Grammatik — gå och stå
Verben gå och stå (gā/ganga och stā/standa)

Apokoperade infinitiver, starka stamväxlingar och nasalinfyllning


I

Gick han til tings oc stod firi domara...

”Gick han till tings och stod inför domaren...”

Äldre Västgötalagen / Noreen § 540 & § 5432

Verben gå och stå uppvisar stor yttre likhet i nysvenskan men tillhör historiskt två helt olika starka verbklasser i fornsvenskan. Båda uppvisar en kort, apokoperad infinitiv (gā, stā) vid sidan av en full tvåstavig infinitivform (ganga, standa). Men medan gā/ganga historiskt hör till den reduplicerande klass VII med preteritumformerna gik (sg.) och gingu (pl.) samt particip gangin, hör stā/standa till klass VI med a-o-o-a-avljud: preteritum singularis stōd, pluralis stōdu och particip standin. I standa är nasalen -n- en presensinfyllning som saknas i preteritum (stōd).12

Verbtyp
Starka verb med rotkontraktion
Gå-serien
gā / ganga – gik – gingu – gangin (klass VII)
Stå-serien
stā / standa – stōd – stōdu – standin (klass VI)
Särdrag
Enstavig infinitiv (gā, stā) vid sidan av full tvåstavig stamform
Jämförande tabell: temaformer för gå och stå
Fullständig böjningsjämförelse mellan gå och stå
Formkategorigā / ganga (klass VII)stā / standa (klass VI)
infinitivgā / gangastā / standa
presens singularisganger / gārstændær / stār
presens pluralisgangum / gāmstandum / stām
preteritum singularisgikstōd
preteritum pluralisgingustōdu
konjunktiv preteritumgingistø̄di
preteritumparticipganginstandin
Morfofonologisk analys: nasalväxling och avljudsklasser

Verbet ganga/gā har i preteritum singularis assimilerat den ursprungliga nasalgruppen till klusilen -k (gik), medan den tonande nasalen bevaras i pluralis och particip (gingu, gangin). Verbet standa/stā har i stället rot med indoeuropeiskt nasalinfix i presens (stand-), medan preteritum visar den rena roten med klass VI-avljudet ō (stōd / stōdu).

Autentiska belägg i lagtexten

Stod maþer a þingi oc taladhe...

Äldre Västgötalagen, Þingmålsbalken (Holm B 59)

Preteritum singularis stod av verbet standa utan nasal och med långt ō.

Far þu bort i friþ... oc gack til þins hus.

Fornsvenskt legendarium / Pettersson s. 112

Imperativform gack till verbet ganga.

Övning: särskilj gå och stå

Bestäm avljudsklass och ange preteritum singularis och pluralis för följande två verb:

Verb A
ganga / gā
Verb B
standa / stā
Källor
  1. 1Gertrud Pettersson, Svenska språket under sjuhundra år: En historia om svenskan och dess utforskande (Studentlitteratur); lokal transkription. s. 110–112 Temaformer för ga/ganga och sta/standa och klasskillnad.
  2. 2Adolf Noreen, Altschwedische Grammatik, mit Einschluss des Altgutnischen (Halle: Max Niemeyer, 1904). s. 442–443 och 446–447 (§ 540 och § 543) Nasalinfyllning i standa och reduplicerande böjning i ganga.
  3. 3Äldre Västgötalagen enligt Cod. Holm. B 59, maskintext av Lars-Olof Delsing efter Collin och Schlyters utgåva, SSGL I. PDF-s. 7 (Þingmålsbalken) Starka former stod och gik i Äldre Västgötalagen.

Informationen kan inte garanteras vara fullständig — fornsvenskan var aldrig ett standardiserat språk