Grammatik — Possessiva pronomen
Possessiva pronomen

Kongruens och reflexiv possessivitet


I

Krister ær fyrst i laghum warum þa ær cristna var...

”Kristus är främst i våra lagar, sedan vår kristna tro...”

Äldre Västgötalagen, Kyrkobalken 1 (Holm B 59)2

De fornsvenska possessiva pronomina uttrycker tillhörighet, ägande och personliga relationer. Morfologiskt böjs de som starka adjektiv och kongruerar helt med det substantiv de bestämmer – det vill säga efter det ägda tingets eller personens genus, numerus och kasus, oberoende av ägarens form. Serien min ('min'), þin ('din') och det reflexiva sin ('sin, sitt, sina') följer ett enhetligt paradigm med pronominala ändelser i singularis och pluralis. För första och andra person pluralis används var ('vår') och iþar ('er'), vilka böjs enligt en snarlik modell. För icke-reflexiv tredje person används i stället de stelnade genitivformerna hans, hænna och þera, vilka är fullständigt oböjliga.13

Former
1 sg. min, 2 sg. þin, reflexiv sin; 1 pl. var, 2 pl. iþar
Böjning
Stark adjektivisk kongruens i tre genus och fyra kasus
Position
Prepositionellt (mit skip) eller postpositionellt (skip mit, laghum warum)
Ägarmarkering i 3 person
Reflexiv sin mot oböjliga genitiver hans, hænna, þera
Fullständigt paradigm för min, þin och sin
Possessivpronominet min ('min') i alla genus, numerus och kasus
KasusMaskulinum sg.Femininum sg.Neutrum sg.Maskulinum pl.Femininum pl.Neutrum pl.
Nominativmin (minn)minmit (mitt)mini(r)mina(r)min
Genitivminsminnarminsminnaminnaminna
Dativminumminniminu (minum)minumminumminum
Ackusativmin (minnan)minamit (mitt)minamina(r)min
Paradigmet för var ('vår')
Possessivpronominet var ('vår') i singularis och pluralis
KasusMaskulinum sg.Femininum sg.Neutrum sg.Pluralis alla genus
Nominativvarvarvartvari(r) (m.), vara(r) (f.), var (n.)
Genitivvarsvarrarvarsvarra
Dativvarumvarrivaruvarum
Ackusativvarn (varan)varavartvara (m./f.), var (n.)
Placering: framför eller efter huvudordet

I äldre fornsvenska står possessivpronominet mycket ofta efter sitt huvudord, i synnerhet vid släktskapsord, kroppsdelar och fasta juridiska begrepp: faþir min, moþir þin, i laghum warum, i landi varu. Denna efterställda placering var i regel trycksvag och stilistiskt neutral. När possessivet ställdes framför huvudordet (mit skip, min kæri broþir) bar det ofta kontrastiv betoning eller styrde svag form hos efterföljande adjektiv.

Autentiska belägg i Äldre Västgötalagen

Bonde skal huar gera bro sina oc giæra vel oc vithlika.

Äldre Västgötalagen, Byggningabalken 14 (Holm B 59)

Bro sina visar efterställt possessivpronomen kongruerande i feminin ackusativ singularis (bro är feminin o-stam, ack. bro; sina är ack. sg. fem.).

Krister ær fyrst i laghum warum þa ær cristna var...

Äldre Västgötalagen, Kyrkobalken 1 (Holm B 59)

Laghum warum uppvisar dativ pluralis neutrum (laghum) med kongruerande possessivt varum; cristna var visar nominativ singularis femininum.

Övning: kongruensböj possessivpronomina

Sätt in possessivpronominet min i korrekt kongruerande form i följande tre fornsvenska fraser:

Fras A
af [...] skipi (neutr. dat. sg.)
Fras B
firi [...] hand (fem. ack. sg.)
Fras C
mæþ [...] drængium (mask. dat. pl.)
Källor
  1. 1Gertrud Pettersson, Svenska språket under sjuhundra år: En historia om svenskan och dess utforskande (Studentlitteratur); lokal transkription. s. 104 och 107–108 Fullständiga paradigm för min, din, sin och var samt kongruensregler.
  2. 2Äldre Västgötalagen enligt Cod. Holm. B 59, maskintext av Lars-Olof Delsing efter Collin och Schlyters utgåva, SSGL I. PDF-s. 1 och 6 (Kyrkobalken 1, Byggningabalken 14) Autentiska possessivbelägg i Äldre Västgötalagen (Holm B 59).
  3. 3Adolf Noreen, Altschwedische Grammatik, mit Einschluss des Altgutnischen (Halle: Max Niemeyer, 1904). s. 350–352 (§ 451–452) Noreens redogörelse för possessiva pronomens paradigm och ljudutveckling.
  4. 4Gertrud Pettersson, Svenska språket under sjuhundra år: En historia om svenskan och dess utforskande (Studentlitteratur); lokal transkription. s. 119 Possessiva attributs ordföljd och placering i nominalfrasen.

Informationen kan inte garanteras vara fullständig — fornsvenskan var aldrig ett standardiserat språk