Grammatik — Svag böjning
Svag adjektivböjning

Det förenklade paradigmet i definita nominalfraser


I

Þetta ær hin gamble siþer i landi waru...

”Detta är den gamla seden i vårt land...”

Äldre Västgötalagen (Holm B 59), Rättslösabalken2

Den svaga adjektivböjningen används när adjektivet bestämmer ett substantiv i en bestämd (definit) nominalfras – såsom efter den fristående artikeln (hin gamble maþer), efter possessiva pronomen (mit langa skip), vid substantiv med slutartikel (langa skipit) samt i vokativiska tilltalsfraser (kære faþir!). Paradigmet har historiskt bildats med samma forngermanska n-stamssuffix som de svaga substantiven, men har i fornsvenskan genomgått en ännu starkare formell reduktion: singularis skiljer i praktiken endast maskulin nominativ (-i) och feminin oblik (-u) från basändelsen -a, medan pluralis sammanfaller fullständigt på -u (-o) i alla genus och kasus.13

Böjning
Svag (definit och vokativ)
Modellord
langi, spaki, gamli
Särdrag
Vokaländelser (-i, -a, -u); starkt sammanfall i singularis och pluralis
Syntaktisk miljö
Definita fraser med slutartikel, fristående artikel eller possessivt pronomen samt tilltal (vokativ)
Svagt böjningsparadigm (typord: langer)
Svag böjning av langer i alla genus, numerus och kasus
KasusMaskulinum sg.Femininum sg.Neutrum sg.Pluralis (alla tre genus)
Nominativlangilangalangalangu (lango)
Genitivlangalangulangalangu (lango)
Dativlangalangulangalangu (lango)
Ackusativlangalangulangalangu (lango)
Formell struktur och förenklingsmönster
Maskulinum singularis
Nominativ slutar distinkt på -i (hin langi maþer). I genitiv, dativ och ackusativ växlar formen till oblikt -a (langa).
Femininum singularis
Nominativ slutar på -a (hin langa kona). I de oblika kasusen genitiv, dativ och ackusativ slutar formen på -u genom fornspråkligt u-omljud (hinni longu konu).
Neutrum singularis
Har ändelsen -a genom samtliga fyra kasus: nominativ, genitiv, dativ och ackusativ (langa skipit, til langa skipsins).
Pluralis alla genus
Alla tre genus har i klassisk fornsvenska ändelsen -u (langu), som under medeltiden försvagas till -o och senare sammanfaller med -a.
Definita miljöer och dubbel bestämdhet

Valet av svag adjektivböjning utlöses av nominalfrasens bestämdhet. I äldre fornsvenska kan frasen konstrueras antingen med enbart svagt adjektiv framför substantiv med slutartikel (gamla manninum), med den fristående artikeln hin/sa (hin gamble maþer), eller med så kallad dubbel bestämdhet där både fristående artikel och slutartikel används (hin gamble maþinn). Även possessiva pronomen (min kære broþir) och demonstrativer (þæssi ungi maþer) styr svag böjning.

Autentiska belägg i källorna

Nu uill bondi æn kirkiu byggia i annat stæþi...

Äldre Västgötalagen, Kyrkobalken 2 (Holm B 59)

Exemplet visar svag maskulinum singularis i nominativ: bondi (substantiverad svag maskulin form på -i); annat stæþi har stark ackusativform.

Kæro viner ... minne kæro elskelica hustru

SDHK 23433 och SDHK 28250, analyserade av Allhammar s. 17

Kæro viner visar vokativt tilltal med svag maskulin pluralisform på -o/-u; minne kæro hustru visar svag feminin oblikform på -o efter possessivt pronomen.

Övning: konstruera svaga nominalfraser

Sätt in adjektivet goþer i korrekt svag form i följande tre fraser:

Fras A
hin [...] konungær (mask. nom. sg.)
Fras B
at hinni [...] konu (fem. dat. sg.)
Fras C
þøn [...] skipin (neutr. nom. pl.)
Källor
  1. 1Gertrud Pettersson, Svenska språket under sjuhundra år: En historia om svenskan och dess utforskande (Studentlitteratur); lokal transkription. s. 106–107 Svag adjektivböjning och syntaktiska villkor.
  2. 2Äldre Västgötalagen enligt Cod. Holm. B 59, maskintext av Lars-Olof Delsing efter Collin och Schlyters utgåva, SSGL I. PDF-s. 1 och 12 (Kyrkobalken 2, Rättslösabalken) Svaga former och definita nominalfraser i Äldre Västgötalagen (Holm B 59).
  3. 3Adolf Noreen, Altschwedische Grammatik, mit Einschluss des Altgutnischen (Halle: Max Niemeyer, 1904). s. 326–328 (§ 429–431) Noreens redogörelse för det svaga n-stamsmönstret hos adjektiv.
  4. 4Ulla Stroh-Wollin, ‘Från gammal man till den gamle mannen: Definitmarkering i fornsvenska nominalfraser med adjektivattribut’, Arkiv för nordisk filologi 130 (2015), 101–138. s. 103–106 (PDF-s. 4–7) Definitmarkeringens utveckling, svag adjektivböjning och artikelbruk.
  5. 5Anette Allhammar, Det fornsvenska kasussystemets förändring under 1400-talet (Stockholms universitet, 2022–2023). s. 16–18 (PDF-s. 19–21) Svag adjektivböjning och kongruens i 1400-talsdiplom.

Informationen kan inte garanteras vara fullständig — fornsvenskan var aldrig ett standardiserat språk