Stamväxling, suppletiva drag och blandade paradigm: maþer, faþir, bonde, hand och fotr
INu skiliæs mæn at þingi ... þa skal maþer firi man bøte ... døyr faþir ... bønder a þingi.
Äldre Västgötalagen, Rättslösabalken och Mandråpsbalken (Holm B 59)2
I fornsvenskan kallas ett substantiv 'oregelbundet' när dess böjning inte låter sig förklaras enbart genom mekanisk sammanfogning av en fast stam och en enskild stamklass ändelser. Oregelbundenheterna beror nästan undantagslöst på ålderdomliga indoeuropeiska eller urnordiska ljudväxlingar: avljud och konsonantförändringar i roten (maþer mot ackusativ man), släktskapsordens stamväxling på -ir/-ur (faþir mot faþur), nd-stammarnas blandning av svag singularis och stark pluralis (bonde mot bønder) samt rotstammarnas omljud (fotr mot føter).13
- Område
- Högfrekventa och avvikande nominalparadigm
- Huvudtyper
- Rotnomina m. suppletion (maþer), släktskapsord (r-stammar), hybrider (nd-stammar), omljudsstammar
- Typord
- maþer/man, faþir, moþir, bonde, hand, fotr
- Analysprincip
- Form för form mot källbelägg; fonologiska regler skiljs från analogi
| Typ | Typord | Former (sg. nom., sg. ack. / obl., pl. nom.) | Morfologisk förklaring |
|---|---|---|---|
| Stamväxlande rotnomen | maþer ('man, människa') | nom. maþer (maþr) – ack. man – pl. mæn | Urgermanskt *mann-r gav maþr genom assimilation och inskott; ackusativ har ren stam; pluralis har i-omljud |
| Släktskapsord (r-stam) | faþir ('fader') | nom. faþir – obl. faþur – pl. fæþer | Indoeuropeiskt avljud: nominativ på -tēr, oblika former på -tr-; pluralis har regelbundet i-omljud |
| Participhybrid (nd-stam) | bonde ('bonde') | nom. bonde – obl. bonda – pl. bønder | Singularis ansluten till svaga an-stammar (-i/-a); pluralis bevarar konsonantstammens omljudsplural |
| U-stamsomljud | hand ('hand') | nom. hand – dat. hendi – pl. hænder – dat. pl. hondum | Rotvokalen a växlar med i-omljud i dativ sg. och pl. (hendi, hænder) och u-omljud i dativ pl. (hondum) |
| Kasus och numerus | Obestämd form | Bestämd form | Morfologisk analys |
|---|---|---|---|
| Nominativ singularis | maþer / maþr | mannin | maþr av *mann-r; bestämd form assimilerar till mannin |
| Genitiv singularis | mans | mansins | Ren rot man + genitivändelse -s |
| Dativ singularis | manne / mænni | manninum | Ändelsen -i orsakar i äldre skede i-omljud (mænni), senare utjämnat (manne) |
| Ackusativ singularis | man | mannin | Helt ändelselös rot i direkt objektsställning |
| Nominativ pluralis | mæn | mænninir | I-omljud av urgermanskt *manniz |
| Genitiv pluralis | manna | mannanna | Genitivändelse -a fogad till roten |
| Dativ pluralis | monnum (mannum) | monnumin | Dativändelse -um orsakade urnordiskt u-omljud (monnum) |
| Ackusativ pluralis | mæn | mænnina | I-omljudd rotform identisk med nominativ pluralis |
Uerder maþer .i. kyrkiu dræpin ... bøte firi huan man .iij. markær ... mæn skulu vitna
Äldre Västgötalagen, Kyrkobalken 3 och Rättslösabalken (Holm B 59)Utdraget demonstrerar maþers stamväxling i samma lagtext: maþer som nominativt subjekt, man som ackusativiskt objekt och mæn som omljudd pluralnominativ.
maþr, mæstaramaþr (nom. sg.), man (ack. sg.), mænn (nom. pl.), broþir (nom.), faþur (ack.)
Mård 2018 (s. 24–27, tabell 11–14)Medeltida runinskrifter bekräftar den faktiska användningen av dessa avvikande paradigm: nominativ maþr utan vokalinskottsform, ackusativ man och r-stammarnas broþir/faþur.
Varför heter det 'hvar maþer' i nominativ men 'hvan man' i ackusativ i Äldre Västgötalagen? Förklara hur substantivets former uppkommit.