Konvertering, grammatikalisering och lexikalisering i fornspråket
I
Ordklassväxling (konvertering, lexikalisering och grammatikalisering) är den process där befintliga ord eller böjningsformer byter syntaktisk kategori utan att något nytt avledningssuffix fogas till stammen. I fornsvenskan sker detta längs flera parallella vägar: (1) Adjektiv och particip substantiveras direkt genom att förses med bestämd artikel (t.ex. then dōþe 'den döde', the hælghu 'de heliga'). (2) Böjningsformer i specifika kasus stelnar och förlorar sin koppling till ursprungsordets böjningsparadigm (t.ex. dativ pluralis laghum som lexikaliseras till måttadverbet lagom, undersökt av Frykholm 2024). (3) Fullverb förlorar sin konkreta betydelse och omvandlas till grammatiska hjälpverb (t.ex. lågtyska bliven 'förbli' som grammatikaliseras till passivt hjälpverb bliva, undersökt av Loenheim 2013).13
- Konvertering
- Övergång till ny ordklass utan synliga avledningssuffix (t.ex. dōþer adj. -> then dōþe subst.)
- Grammatikalisering
- Lexikala ord förlorar sitt konkreta innehåll och blir grammatiska partiklar (t.ex. bliva, lagom)
- Lexikalisering
- Böjningsformer fixeras som självständiga ordboksord (t.ex. stundom, dags)
- Forskning
- Loenheims (2013) studie över bliva och Frykholms (2024) analys av lagom
I fornsvenskan kunde adjektiv i svag böjningsform utan hinder fungera som fullvärdiga substantiv och inta subjekt- eller objektsposition i satsen. Eftersom adjektivet redan bar genus och numerus behövdes inget avledningssuffix:
| Ursprunglig ordklass & Form | Ny ordklass | Fornsvenskt exempel | Mekanism | Betydelse |
|---|---|---|---|---|
| Adjektiv (dōþer) | Substantiv (mask.) | then dōþi / the dōþu | Konvertering via svag artikel | 'den döde / de döda' |
| Presens particip (gifvande) | Substantiv (mask./neutr.) | then gifvande | Substantivering av particip | 'givaren' |
| Dativform (laghum) | Sätts- och gradadverb | laghum (lagom) | Lexikalisering av dativ pluralis | 'tillbörligt, lagom mängd' |
| Dativform (stundom) | Frekvensadverb | stundom | Fossiliserad dativ pluralis | 'ibland, tidvis' |
| Fullverb (blīva 'stanna') | Passivt hjälpverb | vardha / blīva dræpin | Grammatikalisering av kopula | 'bli dräpt' |
Lisa Loenheim (2013) har visat hur verbet blīva (lånat från medellågtyska blīven med den ursprungliga betydelsen 'stanna kvar, förbli på plats') genomgick en klassisk grammatikaliseringsprocess under 1400-talet. Först fungerade det som kopulaverbet 'förbli' i konkurrens med vara. Därefter utvecklades det till ett inkoativt förändringsverb ('bli, komma att vara'), och under senmedeltiden började det tränga ut det fornnordiska hjälpverbet varþa som passivbildare (blīva dræpin istället för vardha dræpin).
bleff han thær sielffuer dræpin a markinne...
Stockholms stads tänkeböcker (1485) / Loenheim 2013Här har bliva fullständigt grammatikaliserats till passivt hjälpverb konstruerat med perfekt particip dræpin.
Förklara vilken typ av ordklassväxling (substantivering, lexikalisering av kasus eller grammatikalisering till hjälpverb) som ligger bakom följande former:
- 1. the hælghu
- Fras ('de heliga')
- 2. fordom
- Adverb ('fordom, förr')
- 3. varda / bliva
- I konstruktionen: 'vardha dræpin'