Referens, deixis och böjningsmönster
IKrister ær fyrst i laghum warum þa ær cristna var oc allir cristnir konongær.
”Kristus är främst i våra lagar, sedan vår kristna tro och alla kristna kungar.”
Äldre Västgötalagen, Kyrkobalken 1 (Holm B 59)2
Fornsvenskans pronomen och determinativer utgör en rik och mångskiftande ordklass med central funktion för satsens referens, deixis och informationsstruktur. Till skillnad från substantiv och adjektiv bildar pronomina inte ett enda enhetligt böjningssystem. De indelas i två syntaktiska huvudtyper: substantiviska pronomen (som själva utgör en nominalfras, t.ex. iak, þu, han, hvem) och adjektiviska pronomen/determinativer (som bestämmer ett substantiv och kongruerar med det i genus, numerus och kasus, t.ex. min, sin, sa, þæssi, nokor). Pronomensystemet bevarade i äldre fornsvenska dessutom särskilda dualisformer (tvåtal) i första och andra person, vid sidan av singularis och pluralis.13
- Ordklass
- Pronomen och determinativer
- Huvudtyper
- Substantiviska (självständiga) och adjektiviska (kongruerande)
- Böjningskategorier
- Person, genus (3), numerus (sg., dualis, pl.) och kasus (4)
- Funktionella klasser
- Personliga, reflexiva, possessiva, demonstrativa, interrogativa, relativa, indefinita, reciproka
| Grupp | Exempel på former | Morfologisk organisation | Syntaktisk funktion |
|---|---|---|---|
| Personliga | iak, þu, han, hon, þæt; vit, it; vi(r), i(r), þer | Böjs i person, numerus (sg./dualis/pl.) och 4 kasus | Substantivisk referens till talsituationens roller |
| Reflexiva | sik (ack./dat.), sær (dat.), sin (gen./poss.) | Saknar nominativ; refererar till satsens subjekt | Objekt, indirekt objekt eller possessiv bestämning |
| Possessiva | min, þin, sin, var, iþar | Kongruensböjs adjektiviskt i 3 genus och 4 kasus | Attributiv ägande- och tillhörighetsbestämning |
| Demonstrativa | sa/su/þæt, þæssi/þæssi/þætta, hinn/hin/hit | Fullständig genus-, numerus- och kasusböjning | Utpekande deixis och framväxande bestämd artikel |
| Interrogativa | hvo/hvem, hvat, hvilker, hvar | Genus- och kasusböjning (delvis adjektivisk) | Frågor om person, sak och egenskaper |
| Relativa | sum, æn, hwilkin | Ofta oböjliga partiklar; hwilkin kongruerar | Underordnande anknytning i bisatser |
| Indefinita | nokor, engin, man, hvar, annar | Skilda böjningsmodeller (starka och oregelbundna) | Obestämd referens, kvantifiering och negation |
Skillnaden mellan substantiviska och adjektiviska pronomen är avgörande för analysen. De personliga pronomina har separata kasusstammar (suppletiv kasussystem: iak i nominativ, mik i ackusativ, mær i dativ). De possessiva pronomina (min, þin, var) och demonstrativen (þæssi, hin) fungerar däremot som kongruensböjda adjektiv: i frasen i varu landi kongruerar varu i neutrum singularis dativ med landi, medan iak sa honum har rent substantiviska led.
Sva skal skipta at yngsti broþir skal fyrst kiusa oc siþan huar at oþrum...
Äldre Västgötalagen, Jordabalken (Holm B 59)Exemplet uppvisar reciprok och indefinit pronominalanvändning: huar at oþrum ('den ene efter den andre') bygger på det indefinita huar ('var och en') och pronominaladjektivet annar/oþrum i dativ.
Kænnir han a fæ sitt alt lifuanda... þa skal han hava hest goþan.
Äldre Västgötalagen, Tjuvabalken 3 (Holm B 59)Han (mask. nom. sg. personligt pronomen) agerar subjekt; sitt kongruerar som possessivt reflexivt pronomen med neutrum ackusativ singularis fæ.
Klassificera följande fyra fornsvenska pronomen efter pronominal undergrupp och syntaktisk typ (substantivisk eller adjektivisk):
- Form 1
- honum
- Form 2
- sinum
- Form 3
- þæssi
- Form 4
- hvilkin