Böjningsmönster, formella kännetecken och kongruens hos maskulina substantiv
IKrister ær fyrst i laghum warum ... Uerder maþer .i. kyrkiu dræpin.
Äldre Västgötalagen, Kyrkobalken 1 och 3 (Holm B 59)2
Maskulinum är ett av fornsvenskans tre grammatiska genus och omfattar både levande varelser av mankön och en stor mängd ting och begrepp. Genustillhörigheten framgår dels av substantivets stamklass och ändelsemönster (t.ex. nominativändelsen -er eller -i), dels och framför allt av kongruensen hos böjda adjektiv, determinativer och anaforiska pronomen som knyts till substantivet (hann, sa, goþer).13
- Grammatisk kategori
- Genus
- Genus
- Maskulinum
- Typiska stamklasser
- a-, ja-, wa-, i-, u-, r-, nd-, rot- och an-stammar
- Typord
- fisker, drænger, smiþer, son, faþir, bonde, maþer, drupi
- Kongruerande pronomen
- hann, sa/þæn (nom.), han/þæn (ack.), hanum/þæim (dat.), hans/þæs (gen.)
- Stark nominativ singularis
- Typiskt ändelsen -er hos a-stammar och i-stammar (fisker, smiþer), -r hos u-stammar (sonr) och -ir hos r-stammar (faþir).
- Svag nominativ singularis
- Ändelsen -i (senare -e) hos an-stammar och nd-stammar (drupi, timi, bonde).
- Genitiv singularis
- Ändelsen -s hos starka a- och i-stammar (fisks, smiþs), -ar hos u-stammar (sonar), -ur(s) hos r-stammar (faþurs) och -a hos svaga maskuliner (drupa, bonda).
- Kongruensmönster
- Maskulina substantiv kräver maskulint adjektiv (godher fiskr, guli drupin) och refereras till med personligt pronomen hann.
| Kasus och numerus | a-stam (fisker) | i-stam (smiþer) | u-stam (son) | an-stam (drupi) |
|---|---|---|---|---|
| Nominativ singularis | fisker | smiþer | sonr / sun | drupi / drupe |
| Genitiv singularis | fisks | smiþs | sonar | drupa |
| Dativ singularis | fisk(i) | smiþ(i) | syni / suni | drupa |
| Ackusativ singularis | fisk | smiþ | son / sun | drupa |
| Nominativ pluralis | fiska(r) | smiþir (-er) | synir (-er) | drupar |
| Genitiv pluralis | fiska | smiþa | sona | drupa |
| Dativ pluralis | fiskum | smiþum | sonum | drupum |
| Ackusativ pluralis | fiska | smiþi (-ir) | syni (-ir) | drupar |
Maskulint genus avslöjas tydligast i nominalfrasens kongruens. Den maskulina slutartikeln har formen -in i nominativ (fiskrin), -ins i genitiv (fisksins), -inum i dativ (fiskinum) och -in i ackusativ (fiskin). När ett adjektiv står attributivt till ett obestämt maskulint substantiv har det ändelsen -er i nominativ (goþer fisker) och -an i ackusativ (goþan fisk).
uerder maþer .i. kyrkiu dræpin ... bøte firi huan man .iij. markær ... gæster
Äldre Västgötalagen, Kyrkobalken 3 och Mandråpsbalken 7 (Holm B 59)maþer och gæster visar den maskulina nominativändelsen -er, medan huan man visar maskulin ackusativkongruens hos pronomenet hvar (ack. hvan) framför substantivet man.
85 maskulina substantiv av 161 totalt i materialet (drygt 52 %)
Mård 2018 (s. 29–30, tabell 19–20)I medeltida runinskrifter är maskulinum den enskilt största genuskategorin. Materialet omfattar rikligt med a-stammar (sten, hestR), u-stammar (sun) och svaga maskuliner (stenmæstari).
I frasen 'en goþer maþer sa þænn fisk' – vilka ord uppvisar formell markering för maskulint genus, och hur syns det?