Landskapslagarnas konservativa system kontra Magnus Erikssons landslag
IDræpær maþer svænskan man ælla smalenzkan...
”Dräper en man en svensk man eller en småländsk...”
Äldre Västgötalagen, Dråpsbalken (Holm B 59)3
Lagspråket intar en exceptionellt konservativ position i den fornsvenska språkhistorien. De äldsta landskapslagarna, framför allt Äldre Västgötalagen (bevarad i handskriften Holm B 59 från ca 1280), speglar ett arkaiskt skede där fyrkasussystemet fungerar med full precision i nominal-, adjektiv- och pronominalböjning. Ingemar Lindqvist (2024) har i en ingående studie visat hur lagspråket under 1300- och 1400-talen successivt påverkades av det allmänna språkskiftet: från landskapslagarnas syntetiska precision till Magnus Erikssons landslags (MELL) mer enhetliga, förenklade morfosyntax, där formeltrohet i straffsatser levde sida vid sida med förenklade fraser i friare paragrafer.12
- Tidiga lagar (1200-tal)
- Äldre Västgötalagen, Östgötalagen – fullt bevarat syntetiskt fyrkasussystem
- Mellanperiod (1300-tal)
- Södermannalagen, Upplandslagen – begynnande neutralisering och synkretism
- Rikslagstiftning (ca 1350–1450)
- Magnus Erikssons landslag (MELL) och stadslag (MEStL) – utjämnad norm
- Lindqvist (2024)
- Systematisk undersökning av kasussammanfallets inledande skede i lagspråket
| Syntaktisk miljö | Äldre Västgötalagen (Holm B 59) | Magnus Erikssons landslag (1400-talskodex) | Utvecklingstrend |
|---|---|---|---|
| Direkt objekt (mask. sg.) | dræpær svænskan man (ack) | dræper svenskan man / svensker man | Ackusativändelsen -an börjar vackla i MELL |
| Dativobjekt | hialpa grannum sinum (dat) | hielpa sinum granne / sina granna | Dativändelsen på substantivet ersätts av grundform |
| Genitiv efter til | til skoghs, til kirkiu (gen) | til skogh, til kirkio | Prepositionen til börjar ta ackusativ/grundform |
| Subjektsform | maþer, bōndi, fisker (nom) | madher, bonde, fisker | Nominativändelsen -er/-r bevaras relativt väl i lagspråk |
Den juridiska textens bundenhet vid fasta domsformler och uråldriga rättsregler fördröjde kasussammanfallet i lagspråket med flera decennier jämfört med privatbrev och stadstänkeböcker. Bötesformler som 'bøte þrim markum' och 'liggi i ugildum akri' bevarades som fasta juridiska termer långt efter att dativen i övrigt försvunnit ur språket. Lindqvist (2024) påpekar att lagspråket därmed fungerade som en morfologisk 'frysbox' för äldre syntaktiska mönster.
Dræpær maþer svænskan man ælla smalenzkan...
Äldre Västgötalagen, Dråpsbalken (Holm B 59)Klassisk ackusativ singularis: svænskan man med -an på adjektivet och rotstamsformen man som direkt objekt.
Dræper man annan man i by ælla a akri...
Magnus Erikssons landslag, Dråpsbalken / Lindqvist 2024 s. 54Yngre landslagstext: man fungerar som nominativt subjekt utan ändelse, medan ackusativobjektet annan man saknar traditionell stark ackusativändelse (-an).
Analysera böjningen i följande två lagparagrafer och avgör vilken som representerar äldre landskapslag och vilken som representerar yngre landslag:
- Paragraf A
- Far maþer til skoghs ok hugger annars mans træ...
- Paragraf B
- Fær man i skogh ok hugger annar mans træ...