Nokor, ængin, annar och obestämd referens
I
De fornsvenska indefinita pronomina (obestämda pronomen och kvantifikatorer) uttrycker obestämd referens, existens, icke-existens, generalisering och urval. Gruppen är morfologiskt mångskiftande men domineras av tre starkt böjda paradigm: nokor ('någon'), det nekande ængin ('ingen', fornnordiskt sammandraget av ne-ein-gi) samt pronominaladjektivet annar ('annan, den andre'). Dessa pronomen kan uppträda både självständigt (substantiviskt) och som attributiva bestämningar, och de kongruerar i tre genus, två numerus och fyra kasus. Därutöver utvecklades under fornsvensk tid det generella subjektet man ('man, någon') ur det obestämda substantivet maþer.13
- Modellord
- nokor ('någon'), ængin ('ingen'), annar ('annan'), hvar ('var och en')
- Substantiviskt man
- Övergången från substantivet maþer/man till indefinit subjekt
- Böjning
- Stark adjektivisk böjning med pronominala ändelser och synkope
- Negation
- ængin bär syntaktisk negation (ne-æinn-gin)
| Kasus | nokor ('någon') | ængin ('ingen') | annar ('annan') |
|---|---|---|---|
| Mask. nom. sg. | nokor (nokorr) | ængin | annar |
| Fem. nom. sg. | nokor | ængin | annur (onnur med u-omljud) |
| Neutr. nom./ack. sg. | nokot | ænkti / ækki | annat |
| Mask. ack. sg. | nokon (nokran) | ængin | annan |
| Fem. ack. sg. | nokra | ænga | andra |
| Mask./neutr. dat. sg. | nokrum | ængum | oþrum / andrum |
| Fem. dat. sg. | nokri | ængi (ænginni) | annarri |
- Synkope i obetonade stavelser
- Både nokor och annar uppvisar obligatorisk synkope när en vokalisk ändelse tillfogas: nokor + -um blir nokrum; annar + -um blir andrum (eller oþrum med dentalväxling).
- U-omljud i annar
- Femininum nominativ singularis och neutrum nominativ/ackusativ pluralis uppvisar u-omljud: annur / onnur (av urnordiskt *anþaru).
- Negationspronomet ængin
- Neutrum ackusativ och nominativ har formen ænkti (eller ækki), vilket utgör det historiska ursprunget till negationsordet icke och inte.
I fornsvenskt lagspråk saknades ofta obestämd artikel, vilket gjorde att nakna substantiv i nominativ singularis kunde få allmän och indefinit betydelse. Framför allt substantivet maþer (i oblik form eller försvagad form man) kom att fungera som ett allmängiltigt indefinit pronomen motsvarande tyskans man och modern svenskas man: Dræpær man man ('om någon dräper en människa').
Givær maþer oghnum manni saar... þa skal annar bota.
Äldre Västgötalagen, Såramålsbalken (Holm B 59)Exemplet visar indefinit maþer ('en människa, någon') och annar ('den andre') i aktiv lagtillämpning.
Vi skulum ængin sakan gøra.
Normaliserat exempel i Pettersson s. 113Ængin står här substantiviskt i maskulin ackusativ singularis som direkt objekt till gøra.
Bestäm genus, numerus och kasus för följande fyra indefinita former:
- Form 1
- nokot
- Form 2
- oþrum
- Form 3
- ænga
- Form 4
- onnur