Vill en man bygga en kvarn, må han icke göra det så att en annans tomt skadas, ej åker, ej äng, ej människors vägar, ej grannars forta (fägata/byallmänning), och ej den kvarn som förr var byggd, ej heller fiskeverk. § 1. Fiskegård må man icke heller göra så att den skadar en äldre fiskegård. Ingen annan må fiska i en mans kvarndamm än den som äger den, och ej i en annans dike.

forta: byallmänning, öppen gata eller fägata mellan gårdarna. stæmmum: uppdämt vatten/kvarndamm. Förbud mot uppdämning som orsakar dämvattenskada eller översvämning på uppströms belägen tomt, åker, väg eller äldre kvarnar och fiskeverk.

§ 2. Ligger ett kvarnställe öde i tre vintrar eller längre än tre vintrar och äro virket och anläggningen bortmultnade, då har den rätt att taga det som vill. Säger den så som ägde kvarnstället att virket icke är helt förmultnat, då styrke han med två tolfter att stigbord (dammluckor), stolpar och trösklar samt ränna och hjulhus ännu voro bevarade; alltid äger man kvarnstället så länge detta timmerverk icke är helt multnat. Den mannen äger kvarnstället som först uppför anläggning där, vare sig det är på alla götars allmänning eller alla grannars. § 3. Tvista män om ett kvarnställe och påstår sig vardera äga det, då skall syn tillsättas; den skall få laglig rätt som senare framträder med vittnen; hava båda lika många vittnen, skall landssyn tillsättas och avgöra emellan dem.

stiborþ: stigbord, rörlig dammlucka för att reglera vattenpådraget. stulpær: bärande stolpar i dammen. dræskulli: tröskel i dämmet. holagh: hjulhus eller vattenränna. öþe þrea uettær: treårig preskriptionstid för övergivet kvarnställe. lanz asyn: landssyn (lagmannens syn) vid oenighet bland lokala synemän.

§ 4. Bygger man kvarn i allmänt vatten och äger en annan äng på andra sidan, då skall en tredjedel av vattnet löpa fritt (kungsådran), men två tredjedelar må han dämma; han må icke dämma över på annans land såvida han icke erhållit laga landfäste med fastar och umfärd. § 5. Göra grannarna intaga på allmänning framför kvarndörrarna, då skall han kräva väg och de skola lägga väg för honom; sker icke lagligt skifte där och tillfaller jorden framför kvarndörrarna en annan, då har han dock vunnit kvarnen. § 6. Bygger man kvarn på sin egen äng och grannarnas allmänning eller en annan by ligger mittemot på andra sidan ån, då skall han köpa landfäste av dem som äga jorden i den byn. § 7. Vatten skall man icke vända ur sin gamla fåra till annans förfång, annorlunda än det förr har runnit. § 8. Jord må man icke taga med mutor.

þridiungær löss faræ af vattni: tidigaste föregångaren till kungsådran i svensk rätt (fri genomströmning för fisk och båtled). landfæstu: servitut/rättighet att fästa dammfäste i motstående strandbrink. Vatn eigh vændæ af fornu fari: strikt förbud mot att leda om naturliga vattendrag.