Komposition, fogemorfem och nominala sammansättningstyper i fornsvenska
I
Sammansättning (komposition) var fornspråkets viktigaste och mest obegränsade metod för att berika ordförrådet med nya begrepp. Principen innebär att två eller flera självständiga ordstammar sammanfogas till ett enda nytt ord. Det sista ledet (efterleden) bestämmer alltid ordets ordklass, genus och böjningsmönster, medan det första ledet (förleden) specificerar, inskränker eller förklarar efterleden (determinativ sammansättning). I fornsvenskan kunde leden sammanfogas på tre olika sätt: som ren stamsammansättning utan fogeelement (skip-brott), med bevarad forntida stamsvokal (kirkio-gardher) eller med en genitivisk kasusform som fogemorfem (tings-maþer, landz-lagh).12
- Determinativa sammansättningar
- Förleden modifierar eller definierar efterleden (t.ex. skip-brott, lagh-maþer)
- Fogemorfem
- Stamsammansättning (ren rot), vokalisk fogning (kirkio-bol), genitivfogning på -s (tings-maþer)
- Kopulativa sammansättningar
- Två likvärdiga led (t.ex. suster-broþer)
- Produktivitet
- Fornsipråkets mest obegränsade metod för begreppsbildning
När två substantiv sammanfogas i fornsvenskan beror förledens form på dess stamklass och graden av lexikalisering:
| Typ | Förledens form | Fornsvenskt exempel | Betydelse | Modern motsvarighet |
|---|---|---|---|---|
| 1. Ren stamsammansättning | Roten utan ändelse eller foge-s | skip-brott, lagh-maþer, vapn-syn | 'skeppsbrott, lagman, vapensyn' | skipbrott, lagman |
| 2. Vokalisk stamfogning | Bevarad forntida temavokal (ofta -o eller -u) | kirkio-bol, hūso-syn, gatu-bodh | 'kyrkobol, hussyn, gatubod' | kyrkby, gatubod |
| 3. Genitivfogning på -s | Genitiv singularis av mask. eller neutr. | tings-maþer, landz-lagh, prests-gardher | 'tingsman, landslag, prästgård' | tingsman, landslag |
| 4. Genitivfogning på -a | Genitiv pluralis av substantivet | manna-mōt, konunga-dōmer, byia-mæn | 'mannamöte, konungadöme, byamän' | mannamöte, byamän |
Under medeltidens lopp genomgick genitivfogningen en viktig funktionell förändring. Ursprungligen var foge-s strikt begränsat till maskulina och neutrala a-stammar där genitiven faktiskt slutade på -s. Under 1300- och 1400-talen började dock -s frigöras från sin rena kasusfunktion och spridas analogiskt som ett rent bindemorfem även till feminina substantiv (t.ex. natt-s-tīþ istället för äldre nætr-tīþ). Detta lade grunden för den moderna svenskans foge-s.
Laghmaþær skal væra firi bōndom...
Äldre Västgötalagen, RättslösabalkenOrdet laghmaþær är en ren stamsammansättning av lagh (rot utan kasusändelse) och maþer. Det visar den äldsta forngermanska kompositionstypen.
Identifiera förledens fogningstyp (ren stam, vokalisk fogning eller genitivfogning) i följande tre fornsvenska sammansättningar:
- 1. landzlagh
- Substantiv ('landslag')
- 2. skipbrott
- Substantiv ('skeppsbrott')
- 3. mannamōt
- Substantiv ('ting, församling')