Direkt objekt, objektivt predikativ, tidsmått och riktningsprepositioner
I
Ackusativ är det grammatiska objektkasuset par excellence. Det betecknar den entitet som påverkas direkt av handlingen (direkt objekt) samt dess objektiva predikativ. Därutöver används ackusativ utan preposition för att uttrycka tids- och rumslig utsträckning ('langan tima') och styrs obligatoriskt vid rörelse eller riktning efter prepositioner som i, a och undir.13
- Kasus
- Ackusativ
- Kärnfunktion
- Direkt objekt (patient/tema)
- Predikativ
- Objektivt predikativ vid transitiva verb
- Semantisk roll
- Tidsutsträckning och sträcka (mått)
- Prepositionsstyrning
- um; riktning vid i, a, undir, yfir
- Former
- Mask. sg. ändelselös i stark böjning (fisk), -a i svag (drupa); pluralis -a (mask.) resp. -i(r) (fem.)
prester barn döpæ. oc gudfaþir a haldæ. gudmoþer til namns sygiæ.
Äldre Västgötalagen, Kyrkobalken 1 (Holm B 59, s. 1)barn är direkt objekt i ackusativ singularis neutrum till verbet döpæ ('döpa'). prester står i nominativ som subjekt. Utdraget visar klassisk fornsvensk ordföljd där det ackusativiska objektet placeras före det finita verbet.
Vi skulum ængin sakan gøra, sum sakløs ær.
Pettersson s. 113ængin ('ingen') är direkt objekt och sakan ('sakförd, skyldig') är objektivt predikativ; båda står i ackusativ maskulinum singularis. Predikativet beskriver objektets resulterande tillstånd.
Byscupi scal gengyærd geræ twar næter oc til quels hins þridia
Äldre Västgötalagen, Kyrkobalken 2 (Holm B 59, s. 1)Nominalfrasen twar næter ('två nätter') står i ackusativ pluralis femininum utan preposition för att ange tidslängden för gengärden. Både räkneordet twar och substantivet næter har regelrätta ackusativformer.
Þær lagh han langan tima.
Pettersson s. 114Frasen langan tima står i ackusativ och anger hur länge tillståndet varade ('under en lång tid'). Formen langan visar adjektivets maskulina ackusativändelse -an.
| Konstruktion | Kasus | Semantisk tolkning | Fornsvenskt exempel |
|---|---|---|---|
| Riktning / Rörelse mot | Ackusativ | Förflyttning över en gräns | þa hon kom i väruldina ('till världen') |
| Befintlighet / På plats | Dativ | Vara kvar inom ett område | alt þet i väruldinni ær ('i världen') |
| Riktning / Sätta på | Ackusativ | Rikta en handling mot en yta | kasta a hest sinn ('kasta på sin häst') |
| Befintlighet / Sitta på | Dativ | Befinna sig på en yta | sitiæ a hesti sinum ('sitta på sin häst') |
| Typord och genus | Nom. sg. | Ack. sg. | Nom. pl. | Ack. pl. |
|---|---|---|---|---|
| fisker (stark maskulin) | fisker | fisk | fiska(r) | fiska |
| skuld (stark feminin) | skuld | skuld | skuldi(r) | skuldi(r) |
| skip (starkt neutrum) | skip | skip | skip | skip |
| drupi (svag maskulin) | drupi | drupa | drupa(r) | drupa |
| gata (svag feminin) | gata | gotu | gotur | gotur |
| øgha (svagt neutrum) | øgha | øgha | øghon | øghon |
Under 1400-talet sammanföll nominativ och ackusativ i maskulina substantiv när nominativens -er föll bort (Allhammar 2023). Samtidigt expanderade ackusativformerna i substantivfraser till att bli en generell grundform. I personliga pronomen skedde en dubbel rörelse: ackusativerna mik, þik, sik ersatte de gamla dativerna, medan däremot dativerna honom, hænne, þæm slog ut ackusativerna han, hana, þa som självständiga objektsformer (Hjortstam 2017).
Avgör om de kursiverade fraserna i följande mening är direkt objekt eller tidsangivelse: 'Mennirnir vakuþu allan daghin oc funnu hestinn.' Ange genus och kasus för båda fraserna.