Suffixen -ari, -domer, -het, -ilse, -skap och inhemska avledningar
I
Substantivavledning (derivation) är den process varigenom nya substantiv bildas ur verb, adjektiv eller andra substantiv med hjälp av avledningssuffix. I äldre fornsvenska vilade avledningssystemet på ett forngermanskt arv med produktiva suffix som -ari (aktörssuffix lånat ur latin redan i urgermansk tid, t.ex. fiskari, domari), -dōmer (t.ex. konungdōmer) och -ing/-ung (t.ex. skiping, bø̄ting). Under 1300- och 1400-talen genomgick dock det svenska ordförrådet en revolutionerande berikning genom massinlåning av medellågtyska abstrakta suffix: framför allt -hēt (godhēt, mildhēt), -ilsi / -else (villesva, styrelse) och -skap (herreskap, fælagschap).13
- Inhemska suffix
- -ari (aktör), -domer (tillstånd/rike), -ing/-ung (handling/ursprung), -leker
- Lågtyska suffix
- -hēt (egenskap), -ilsi / -else (handling/tillstånd), -skap (kollektiv/egenskap)
- Avledningsbaser
- Verbavledningar (nomina actionis/agentis) och adjektivavledningar (nomina essendi)
- Forskning
- Elias Wesséns (1970) klassiska analys av det lågtyska inflytandet
Avledningsändelserna indelas funktionellt efter vad för slags substantiv de skapar: aktörsbeteckningar (nomina agentis), handlingsbeteckningar (nomina actionis) eller tillståndsbeteckningar (nomina essendi):
| Suffix | Ursprung | Funktion | Fornsvenskt exempel | Modern svenska |
|---|---|---|---|---|
| -ari | Latinskt *-arius via urgermanska | Aktör / Yrkesutövare | fiskari, skipari, skomakari | 'fiskare, skeppare, skomakare' |
| -dōmer | Urgermanskt *dōma- ('dom, ställning') | Tillstånd, ämbete, rike | konungdōmer, biskupsdōmer | 'kungadöme, biskopsdöme' |
| -ing / -ung | Urgermanskt *-inga- / *-unga- | Handling, härkomst | bø̄ting, vigsling, kōnugung | 'bötande, vigsel, konungaätt' |
| -leker | Fornnordiskt *-leikr | Abstrakt egenskap | kærleker, ræddileker | 'kärlek, rädsla' |
| -hēt | Medellågtyskt -hēt (ty. -heit) | Abstrakt egenskap hos adjektiv | faghirhēt, mildhēt, rīkhēt | 'fagerhet, mildhet, rikedom' |
| -ilsi / -else | Medellågtyskt -else | Handling eller resultat | spōkelse, styrelse, fængilse | 'spöke, styrelse, fängelse' |
| -skap | Medellågtyskt -schap | Kollektiv eller tillstånd | bōndaskap, rēþenskap, fiendskap | 'bondskap, räkenskap, fiendskap' |
Som Elias Wessén (1970) påpekar i sin klassiska studie spreds suffix som -het och -skap först genom rena låneord från tyskan (t.ex. frihēt och fælagschap). När talarna väl hade vant sig vid dessa mönster blev suffixen produktiva och började fogas direkt till inhemska svenska ordstammar: fagerhēt (till fager), bōndaskap (till bōndi) och kærleksfullhēt. Detta gjorde suffixen till permanenta redskap i det svenska ordbildningssystemet.
Thæssa syndogha manna fælagschap oc arghet...
Själens tröst (Vadstena, ca 1420)I detta religiösa verk möter vi två typiska avledningar: fælagschap med det lågtyska suffixet -skap och arghēt ('ondska') bildat till inhemska adjektivet argher med lågtyska -het.
Identifiera avledningssuffixet i följande tre fornsvenska substantiv och ange om suffixet är inhemskt eller lånat från lågtyskan:
- 1. kærleker
- Substantiv ('kärlek')
- 2. fængilse
- Substantiv ('fängelse')
- 3. mildhēt
- Substantiv ('mildhet')