Varder en man sårad av en man, då skall man lysa såret på det första tinget — man vet icke om man fullföljer talan för en levande eller död — och likaså på det andra tinget; men på det tredje skall man fullfölja talan, eljest är hans sak förspilld. Då skall han visa upp såret.

lysa a þingi: formell kungörelse av såret inför tingsmenigheten. quikum ællær döþom: man vet ännu inte om den sårade överlever eller avlider (vilket ändrar saken till dråp). sar synæ: okulärbesiktning av såret på tinget.

Då skola tingsmännen bära vittnesbörd om huruvida det är fulsår: kräver det fläsk och spjälor, linne och läkarlön, då är det fulsår. Då skall man låta döma en förfallodag för dem och fälla saken mot honom med två tolfter och som tredje tingsmännens vittnesmål. Han skall bedja så sig Gud huld och sina vittnen, att han är hans rätte sårman, 'och så gav jag där namn till på tinget'. Då skall den som sårade hava lagbud för sig: nio marker på stämningstinget, bära fram böterna och kräva borgesmän. Då skall han döma sig fri från fredlöshet och böta nio marker till häradet och likaså till konungen. Är han fälld till saken, då skall häradet döma honom fredlös, eller skall han fly för freden.

fulsæri: allvarligt, livshotande sår med fyra lagfästa kriterier: spik (fläsk/fett till sårsalva), spiær (spjälor vid benbrott), lin (förband) och lækirsgæf (läkararvode). farghaþi: sårade, tillfogade kroppsskada. sægnærþingi: utsatt svarsting. tækkiumæn: borgesmän som går i borgen för böternas gäldande. vt dömæ: döma fredlös.

Varder falsk anklagelse given i såramål, då skall man på tinget tillsätta en nämnd av tre män från fjärdingen till att svära på att han icke är hans rätte sårman och icke var med illvilligt uppsåt på stridsplatsen.

skroksak: diktad, grundlös anklagelse. fiarþungi: fjärding (administrativ fjärdedel av häradet). væsviliæ: ond vilja/illasinnat uppsåt. vighualli: stridsplatsen (av vig 'strid, vapenskifte').

Inländsk man från sveariket är jämngill i såramål med en härländsk västgöte. § 1. Dansk och norrman äga böter för sår såsom en härländsk man.

Innæn konongrikiss maþær: undersåte i det svenska kungadömet utanför Västergötland. hærlænskær: infödd västgöte. Danski ok norin: danskar och norrmän ges samma rättsliga skydd vid sår som landskapets egna män.

Hugger en man handen av en man, böte nio marker för såret och tre marker för lytet. § 1. Hugger en man tumfingret av en man, böte nio marker för såret och tolv örar för lytet; för det finger som är nästintill: nio marker för såret och sex örar för lytet; för det längsta fingret: nio marker för såret och en halv mark för lytet; för det som är näst därefter: nio marker för såret och två örar för lytet; för lillfingret: nio marker för såret och en öre för lytet.

læst: bestående lyte eller men. Notera den matematiskt genomtänkta och hierarkiska botstaxan för handens fingrar: tumme (12 örar), pekfinger (6 örar), långfinger (en halv mark = 4 örar), ringfinger (2 örar) och lillfinger (1 öre).

§ 2. Hugger man näsan av en man, böte tre marker för lytet och nio marker för såret. § 3. Hugger man ögat ur huvudet på en man, böte tre marker för ögat och nio marker för såret. § 4. Hugger en man håret av en man, böte tre marker för lytet och nio marker för såret. § 5. Slår man tänderna ur huvudet och lyter hans tal, böte tre marker för lytet och nio marker för såret. § 6. Kastrerar man en man, gälde nio marker för lytet och nio för såret. § 7. Hugger man tårna av en man, skall det gälla för tår likasom för fingrar.

hösþi: skrivarform/variant för höfþi (huvud). læstir mal: fördärvar talförmågan. Gældir man: snöper eller kastrerar (gör till gälling); medför dubbla maxböter: 9 marker för såret och 9 marker för lytet.

§ 8. Lyten skola stå till prövning i ett helt år; då skall man bese om lytet består och uttaga lytesboten. Sådant skall vådalyte vara som uppsåtligt lyte.

iamlangæ: en tidsrymd av ett fullt år ('jämnt så lång tid'), under vilken kroppsskadan får läka innan lytet slutligt bedöms. væþæ læst: men vållat av våda (olyckshändelse).

Varder en sydman eller en engelsk man sårad, äga de i böter en örtug mindre än elva örar, och konungen en örtug och fem örar; och likaså en frigiven man. Varje bonde gav där den andre av sin rätt.

suþær maþær: sydman (tysk). ænskær maþær: engelsman. örtogh min æn ælliw oræ: tio örar och två örtugar. frælsgui: frigiven träl (frigesgiven). Bestämmelsen belyser utländska gästers och frigivnas rättsliga ställning i förhållande till de friborna bönderna.

Får en träl sår, böte man en mark för honom; icke äga flera män sak däri än målsäganden.

saksölæ: sakägaren, målsäganden (trälens herre som äger rätten till boten). [Þ]ræl: handskriftsutgåvan har initialt frågetecken för versalt Þ.

§ 1. Tillfogar en frigiven man eller en annans träl sår på en ättboren man, då skall han söka honom till ogill; vill han hellre taga böter än arbeta av skadan, böte för honom med tre marker.

Vétir: vållar, tillfogar (presens av väta). ætbornum manni: fullmyndig fri odalman med ättens bördsrätt. til ugils: att dräpa eller straffa ogillt utan bötesplikt. værk a uinnæ: avtjäna skulden genom tvångsarbete.