Texter — SDHK 1121
SDHK 1121

Gåvobrev (SDHK 21846 / Nylinder 2015), Bengta Eriksdotters donation till Uppsala domkyrka


Detta gåvobrev från 1432 (utgivet och analyserat av Nylinder 2015 utifrån Riksarkivets original) uppvisar en dramatisk brytningstid i det svenska språksystemet. Änkan Bengta donerar sitt stenhus vid Skomakarporten och en trädgård i Staffan Grytgjutaress gränd i Stockholm till Uppsala domkyrka mot livstidsförsörjning (en läst korn årligen). Texten visar hur fyrkasussystemets ändelser viker i löpande text samtidigt som stelnade diplomformler bevarar arkaiska böjningar.

Handskrift
Riksarkivet, pergament
Datering
18 oktober 1432
Utfärdare
Bengta Eriksdotter i Stockholm
Genre
Gåvobrev / Diplom
Språk
Yngre fornsvenska
Klicka på ett fornsvenskt ord i utdraget för att slå upp det i Söderwalls ordbok.
Utdrag (klickbara ord)Översättning och tolkning
Sektion 01SDHK 21846, rad 1–6 (Donationen i Stockholm)
1 2 3 4

För alla dem som hör eller ser detta brev tillkännager jag, Bengta Eriksdotter, fordom Erik Thans, rådmannen i Stockholms, hustru

For allom them: dativ pluralis efter for. kænnis jak: mediopassiv i betydelsen 'erkänner jag'. foordhom erikx than radhman: ojämn kasusböjning där genitivändelsen -s står på förnamnet men saknas på titeln radhman.

Gud förbarme hans själ, mig hava efter mitt råd gett och unnat domkyrkan i Uppsala mitt stenhus, liggande i Stockholm väster om muren

gudh hans siæl nadhe: optativ konjunktivsats. mik hafua: ackusativ med infinitiv. domkirkene: dativ singularis femininum bestämd form vid verben gifua oc unna.

närmast söderut mellan huset som Nisse Praal nu bor uti och gatan som kallas Skomakarporten

mællan husit och gathune: prepositionen mællan styr i klassisk fornsvenska genitiv, men här styr den ackusativ/grundform, vilket markerar kasussystemets upplösning. skomakaraporter: äldsta belägget för detta stockholmsnamn.

och min trädgård där nedanför i Staffan Grytgjutaress gränd, trettio alnar lång och väster om muren liggande

min trægardh: ackusativ singularis maskulinum. trætighi alna langhan: ackusativändelse -an på adjektivet langhan i måttsbestämning (relikt av äldre kongruens).

Sektion 02SDHK 21846, rad 7–14 (Livränta och själagagn)
1 2 3 4

i så måtto att Uppsala domkyrka skall mig årligen under min livstid en läst korn mig till föda ge

j swa matto: dativ singularis i stelnad formel. j min liiffs thima: prepositionen j styr här ackusativ (thima) medan liiffs står i genitiv. ena læst koorn: måttsobjekt i ackusativ.

då ger jag det ovannämnda till Uppsala domkyrka för mina kära bönders, fränders och föräldrars själar

fornæmpdhe vpsala domkirkio: dativform. for mina ælskelika bønder: prepositionsfras där plurala genitiver blandas med oblika former.

det huset och gården till domkyrkans nytta och bästa att sälja och förvalta efter stadens villkor

till domkirkene nyttho: prepositionen till styr genitivformen nyttho (svag feminin genitiv).

Gud till ära och mina föräldrars själagagn; därför avhänder jag mig och mina arvingar ovannämnda stenhus och gård

gudhi: dativ singularis ('Gud till ära'). Ty affhendir jac mik: formelartad avhändelse i presens.

Sektion 03SDHK 21846, rad 14–20 (Besegling och vittnen)
1 2 3 4

och hemlar och tillägnar förenämnda Uppsala domkyrka efter det som föreskrivet står.

hemolar oc tileghnar: juridiskt parverb styrande dativobjektet vpsala domkirkio.

Till vilkets mera visso och skäl ber jag hederlige mannen herr Johan Mynter, borgmästare i Stockholm, att han hänger sitt sigill under detta brev

Till hwilkis: genitiv singularis av relativpronomenet. henghe: presens konjunktiv i att-sats.

på mina vägnar, emedan jag icke själv har något sigill.

a mina wægna: dativ pluralis i fast idiom. jak ey siælff incigle hafuer: SOV-ordföljd (objekt före finit verb).

Givet i Stockholm i Herrens år 1432, på den salige evangelisten Lukas dag.

Latinsk dateringsformel (18 oktober 1432) typisk för medeltida diplom.

Källor
  1. 1Mattias Nylinder, Kasus i ett medeltida diplom: En utgåva och analys av SDHK-nr 21846 (Högskolan i Gävle, 2015). s. 12–16
  2. 2Anette Allhammar, Det fornsvenska kasussystemets förändring under 1400-talet (Stockholms universitet, 2022–2023). s. 15–20
  3. 3Niclas de Faire, Fallen som föll: En studie av kasusbortfall i ett medeltida brev (Uppsala universitet, 2009). s. 12–14

Informationen kan inte garanteras vara fullständig — fornsvenskan var aldrig ett standardiserat språk