Texter — Företalet
Företalet

Upplandslagen (1296), Land skal mæþ laghum byggias


Upplandslagens kungliga stadfästelse och företal från 1296 är ett av den fornsvenska litteraturens främsta stilistiska monument. Företalet inleds med den berömda sentensen 'Land skal mæþ laghum byggias' och motiverar lagbokens tillkomst med att fred och rättvisa måste råda över råstyrka och godtycke. Språkligt visar texten en fulländad klassisk fornsvensk syntax med mästerlig balans mellan huvud- och bisatser, konjunktivanvändning och pregnant ordförråd.

Stadfäst
1296 av kung Birger Magnusson
Huvudredaktör
Birger Persson (lagman)
Genre
Landskapslag
Dialekt
Klassisk uppländska
Texttyp
Lagföretal
Klicka på ett fornsvenskt ord i utdraget för att slå upp det i Söderwalls ordbok.
Utdrag (klickbara ord)Översättning och tolkning
Sektion 01Upplandslagens företal (Rättsprincipen)
1 2 3 4

Land skall med lag byggas och icke med våldsverk.

mæþ laghum: dativ pluralis av lagh styrd av mæþ i instrumentell funktion. byggias: syntetisk mediopassiv (s-passiv) i infinitiv efter hjälpverbet skal. wælldzs wærkum: dativ pluralis med genitivförled.

Ty då är det bäst för landet när lagen efterlevs.

Þy at: kausal underordnande konjunktion ('emedan, ty'). landi: dativ singularis med benefaktiv funktion vid komparativt predikativ bæzt. fylghias: s-passiv i presens.

Men där inga lagar finnas, där hålles orätt för rätt.

ængin lagh: neutrum pluralis i nominativ av nekande pronomenet ængin kongruerande med lagh. firi rætt haldit: ackusativ efter firi; haldit är perfekt particip i neutrum singularis.

Vore det icke lag i landet, då finge den mest som mest förmådde ta.

Var: preteritum konjunktiv i irrealis-villkorssats. hafþi och matti: preteritum i konditionalt hypotetiskt sammanhang ('hade, förmådde').

Sektion 02Upplandslagens företal (Stadfästelsen)
1 2 3 4

Därför samlades alla män i Tiundaland, Attundaland och Fjädrundaland för att göra en gemensam lag,

samnadhis: reflexiv/mediopassiv preteritum. Tiundalanz: genitiv singularis som attributiv förled till mæn. at gæra: infinitivfras med avsiktsbetydelse.

och bådo Birger Persson, lagman i Tiundaland, att sammanläsa de gamla lagarna,

badhu: starkt verb i preteritum pluralis (av biþia). Birghir Pærs sun: ackusativobjekt med patronymikon i genitiv. the gamblu lagh: bestämd form i ackusativ pluralis neutrum med svagt adjektiv gamblu.

och göra av dem alla en lag som skäligast var och för alla nyttigast.

af thém allum: dativ pluralis efter af. skælicast och nyttokast: superlativer i predikativ ställning med neutrumändelse -t.

Denna lag hava vi, Birger, med Guds nåd konung i Sverige, stadfäst.

Thænnæ ræt: ackusativ singularis maskulinum i framställd position. hafwum wi: presens pluralis med 1 pers. pluralis-ändelse -um kongruerande med majestätssubjektet wi.

Källor
  1. 1Gertrud Pettersson, Svenska språket under sjuhundra år: En historia om svenskan och dess utforskande (Studentlitteratur); lokal transkription. s. 56 och 115
  2. 2Adolf Noreen, Altschwedische Grammatik, mit Einschluss des Altgutnischen (Halle: Max Niemeyer, 1904). § 447
  3. 3Ingemar Lindqvist, Kasussammanfallets inledande skede i det fornsvenska lagspråket (Stockholms universitet, 2024). s. 9–12

Informationen kan inte garanteras vara fullständig — fornsvenskan var aldrig ett standardiserat språk