De samnordiska diftongerna och den östnordiska monoftongeringen
I
Den östnordiska monoftongeringen är den mest fundamentala ljudförändring som definierade fornsvenskan och forndanskan som en självständig språkgren skild från den västnordiska (norska och isländska). Under vikingatiden delade hela Norden tre samnordiska diftonger: /ai/ (stæinn), /au/ (draupr) och /øy/ (høyra). Mellan ca 950 och 1050 genomfördes dock i Danmark och Sverige en systematisk sammandragning av dessa glidljud till rena långa monoftonger: /ai/ slöts till långt /e:/, medan /au/ och /øy/ sammanföll till långt slutet eller öppet /ø:/. I forngutniskan på Gotland samt i vissa perifera dialekter levde diftongerna kvar, vilket skapade en skarp språklig kontrast inom det medeltida riket.13
- Samnordiska diftonger
- æi (ai), au, øy (ey)
- Östnordisk monoftongering
- æi > ē, au > ø̄, øy > ø̄ (inleddes under vikingatid, ca 950–1050)
- Geografisk spridning
- Monoftongerat i fornsvenska och forndanska; bevarat i västnordiska och gutniska
- Källor
- Vikingagrammatik och runinskrifter (Peterson 2018)
Monoftongeringen kan följas i realtid på de svenska runstenarna från 900- och 1000-talen. Skrivarna övergick gradvis från att rista sten med ai-runor till att använda enkla i- eller e-runor för att återge det nya långa e-ljudet.
| Samnordisk diftong | Fornvästnordisk form | Fornsvensk form (Monoftong) | Forngutnisk form (Gotland) | Betydelse i modern svenska |
|---|---|---|---|---|
| /ai/ (æi) | steinn, heim | stēn, hēm | stain, haim | 'sten, hem' |
| /ai/ (æi) | einn, reisa | ēn, rēsa | ain, raisa | 'en, resa' |
| /au/ | drauma, lauss | drø̄ma, lø̄s | draum, laus | 'drömma, lös' |
| /au/ | auga, rauðr | ø̄gha, rø̄þer | auga, rauðr | 'öga, röd' |
| /øy/ (ey) | heyra, leysa | hø̄ra, lø̄sa | hoyra, laysa | 'höra, lösa' |
| /øy/ (ey) | døyja, øy | dø̄ia, ø̄ | doyia, oy | 'dö, ö' |
På Gotland uteblev monoftongeringen helt. I Gutasagan och Gutalagen (nedtecknade under 1200-talet) möter vi ett språk med intakt diftongsystem: stain, haim, auga, oy. Detta gör gotländskan till ett ovärderligt källmaterial för att bekräfta fornspråkets ursprungliga ljudformer.
Fornsvenska: then helghe stēn... vs Forngutniska: þan helgi stain...
Upplandslagen vs GutalagenJämförelsen visar kontrasten mellan den uppländska monoftongerade formen stēn och den gutniska bevarade diftongen stain.
Ange den fornvästnordiska/samnordiska diftongerade motsvarigheten till följande fornsvenska ordformer:
- 1. rēsa (verb)
- Fornsvensk form med långt e
- 2. rø̄þer (adjektiv)
- Fornsvensk form med långt ø
- 3. lø̄sa (verb)
- Fornsvensk form med långt ø