Grammatik — Starka verb: klass III
Starka verb: klass III

Avljudsserien æ/i/ia – a – u – u/o (binda, finna, hialpa, svælta)


I

Bant maþer sar mans medh lere...

”Band en man en mans sår med lera...”

Äldre Västgötalagen, Såramålsbalken (Holm B 59)3

Klass III omfattar verb där rotvokalen åtföljs av en nasal (n, m) eller likvida (l, r) i förbindelse med en annan konsonant. Klassen är fornsvenskans mest individrika starka verbklass och indelas traditionellt i tre fonologiska undergrupper: (1) verb med nasal + konsonant (binda – bant – bundu – bundin, finna – fann – funnu – funnin), där stamvokalen i infinitiven är i; (2) verb med l + konsonant (hialpa – halp – hulpu – holpin, svælta – svalt – svultu – svoltin), med brytning (ia) eller æ; samt (3) verb med r + konsonant (værpa – varp – vurpu – vorpin, brinna – brann – brunnu – brunnin). Preteritum singularis har genomgående rotvokalen a, medan pluralis och particip har nollstadiet med u (i particip ofta sänkt till o framför l/r).12

Klass
Stark klass III (rot med nasal/likvida + konsonant)
Avljudsserie
i/æ/ia (inf.) – a (pret. sg.) – u (pret. pl.) – u/o (part.)
Typverb
binda, finna, brinna, springa, hialpa, svælta, værpa
Karakteristik
Fornsvenskans mest formrika starka verbklass
Paradigmtabell för klass III: representativa undergrupper
Klass III: temaformer och undergrupper
UndergruppInfinitivPret. sg.Pret. pl.Pret. part.Nusvenska
nasal + konsonantbindabantbundubundinbinda
nasal + konsonantfinnafann / fantfunnufunninfinna
nasal + konsonantbrinnabrannbrunnubrunninbrinna
nasal + konsonantspringasprangsprungusprunginspringa
likvida l + konsonanthialpahalphulpuholpin / hulpinhjälpa
likvida l + konsonantsvæltasvaltsvultusvoltinsvälta
likvida r + konsonantværpavarpvurpuvorpinkasta, värpa
Konsonantskärpning och assimilation

I preteritum singularis inträffar ofta regelbunden konsonantassimilation eller avtoning när stammen möter utljud: binda bildar bant (nd > nt), brinna bildar brann (nn förblir långt), och finna bildar fant eller fann. I pluralis återvänder den tonande konsonanten: bundu, funnu.

Autentiska belägg i lagtexten

Bant maþer sar mans medh lere...

Äldre Västgötalagen, Såramålsbalken (Holm B 59)

Preteritum singularis bant av binda med assimilerat nt.

Hitti han eigh domara... tha bant han handa hans...

Äldre Västgötalagen, Tjuvabalken (Holm B 59)

Preteritumbildning med a-stadiet bant.

Övning: analysera klass III-verb

Ange de fyra temaformerna för verben finna och hialpa:

Uppgift 1
Temaformer för finna
Uppgift 2
Temaformer för hialpa
Källor
  1. 1Gertrud Pettersson, Svenska språket under sjuhundra år: En historia om svenskan och dess utforskande (Studentlitteratur); lokal transkription. s. 110 Klass III:s undergrupper (binda, svælta, hialpa).
  2. 2Adolf Noreen, Altschwedische Grammatik, mit Einschluss des Altgutnischen (Halle: Max Niemeyer, 1904). s. 430–435 (§ 530–534) Detaljerat verbinventarium, konsonantgrupper och brytningsformer i klass III.
  3. 3Äldre Västgötalagen enligt Cod. Holm. B 59, maskintext av Lars-Olof Delsing efter Collin och Schlyters utgåva, SSGL I. PDF-s. 8 och 9 (Såramålsbalken och Tjuvabalken) Klass III-belägg i Äldre Västgötalagen (bant, fann, halp).

Informationen kan inte garanteras vara fullständig — fornsvenskan var aldrig ett standardiserat språk