Fornsvenskans största starka substantivklass: fisker, hester och dagher
IKrister ær fyrst i laghum warum þa ær cristna var oc allir cristnir konongær.
Äldre Västgötalagen, Kyrkobalken 1 (Holm B 59)2
De maskulina a-stammarna utgör den mest omfattande och regelbundna böjningsklassen bland fornsvenskans starka substantiv. Klassen kännetecknas av nominativ singularis på -er eller -r, genitiv på -s, en ändelselös ackusativ samt pluralis på -a(r), -a, -um, -a. I modern svenska har de allra flesta av dessa substantiv bevarat sin pluralform på -ar och bildar den nusvenska andra deklinationen.13
- Ordklass
- Substantiv
- Stamklass
- Maskulina a-stammar (germanskt *-az / urnordiskt *-aR)
- Genus
- Maskulinum
- Typord
- fisker, hester, dagher, steinn
- Modern motsvarighet
- Andra deklinationen på -ar (fiskar, hästar)
- Stamursprung
- Urgermansk stambildningsvokal *-a- (motsvarande latinets och grekiskans o-deklination).
- Nominativändelsen
- -er (äldre runsvenska -R, klassisk fornsvenska -er/-r, assimilerat till -n/-l/-s).
- Genitivändelsen
- -s i singularis, -a i pluralis (ursprungligen stammens a-vokal).
- Dativändelsen
- -i i äldre singularis (ofta synkoperat/ändelselöst: fisk), -um i pluralis.
| Kasus och numerus | Obestämd form | Slutartikel | Fullständig bestämd form |
|---|---|---|---|
| Nominativ singularis | fisker | -in̄ | fiskrin (fiskr-in̄) |
| Genitiv singularis | fisks | -ins | fisksins (fisks-ins) |
| Dativ singularis | fisk(i) | -inum | fiskinum (fiski-num) |
| Ackusativ singularis | fisk | -in̄ | fiskin (fisk-in̄) |
| Nominativ pluralis | fiska(r) | -ini(r) | fiskanir (fiska-nir) |
| Genitiv pluralis | fiska | -inna | fiskanna (fiska-nna) |
| Dativ pluralis | fiskum | -in | fiskumin (fiskum-in) |
| Ackusativ pluralis | fiska | -ina | fiskana (fiska-na) |
Inom a-stammarna förekommer regelbundna fonologiska variationer. Substantivet dagher uppvisar synkope och vokalbortfall i oblika former: nom. dagher, gen. dags, ack. dagh, men dativ dighi (med bevarat -i och i-omljud i äldre fornsvenska) samt pluralis daghar, dagha, daghum, dagha. Efter stammar som slutar på lång vokal + l, n, s eller r assimileras nominativändelsen -r: steinn blir sten, och stolr blir stol.
Værþer altæræ sten lös. þa scal prester byscup uid væræ... standæ stulpær... ligger kamber
Äldre Västgötalagen, Kyrkobalken 5 och 6 (Holm B 59, s. 1)Utdraget belägger flera maskulina a-stammar i lagtexten: sten (nom. sg. med assimilerat -r), prester (nom. sg. på -er), stulpær (nom. pl. på -ær) och kamber (nom. sg. på -er).
provastar (nom.), stene / steni (dat.), sten (ack.), steina (ack. pl.)
Mård 2018 (s. 19–20)I medeltida runinskrifter uppvisar a-stammarna en obruten kontinuitet med handskriftsspråket: nominativformerna bär -ar/-er, medan dativen uppvisar både bevarat -i/-e (stene, steni) och tidig ändelselöshet.
Böj den maskulina a-stammen 'hester' ('häst') i obestämd och bestämd form i dativ singularis samt nominativ och genitiv pluralis.