Grammatik — Predikativ
Predikativ

Subjektivt och objektivt predikativ, kasus och kongruens


I

Sva varþ han kaller ok döþer.

”Så blev han kall och död.”

Fornsvenskt läsestycke / Pettersson s. 1241

Predikativet (predikatsfyllnaden) i fornsvenskan kännetecknas av en fullständig morfosyntaktisk kongruens i kasus, genus och numerus med det nominala led det bestämmer. Vid kopulativa verb såsom vara, varþa ('bli'), heta och synas står predikativet alltid i nominativ (subjektivt predikativ) och kongruerar med subjektet. Vid transitiva och faktitiva verb såsom kalla, gøra, døma och finna sätts predikativet i stället i ackusativ (objektivt predikativ) och kongruerar med objektet. Denna kongruens gällde såväl adjektiviska predikativ som substantiviska predikativ i den mån substantivets böjning tillät det.12

Subjektivt predikativ
Kongruens i nominativ, genus och numerus med subjektet
Objektivt predikativ
Kongruens i ackusativ, genus och numerus med det direkta objektet
Kopulativa verb
vara, varda, heta, synas, bliva
Transitiva/faktitiva verb
kalla, gøra, lata, døma
Strukturella kongruensmönster
Subjektivt kontra objektivt predikativ
PredikativtypKnutet tillKasuskravVerbtyperExempel (fornsvenska)
Subjektivt predikativ (mask. sg.)SubjektNominativ maskulinum sg.vara, varþa, hetaHan varþer dræpin (nom. sg. m.)
Subjektivt predikativ (fem. sg.)SubjektNominativ femininum sg.vara, varþa, hetaHon var rika (nom. sg. f.)
Subjektivt predikativ (neutr. pl.)SubjektNominativ neutrum pl.vara, synasBørn vāru glædh (nom. pl. n.)
Objektivt predikativ (mask. sg.)ObjektAckusativ maskulinum sg.kalla, gøra, dømaDømer han biltoghan (ack. sg. m.)
Objektivt predikativ (neutr. sg.)ObjektAckusativ neutrum sg.gøra, haldaGør husit rænt (ack. sg. n.)
Predikativa attribut (fria predikativ)

Utöver bundna predikativ efter kopulativa eller faktitiva verb hade fornsvenskan rikligt med fria predikativ (predikativa attribut), vilka beskriver subjektets eller objektets tillstånd under verbalhandlingens förlopp. Sådana fria predikativ kongruerar på samma sätt i kasus, genus och numerus: Han kom sialfr (nom. sg. m. 'han kom själv') gentemot Iak sa han sialfan (ack. sg. m. 'jag såg honom själv'), och Han giordhe thet ovetande (nom. part. pres.).

Primärbelägg ur lagspråket

Dømer biskoper man biltoghan...

Äldre Västgötalagen, Kyrkobalken (Holm B 59)

Objektivt predikativ: biltoghan (ack. sg. m. stark böjning) kongruerar i ackusativ maskulinum singularis med objektet man.

Varþer maþer saarr...

Äldre Västgötalagen, Dråpsbalken (Holm B 59)

Subjektivt predikativ: saarr (nom. sg. m. stark böjning 'sårad') kongruerar med subjektet maþer efter inchoativa kopulan varþer.

Övning: bestäm predikativets typ, kasus och kongruens

Analysera predikativet i följande satser med avseende på typ (subjektivt eller objektivt), kasus och kongruens:

Sats 1
Hon heiter Margareta.
Sats 2
Biskoper vigde han til prest.
Sats 3
The gingo gladher borth.
Källor
  1. 1Gertrud Pettersson, Svenska språket under sjuhundra år: En historia om svenskan och dess utforskande (Studentlitteratur); lokal transkription. s. 124–125 Predikativets kongruens i kasus, genus och numerus med subjekt och objekt.
  2. 2Adolf Noreen, Altschwedische Grammatik, mit Einschluss des Altgutnischen (Halle: Max Niemeyer, 1904). s. 310–313 (§ 426–428) Subjektiva och objektiva predikativ i nominativ respektive ackusativ.
  3. 3Äldre Västgötalagen enligt Cod. Holm. B 59, maskintext av Lars-Olof Delsing efter Collin och Schlyters utgåva, SSGL I. Kyrkobalken och Dråpsbalken (Holm B 59) Lagtextens predikativa konstruktioner med verben vara, varda och döma.

Informationen kan inte garanteras vara fullständig — fornsvenskan var aldrig ett standardiserat språk