Personbeteckningar med blandat mönster: svag singularis och stark omljudd pluralis
IDøyr bonde ... þa skal hans laghfæstæ kona arf taka. Bønder a þingi skulu dømæ.
Äldre Västgötalagen, Giftermålsbalken 4 och Tingmålsbalken (Holm B 59)2
De maskulina nd-stammarna är en särpräglad grupp substantiv bildade till ursprungliga presensparticip på urgermanskt -nd-: bonde ('den boende', lantbrukare), frænde ('vän, släkting', egentligen 'den älskande') och fiande ('fiende', egentligen 'den hatande'). Klassen uppvisar ett unikt blandat böjningsmönster: i singularis böjs de helt som svaga maskulina an-stammar (nom. bonde/bondi, oblika kasus bonda), men i pluralis böjs de som starka rotnomina med omljudd rotvokal och ändelsen -r/-er (bønder, frænder, fiænder).13
- Ordklass
- Substantiv
- Stamklass
- nd-stammar (ursprungliga presensparticip på *-nd-)
- Genus
- Maskulinum
- Typord
- bonde (av boandi), frænde, fiande
- Modern motsvarighet
- Tredje deklinationen med omljud och personbeteckning (bonde – bönder, frände – fränder, fiende – fiender)
- Svag singularis
- Nominativ singularis slutar på -i eller -e (bonde, frænde); genitiv, dativ och ackusativ har enhetligt den oblika ändelsen -a (bonda, frænda).
- Stark omljudd pluralis
- Nominativ och ackusativ pluralis slutar på -er med i-omljud: o > ø (bonde > bønder), a > æ (frænde > frænder, fiande > fiænder).
- Plural genitiv och dativ
- Genitiv pluralis har -a (bonda, frænda); dativ pluralis har -um (bondum, frændum).
- Bestämd form
- bondin, bondans, bondanum, bondan; pl. bøndirnir, bondanna, bondumin, bøndina.
| Kasus och numerus | bonde (obest.) | bonde (best.) | frænde (obest.) | frænde (best.) |
|---|---|---|---|---|
| Nominativ singularis | bonde / bondi | bondin | frænde / frændi | frændin |
| Genitiv singularis | bonda | bondans | frænda | frændans |
| Dativ singularis | bonda | bondanum | frænda | frændanum |
| Ackusativ singularis | bonda | bondan | frænda | frændan |
| Nominativ pluralis | bønder / bøndir | bøndirnir | frænder / frændir | frændirnir |
| Genitiv pluralis | bonda | bondanna | frænda | frændanna |
| Dativ pluralis | bondum | bondumin | frændum | frændumin |
| Ackusativ pluralis | bønder / bøndir | bøndina | frænder / frændir | frændina |
nd-stammarnas delade mönster förklaras av deras ursprung som partisippbildningar på -nd-. I urgermansk tid hade de konsonantisk böjning i alla kasus. I nordiskan övergick singularis tidigt till det produktiva svaga mönstret på -i/-a, medan pluralen behöll den konsonantiska stammens i-omljud och ändelse (urgermanskt *-nd-iz > urnordiskt *-ndiʀ > fornsvenskt bønder). Denna hybridstruktur har förblivit stabil in i modern svenska (bonde – bönder, fiende – fiender).
døyr bonde ... takær bonde ... gifuær bonda ... bønder skulu vitna
Äldre Västgötalagen, Giftermålsbalken och Tingmålsbalken (Holm B 59)bonde uppträder i nominativ singularis, bonda i dativ och ackusativ som oblik form, och bønder i nominativ pluralis med genomfört omljud.
frenta (ack. sg. obest.)
Mård 2018 (s. 26–27, avsnitt 4.8)I det medeltida runmaterialet beläggs nd-stammen frenta i ackusativ singularis, vilket bekräftar att singularis böjdes svagt med den oblika ändelsen -a.
Varför kallas ordet 'bonde' för en hybrid eller ett blandat böjningsmönster i fornsvensk grammatik? Jämför singularis och pluralis.