Presensfuturum, modala perifraser och framtidsreferens
IÞa skal han hænni morgongavu giva.
”Då skall han ge henne morgongåva.”
Pettersson s. 114 / Fornsvenskt lagspråk1
Fornsvenskan saknar, i likhet med övriga germanska fornspråk, ett morfologiskt böjt futurumtempus. Framtida handlingar uttrycks i stället genom två huvudsakliga strategier: dels genom presensformer med framåtsyftande kontext eller tidsadverbial (presensfuturum), dels genom perifrastiska konstruktioner med modala hjälpverb förenade med infinitiv. I medeltida lagar och diplom dominerar konstruktioner med skula (skal / skulu + infinitiv) för att formulera rättsliga påbud, plikter och rättsverkningar som ska inträda. Därutöver användes vilia ('vilja, ha för avsikt') och det arkaiska muna/muno ('förmoda, komma att') för att uttrycka framtidsintention och sannolikhet.12
- Morfologi
- Inget syntetiskt futurumtempus; framtid uttrycks funktionellt
- Presensfuturum
- Enkelt presens med tidsadverbial uttrycker framtid
- Modala hjälpverb
- Skal/skulu ('skyldighet, påbud'), vili ('vilja/avsikt') och munu ('förmodan/benägenhet')
- Lagspråk
- Skal/skulu fungerar som normerande föreskrift med inbyggd framtidsbetydelse
| Konstruktion | Hjälpelement | Funktion och semantisk nyans | Exempel |
|---|---|---|---|
| Presensfuturum | Enkelt presens + tidsadverbial | Faktisk och säker framtid | i morgon fær han ('i morgon reser han') |
| skal / skulu + inf. | skula (presens sg. skal, pl. skulu) | Juridiskt påbud, plikt och framtida föreskrift | þa skal han bota / þings mæn skulu loua |
| vil / vilia + inf. | vilia (presens sg. vil, pl. viliu) | Avsikt, viljeyttring och subjektiv framtid | huar sum kirkiu vil byggia |
| mun / munu + inf. | muna (presens sg. mun, pl. munu) | Förmodan, spådom och sannolik framtid | þæt mun ske ('det lär ske / kommer att ske') |
Þa skal han hænni morgongavu giva.
Fornsvenskt exempel återgivet av Pettersson s. 114Skal (finit presens singularis) styr infinitiven giva i en framåtriktad rättslig förpliktelse.
Þings mæn skulu hanum loua þings gangu...
Äldre Västgötalagen, Mandråpsbalken 1 (Holm B 59)Pluralformen skulu kongruerar med þings mæn och föreskriver tingsmännens framtida plikt.
Analysera hjälpverbets form och modala innebörd i följande meningar:
- Mening 1
- Þa skal han bota
- Mening 2
- Þings mæn skulu loua
- Mening 3
- Bonde vil kirkiu byggia