Suffixavledning, rotadverb och sammansatta adverbformer i fornsvenskan
I
Adverbbildningen i fornsvenskan kännetecknas av en kombination av nedärvda rotadverb, morfologisk suffixavledning ur adjektiv och substantiv samt en rik uppsättning stelnade kasusformer. Den mest produktiva metoden för att bilda sättsadverb ur adjektiv i äldre fornsvenska är suffigation med -a (t.ex. harþla 'hårdeligen, mycket', illa 'illa', vīþa 'vida') samt det sammansatta suffixet -liga / -lika (t.ex. kærlika, stadhlika). Under medeltidens lopp expanderar -liga kraftigt på bekostnad av enkla -a, samtidigt som lågtyska lånadverb och prefixkonstruktioner börjar berika det senmedeltida ordförrådet.12
- Huvudsuffis
- -a (rotvokal/avledningsstam), -liga / -lika
- Rotadverb
- upp, niþer, fram, ut, in, hem, þær, hwar
- Adjektivavledning
- Suffixet -a förvandlar adjektivstammar till sättsadverb (t.ex. illa, fækna, harþla)
- Produktivitet
- Suffixet -lika/-liga expanderar kraftigt under medeltiden
I fornsvenskan bildas sättsadverb primärt genom att ett avledningssuffix fogas till adjektivets rot. Det äldsta germanska suffixet är -a (motsvarande gotiska -ba och fornnordiska -a). Detta suffix ansluter till stammen och bildar adverb som uttrycker handlingssätt eller grad. Vid sidan av -a utvecklades tidigt det sammansatta suffixet -līka / -līga, ursprungligen en sammansättning med substantivet līk ('kropp, gestalt'). Under fornsvensk tid blev -liga den i särklass mest produktiva modellen för nybildning av adverb.
| Suffix | Ursprung | Exempel | Betydelse | Frekvens och spridning |
|---|---|---|---|---|
| -a | Urgermanskt adverbialsuffix *-ô | harþla, illa, vīþa, brāþa | 'hårt/mycket, illa, vida, hastigt' | Dominerande i äldsta lagspråket; minskar i yngre fsv. |
| -liga / -lika | Urgermanskt *-līkô (till subst. līk) | snarlika, mildelika, trūlika, skæmlika | 'snabbt, milt, troget, skamligt' | Mycket produktivt i alla textgenrer genom hela perioden |
| -an | Riktningsadverb (rörelse från plats) | hæþan, þæþan, hwaþan, innan, ūtan | 'härifrån, därifrån, varifrån, inifrån, utifrån' | Sluten rotadverbgrupp med högfrekventa rumsadverb |
| -at / -ot | Partikelbildning (riktning mot) | framat, hingat, þangat | 'framåt, hitåt, ditåt' | Äldre nordiska rörelseadverb; lever kvar i dialekter |
De fornsvenska rumsadverben uppvisar ett regelbundet och arkaiskt tredelat system. Varje rumslig rot uppträder i tre distinkta former beroende på om satsen uttrycker befintlighet (stillsittande på plats), rörelse mot platsen (riktning till) eller rörelse från platsen (riktning från). Detta tredelade system är gemensamt för alla forngermanska språk men uppvisar i fornsvenskan stor stabilitet genom medeltiden.
| Rot / Betydelse | Befintlighet (var?) | Riktning till (vart?) | Riktning från (varifrån?) |
|---|---|---|---|
| Här | hær | hit / hingat | hæþan |
| Där | þær | þit / þangat | þæþan |
| Var | hwar | hwart / hwangat | hwaþan |
| Ut | ūte | ūt | ūtan |
| In | inne | in | innan |
| Upp | uppe | upp | uppan |
| Neder | niþre | niþer | neþan |
| Hem | hēma | hēm | hēman |
Dræpær maþær annan sakløysa... þā skal han bø̄ta firi.
Äldre Västgötalagen, Dråpsbalken (Holm B 59)Formen sakløysa är ett avlett adverb bildat till adjektivet saklø̄s ('oskyldig, utan sak') med suffixet -a. Betydelsen är 'utan sak, utan laga grund, oskyldigt'.
Þā svāruþu the snarlika ok saghþu sik giarna vilia fylghia honum.
Erikskrönikan (v. 1240)Här uppträder två distinkta adverb: snarlika ('snabbt, beredvilligt') med det sammansatta suffixet -lika, samt det arkaiska rotadverbet giarna ('gärna').
Analysera följande fyra fornsvenska adverb. Identifiera deras morfologiska typ (rotadverb, avledning på -a, avledning på -lika eller riktningsadverb på -an) samt ange grundbetydelse:
- 1. mildelika
- Ur helgonlegenden om sankt Erik
- 2. hæþan
- Ur Äldre Västgötalagens rättslösabalk
- 3. harþla
- Ur Konungastyrelsen
- 4. hēma
- Ur Södermannalagen