Kongruens och reflexiv possessivitet
IKrister ær fyrst i laghum warum þa ær cristna var...
”Kristus är främst i våra lagar, sedan vår kristna tro...”
Äldre Västgötalagen, Kyrkobalken 1 (Holm B 59)2
De fornsvenska possessiva pronomina uttrycker tillhörighet, ägande och personliga relationer. Morfologiskt böjs de som starka adjektiv och kongruerar helt med det substantiv de bestämmer – det vill säga efter det ägda tingets eller personens genus, numerus och kasus, oberoende av ägarens form. Serien min ('min'), þin ('din') och det reflexiva sin ('sin, sitt, sina') följer ett enhetligt paradigm med pronominala ändelser i singularis och pluralis. För första och andra person pluralis används var ('vår') och iþar ('er'), vilka böjs enligt en snarlik modell. För icke-reflexiv tredje person används i stället de stelnade genitivformerna hans, hænna och þera, vilka är fullständigt oböjliga.13
- Former
- 1 sg. min, 2 sg. þin, reflexiv sin; 1 pl. var, 2 pl. iþar
- Böjning
- Stark adjektivisk kongruens i tre genus och fyra kasus
- Position
- Prepositionellt (mit skip) eller postpositionellt (skip mit, laghum warum)
- Ägarmarkering i 3 person
- Reflexiv sin mot oböjliga genitiver hans, hænna, þera
| Kasus | Maskulinum sg. | Femininum sg. | Neutrum sg. | Maskulinum pl. | Femininum pl. | Neutrum pl. |
|---|---|---|---|---|---|---|
| Nominativ | min (minn) | min | mit (mitt) | mini(r) | mina(r) | min |
| Genitiv | mins | minnar | mins | minna | minna | minna |
| Dativ | minum | minni | minu (minum) | minum | minum | minum |
| Ackusativ | min (minnan) | mina | mit (mitt) | mina | mina(r) | min |
| Kasus | Maskulinum sg. | Femininum sg. | Neutrum sg. | Pluralis alla genus |
|---|---|---|---|---|
| Nominativ | var | var | vart | vari(r) (m.), vara(r) (f.), var (n.) |
| Genitiv | vars | varrar | vars | varra |
| Dativ | varum | varri | varu | varum |
| Ackusativ | varn (varan) | vara | vart | vara (m./f.), var (n.) |
I äldre fornsvenska står possessivpronominet mycket ofta efter sitt huvudord, i synnerhet vid släktskapsord, kroppsdelar och fasta juridiska begrepp: faþir min, moþir þin, i laghum warum, i landi varu. Denna efterställda placering var i regel trycksvag och stilistiskt neutral. När possessivet ställdes framför huvudordet (mit skip, min kæri broþir) bar det ofta kontrastiv betoning eller styrde svag form hos efterföljande adjektiv.
Bonde skal huar gera bro sina oc giæra vel oc vithlika.
Äldre Västgötalagen, Byggningabalken 14 (Holm B 59)Bro sina visar efterställt possessivpronomen kongruerande i feminin ackusativ singularis (bro är feminin o-stam, ack. bro; sina är ack. sg. fem.).
Krister ær fyrst i laghum warum þa ær cristna var...
Äldre Västgötalagen, Kyrkobalken 1 (Holm B 59)Laghum warum uppvisar dativ pluralis neutrum (laghum) med kongruerande possessivt varum; cristna var visar nominativ singularis femininum.
Sätt in possessivpronominet min i korrekt kongruerande form i följande tre fornsvenska fraser:
- Fras A
- af [...] skipi (neutr. dat. sg.)
- Fras B
- firi [...] hand (fem. ack. sg.)
- Fras C
- mæþ [...] drængium (mask. dat. pl.)