl.), bæggia handa (gen. pl.) | Kongruens eller genitivattribut |
| Partitiv genitiv (högre tal) | Räkneord (5+) + Substantiv i genitiv pluralis | tiu manna, fim skipa | Substantivet styrs i genitiv av räknemängden |
| Senmedeltida måttfras | Invariant räkneord + Måttenhet + Varuämne | tree thyne korn, fyra lødhugha marker | Måttordet uppträder i obestämd form, ibland utan synlig kasusändelse |
I äldsta lagspråk krävde högre räkneord och måttord ofta att det räknade tinget stod i genitiv. Detta gällde särskilt metall- och myntenheter: i stället för 'tio marker silver' hette det tiu marker silfs, där silfs är genitiv singularis av silf ('silver'). På samma sätt konstruerades samlingsord som tolft ('dussin, tolvmannanämnd') med genitiv: tolft manna ('en nämnd av tolv män'). Under sen fornsvenska ersattes denna partitiva genitiv gradvis av en direkt appositionell sammanställning.
Nu ligga bya tue siþo lange viþ sio ællæ sund.
Magnus Erikssons landslag, Byggningabalken (Pettersson s. 118)Subjektsfras där det maskulina räkneordet tue kongruerar med det plurala bya.
tree thyne korn — fyra lødhugha marker oc fyra ørtuger
SDHK 18949 och SDHK 16515 (Allhammar 2023, s. 8)Mått- och värdefraser i 1400-talsdiplom från Närke: tree och fyra uppträder utan kasusändelse som fasta förled till måttenheterna.
Analysera den syntaktiska och morfologiska strukturen i följande tre fornsvenska fraser:
- Fras 1
- tua hesta
- Fras 2
- fiughur skip
- Fras 3
- tree thyne korn