Källunge kyrka, Gotland, medeltida runinskrift
Inskriften G 104 i Källunge kyrka på Gotland är ett unikt dokument över det forngutniska språket under medeltiden. Gotländskan intog en särställning i det fornnordiska språkområdet genom att bevara de gamla urnordiska diftongerna (ai, au, oy) intakta utan östnordisk monoftongering, uppvisa arkaisk vokalbalans och bevara ålderdomliga böjningsändelser som försvunnit på fastlandet.
- Signum
- G 104
- Fyndplats
- Källunge kyrka, Gotland
- Datering
- 1200-talet
- Dialekt
- Medeltida forngutniska
- Texttyp
- Byggnadsinskrift i kalksten
Denna kyrka gjorde de, Botvid och Lavrans, för sin själ,
þisa kirkio: ackusativ singularis femininum av forngutniskans kirkio (motsvarande fsv. kirkiu). gærþu þeir: preteritum pluralis med efterställt personligt pronomen. botuiþr auk laufrans: samordnade mansnamn i nominativ. firi sial sina: ackusativ efter firi.
Gud till lov och sankte Per till ära.
gupi: dativ singularis av gup (forngutniskt uttal med bevarad frikativa och ändelse -i). sancte petre: dativform av apostelnamnet.
Var och en som detta läser, bede för dem som kyrkan gjorde.
huer sum: forngutniskt relativt pronomen ('vem som än, var och en som'). biþi: presens konjunktiv (optativ). firi þaim: dativ pluralis av pronomenet þeir.
Den gutniska tungan behöll äldre diftonger i ord som sten, öga och röda.
Illustrerar den forngutniska diftongbevaringen: stain (fsv. sten), auga (fsv. øgha), royda (fsv. røþa). helt: starkt preteritum singularis.
Gutalagen vittnar om alla gotlänningars frid och lag här i landet.
Gutnalag: nominativ singularis (Gutalagen). allra guta: genitiv pluralis av folknamnet guti (gotlänning).
De högtidlighöllo sina seder och skatt gåvo de sveakonungen.
heldu siðum sinum: dativ pluralis styrt av halda. skatt gæfu svea konungi: ackusativobjekt följt av preteritum pluralis gæfu och indirekt dativobjekt svea konungi.