Framför- och efterställning av adjektiv, genitiver och possessiva pronomen
IDømer biskoper vigslosakir manni til ōskepno...
”Dömer biskopen vigningssak man till vanära...”
Äldre Västgötalagen, Kyrkobalken (Holm B 59)3
I den äldsta fornsvenskan uppvisade nominalfrasen en betydligt mer flexibel ledordning än vad som är möjligt i modern svenska. Framför allt possessiva pronomen och genitivattribut kunde med stor frihet placeras antingen före (prenominalt) eller efter (postnominalt) sitt huvudord: faþir min ('fader min') kontra min faþir ('min fader'), liksom garþer bōndans ('bondens gård') kontra bōndans garþer. Under loppet av den fornsvenska perioden skedde en genomgripande typologisk förskjutning mot fast prenominal placering, driven av såväl analogisk utjämning som lågtyskt mönsterinflytande i kanslispråket.12
- Historisk riktning
- Från postnominal till prenominal placering
- Possessiva pronomen
- Vanligen efterställda i äldre fsv. (faþir min), framförställda i yngre fsv. (min faþir)
- Adjektivattribut
- Övervägande framförställda, men efterställda vid emfas och i poetisk/arkaisk stil
- Genitivattribut
- Flexibel placering (bōndans hus vs hus bōndans) fram till 1400-talets prenominala dominans
| Attributtyp | Äldre fornsvenskt mönster | Yngre fornsvenskt mönster | Exempel i källorna |
|---|---|---|---|
| Possessiva pronomen | Övervägande postnominalt (substantiv + possessiv) | Övervägande prenominalt (possessiv + substantiv) | broþir min -> min broþir |
| Adjektivattribut | Prenominalt (eller postnominalt vid apposition/emfas) | Strikt prenominalt | goþer maþer (arkaiskt: maþer goþer) |
| Genitivattribut | Både prenominalt och postnominalt vanligt | Starkt prenominal dominans | bōndans æghn vs æghn bōndans |
| Demonstrativ | Prenominalt | Prenominalt | þessi maþer, sa garþer |
Den postnominala placeringen av possessiver (faþir min, broþir sin) är det klassiska arvet från urnordiskan och är rikligt belagd i landskapslagarna. Den prenominala placeringen (min faþir) fanns visserligen tidigt som emfatiskt eller kontrasterande alternativ, men blev under 1300-talet den neutrala normen. För genitivattributet var båda positionerna länge funktionellt likvärdiga; efterställningen levde kvar längst i formelartade uttryck och religiösa texter (til heþers guþs ok sancti Olafs), medan kanslispråk och diplomtext tidigt standardiserade prenominal genitiv.
Givær maþer a þingi broþor sinum iorþ...
Äldre Västgötalagen, Jordabalken (Holm B 59)Klassisk efterställd possessiv: broþor sinum (dat. sg. m.) med possessivet sinum efterställt huvudordet.
For varo fædhernes land skulum vi stridha.
Fornsvensk kröniketext / Pettersson s. 121Yngre fornsvensk prenominal struktur: possessivet varo och genitivattributet fædhernes placerade framför huvudordet land.
Avgör om attributet i följande fraser är prenominalt eller postnominalt och bedöm om konstruktionen är typisk för äldre eller yngre fornsvenska:
- Fras 1
- kuno sinni
- Fras 2
- vara fru moder
- Fras 3
- biskopsins bref