Svearna äga konung att taga och så vräka. Han skall med gisslan fara ovanifrån och in i Östergötland; då skall han sända män hit till allra götars ting. Då skall lagmannen utse gisslan: två söderifrån landet och två norrifrån landet; sedan skall man sända andra fyra män från landet med dem; de skola fara till Junabäck till mötes. Östgötarnas gisslan skola följa dit och bära vittnesbörd om att han är så intagen i landet som deras lagar säga. Då skall allra götars ting utlysas till möte med honom; när han kommer till tinget, då skall han svära alla götar trohetsed, att han icke skall bryta rätt lag i vårt land. Då skall lagmannen först döma honom till konung och sedan de andra som han beder.

SVeær egho konong at taka ok sva vrækæ: fornsvensk konstitutionell grundformel; svearna hade företräde vid kungavalet vid Mora stenar, men valet krävde godkännande av landskapens ting. iunæbækær: Junabäck vid Jönköping, gränsflod mellan Östergötland och Småland/Västergötland där gisslan utväxlades under eriksgatan. aldragöta þing: Allra götars ting (landstinget vid Skara). trolekæn sværiæ: kungaeden att upprätthålla landskapets lagar. lagmaþær han fyrst til konungs dömæ: lagmannens formella hyllning och domsrätt å västgötarnas vägnar.

§ 1. Konungen skall då giva fred åt tre män, sådana som icke hava gjort nidingsverk.

friþ giuæ: kunglig benådningsrätt (kungslejd) vid tronbestigningen, undantaget för nidingsdåd (niþingsværk).

Skall man taga en biskop, då skall konungen spörja alla landsmän vem de vilja hava; han skall vara en bondeson. Då skall konungen överlämna stafven i hans hand och guldringen; sedan skall man leda honom i kyrkan och sätta honom i biskopsstolen. Då är han fullkomlig i sin makt och myndighet även utan vigning.

bonþæ svn væræ: stadgande om att biskopen måste vara friboren infödd man (bondeson) av västgötsk ätt. staf ok gullfingini: investitur med biskopsstav och ring genom kungen å menighetens vägnar. fulkomen til valdær vten uixlt: världsligt tillträde till biskopsstol och gods före kanonisk vigning (vixlt).

En bondeson skall vara lagman, därför skola alla bönder välja honom med Guds misskund. § 1. Konungen skall sätta nämnd för sig och lagmannen på tinget. § 2. Det heter alltid allra götars ting där lagmannen är närvarande; där må man ättleda folk och lysa förlikningar.

Bondæ sun skal lagmaþer væræ: lagmannens demokratiska och folkliga förankring bland landskapets bönder. næmd firi sik sætiæ: tingsnämndens inrättande vid kungligt tingsbesök. e aldragötæ þing ær laghmaþer ær .a.: lagmannens personliga närvaro konstituerar landstinget, där officiella rättshandlingar såsom ättledning (ætleþæ) och formella förlikningar (sættum lysæ) äger rum.

Plundrar en man en mans bo utan laga dom (utan att det är förverkat), det är en tre gånger nio markers sak: nio marker äger målsäganden jämte ersättning för sitt bo med edgång; nio marker äger konungen och nio marker alla män (häradet). § 1. Hugger man upp en mans hus utan laga rannsakning, det är tre gånger nio marker: nio marker äger målsäganden, och likaså konungen och likaså alla män.

at vsældu: utan laga dom eller laga förverkande (fsv. osælt = icke förverkat). Takær bo vp: bosran, egenmäktig plundring av gård och bohag. Huggær hus vp at vsoktu: våldsamt upphuggande av annans hus utan föregående laga sak. Båda brotten straffas med tredubbla niomarksböter (27 marker).

Kallar en man en annan för 'hyndvalp': 'Hör här!', säger denne, 'du ljuger!' — 'Jag skärskjuter till vittne att du kallade mig med okvädingsord.' Det är en sak om sexton örtugar till vardera lotten. Han skall stämma honom till tinget och låta skärskjutningsvittnen framträda på endagen och styrka saken med en tolftared; han skall bedja så Gud och sina vittnen vara sig huld att 'du kallade mig med okvädingsord och du är skyldig till den sak jag lägger dig till last'. Så skola okvädingsord och nidord sökas. § 1. Kallar man en annan för frigiven träl som är ättburen, eller säger: 'Jag såg att du flydde en för en och bar spjutet på ryggen', det är okvädingsord och en sak om tre gånger sexton örtugar. § 2. 'Jag såg att en man lägrade (sodomerade) dig', 'Var är det?', 'Du ljuger!', 'Jag skärskjuter till vittne att du kallade mig med okvädingsord och nidord.' Det är en sak om sexton örtugar till vardera tredjedelen.

bykkiuhuælp: hyndvalp (hundvalp), starkt nedsättande ärekränkning. skyrskutæ: skärskjuta till vittne (åberopa kringstående vittnen på stället). rant en firi enom ok hafþi spyut a baki: grov feghetsanklagelse i strid. sarþ þik: anklagelse om passiv homosexuell underkastelse, det grövsta nidet i germansk och fornnordisk rätt (fornvästnordiska argr/ergi).

§ 3. 'Jag såg att du hade din vilja med en ko eller ett sto', det är nidord (firnær orþ) och en sak om tre gånger sexton örtugar; det skall sökas mot honom om han icke nekar därtill. § 4. 'Jag såg att du lägrade din moder', det är nidord och tre gånger sexton örtugars sak om han icke nekar därtill.

firnær orþ: oerhörda nidord som anklagade motparten för dödssynder och nidingsdåd, såsom tidelag (atti viliæ viþ ko ællar mæræ) och incest med modern (atti moþor þina).

§ 5. Detta äro okvädingsord mot en kvinna: 'Jag såg att du red på fägårdsgrinden med utslaget hår och i trollhamn då det var dagjämning mellan natt och dag'; kallar man henne förmögen att förgöra kvinna eller ko, det är okvädingsord; kallar man en kvinna för 'hortuta' (sköka), det är okvädingsord; påstår man en kvinna hava lägrat sin fader, eller hava fördrivit sitt foster (strukit barn sitt från sig) eller hava mördat sitt barn, detta äro nidord. § 6. Alla dessa syndamål skall man först tala om med sin präst och icke hasta upp i avund eller vrede, såvida han icke vill utsätta sig för tre markers böter; må det heta tre men vara två.

reet a quiggrindu lösharæþ: klassisk fornnordisk föreställning om häxridt (trollhamn på fägårdsgrind vid dagjämning). hortutu: fsv. hortuta (hora/sköka). strukit hava barn: avsiktlig fosterfördrivning. All þassi synda mal skal fyrst uiþ præst sin talæ: kyrkorättslig prövning hos sockenprästen innan formell tingsanklagelse fick resas för att förhindra falsk ryktesspridning. Textkritisk notis: Källan har '?ættæ aru vkvæþins orþ' på s. 14 rad 7; frågetecknet återgivet som [Þ] enligt transkriptionsreglerna.

Rånar en man en annan med handrån (rycker gods ur hans hand), då skall han värja sig med tolvmannaed och två mäns vittnesbörd ur de tolv och sedan stå i tolften. Fälles han därtill, böte han tre gånger sexton örtugar.

handran: rån ur någons hand med våld på öppen plats. Värjemålsed med tolv man varav två fungerar som edgärdsmän/vittnen.

Kräver en man en annan på skuld, då skall han tillkalla dennes grannar och låta dem vara närvarande och höra att han kräver honom på skulden; sedan må han taga pant (näma) hos honom om han vill. Har han skuld att kräva, må han söka honom såsom lagen säger och lägga sin ed därtill om de tvista om huruvida han icke har mer att gälda honom. Svarar den andre nej och påstår sig icke vara honom skyldig att gälda, då skall han svära med tolv män att han icke är skyldig att gälda eller återgälda gåva. Bryter han detta, böte han tre gånger sexton örtugar och gälde därtill skulden. § 1. Nam (tagen pant) skall lösas med gäldande av skulden jämte tolftared.

a grænnæ kallæ: grannars närvaro som legalt vittneskrav vid formell utmätning och betalningsanmaning. næmæ: nam, egenmäktig men lagreglerad panttagning hos gäldenären. gæf at lönæ: vedergällning för mottagen gåva i ett sedvanerättsligt gåvoutbytessystem.

Dräper en man häst eller nötboskap för en man och vållar fäfälling, då skall han låta hålla sjunätting för honom och låta frambära synvittnesbörd mot honom; vittnet bedje så Gud vara sig huld att 'jag såg att du dräpte hans fä och vållade honom fäfälling'. Sedan skall han träda fram med en tolftared och bedja så Gud och sitt vittne vara sig huld, att 'du vållade mig fäfälling och du dräpte mitt fä och du är skyldig till denna sak'. Sedan skall han gälda fäet tillbaka med svuren ed och därtill böta tre gånger sexton örtugar. Finns ej synvittne därtill, värje han sig med tolv män. Är det dräpta fäet värt två örar eller mer än två örar, då är det full fäfälling; men är det värt mindre än två örar, då skall det gäldas åter med tvådubbla värdet alltefter vad det är värt.

feær fölengh: fäfälling, avsiktligt dödande eller lemlästande av annans boskap. synær vittni: ögonvittnesbörd som bekräftas vid sjunätting. full fearföling: kvalificerad skadegörelse vid djurvärde överstigande två örar.

§ 1. Varder häst eller nöt dräpt på en annan bys mark och man icke vet vem som dräpte det, då skall han hålla sjunätting för en av byamännen och det gälle mot dem alla, och låta frambära vittnesbörd på sjunättingen om att det fick fäskada där på deras mark genom människohand; och därför äro de skyldiga att böta det åter enligt lag.

a byar marku: kollektivt ansvar för byamännen vid dråp på annans kreatur på byns utmark då gärningsmannen är okänd.

Dräper ett fä ett annat och herden bär vittnesbörd därom, gälde ägaren fullt värde med svuren ed och tage det dräpta djuret eller tillgodogöre sig kött och hud; tage halsgille, det är en åttondedel av värdet på det djur som dräpte. I detta mål är herden ett fullgiltigt vittne vare sig han är fri man eller träl. Vägrar han betalning, skall man hålla sjunätting och frambära synvittnesbörd; då skall man framlägga vittnesbördet och kräva böter; synes saken laglig, skall man skärskjuta till vittne och bedja så Gud vara sig huld att 'ditt fä dräpte mitt fä'. Vinner han icke framgång med laga vittnen, då skall svaranden värja sig med tolv män och bedja så Gud vara sig huld att 'icke dräpte mitt fä ditt fä och jag är icke skyldig till den sak du lägger mig till last'.

hirþingi fulþer vittnismaþær: herdens unika rättsställning såsom fullgiltigt vittne oberoende av fri eller ofri börd. halsgildi: ersättning motsvarande en åttondedel av det dräpande djurets värde. Syns hanum giald: vägras skadeersättning utlyses sjunätting.

§ 1. Faller fä i en mans grävda verk, i en brunn eller ett dike eller andra dylika anläggningar och får sin bane därav, då skall han böta sex örar för en häst, en halv mark för en oxe och likaså för en ko och ett sto. Så skall det sökas och värjas liksom om fä hade dräpt fä. § 2. Springer fä in i en hägnad utan att någon jagar det och får sin bane därav, ligge det ogillt; men springer det ut ur hägnaden och skadas, gälde hägnadens ägare ersättning. Jagar någon ut djuret ur hägnaden och det omkommer därigenom och finns synvittne därtill, gälde den som jagade det på samma sätt som om det låge dött i ett dike; sökas och värjas på samma sätt. § 3. Skadar man en häst, antingen dess svanstagel (skär av svansen) eller sticker ut dess öga, gälde en örtug eller värje sig med tolftared.

mans handæværki: anläggningsansvar för brunnar och diken. flögher i gærþi: olyckor vid hägnader och gärdesgårdar. liggi vgilt: förlusten bärs utan skadestånd om djuret självmant språng in. halataghl ok stingær vt öghæ: illvillig stympning av häst belagd med böter eller tolftared.

Alla lån skola återbäras oskadade hem till den som lånade ut, utan varje genmäle.

All lan skulu hel hem flyties: klassisk fornsvensk obligationsrättslig maxim om låntagarens strikta återlämningsplikt i oskadat skick.

Rymmer en träl eller trälinna bort från sin husbonde och gör någon skada, dräper, stjäl eller rånar, skall husbonden icke gälda skadan såvida han icke återfår sitt hjon. Får han dem tillbaka, böte han för deras förbrytelser såsom lagen säger, om synvittnen finnas eller tjuvgods gripits på bar gärning; finnes icke det, värje han sig med förnekande ed såsom lagen säger. § 1. Lånar man ut sin träl till en man, svare den för sakerna som har tagit emot lånet, så länge trälen är i hans vård.

lawarþi: husbonde (fsv. lavardher, jfr eng. lord). Huvudprincipen om husbondens begränsade principalansvar för rymda trälars brott intill dess han återfår trälen i sitt hushåll.

Den som lejer häst, oxe eller ko av en bonde, han skall svara för vårdslöshet (vanrykt): det är tjuvar, drunkningsvatten, dyn och moras, klave och annat dylikt. § 1. För fäets rovdjursskada och övermakt — det är björn, varg eller pest/vilddjursbett (quesa) — skall han svara liksom för vårdslöshet om icke lämningar (öron eller skinn) förevisas; böterna äro sex örar för häst och en halv mark för oxe och sto; förevisar han lämningarna, gälde han intet för vargen.

vangömslö: vårdslös förvaring (culpa) där lejaren bär bevisbördan. klavi: kvävning i bindsle eller klave. quesæ: vilddjurssting, bett eller akut djursjukdom. aflæstir: bevislämningar (avskurna öron eller skinn) som styrkte att djuret rivits av rovdjur utan lejarens vållande. Textkritisk notis: Källan har '?æn sum leghir' på s. 15 rad 8; frågetecknet återgivet som [Þ] enligt transkriptionsreglerna.

Lämnar en man sitt gods in till förvaring hos en man, då må det godset icke förloras av den som tog emot det varken genom stöld eller genom rån, såvida icke den bondes eget gods som tog emot det också bortrövas; eljest skall han gälda det tillbaka. Han framlägge vad han vill och svärje med en tolftared att han icke mottog mer av dennes gods till förvaring än han nu har lagt fram.

til gætslu: deposition (depositum). Förvararens strikta ansvar hävs endast om hans egna tillhörigheter samtidigt stulits vid samma inbrott eller rån. Tvist om depositiets storlek avgörs genom förvararens tolftared.