Går en präst in i en annan prästs socken, bär dit bok och stola och läser över folket, då är han saker till tre marker: gälde tolv örar till biskopen och tolv örar till prästen.

ber .i. bok ok stol: stola och mässbok som ämbetstecken. Förbudet skyddar sockenprästens territoriella och ekonomiska ensamrätt. Böterna om tre marker delas lika mellan biskopen och den förfördelade sockenprästen.

På åkern skall man skifta tionden; prästen tager sin del så som kyrkan är invigd till. Sedan skall den skiftas i tre lotter: en äger biskopen, en annan kyrkan, den tredje de fattiga (väslingsmän).

A acri scal tyundæ scipta: tionden skiftas direkt på tegen vid skörden. [Þ]ridia: källans frågetecken '?' representerar Thorn. væslirmæn: nödställda/fattiga (medeltida fattigvård genom tiondeandel).

§ 1. Prästen äger all den levande tionden (boskapstionden), och det offer som kommer till korsfoten på långfredagen.

kuikkæn tyundæ: den levande tionden (av kyk/kvick, dvs. småboskap och kalvar). cruszu fotæ: vid foten av kyrkans krucifix under långfredagens korstillbedjan.

Dör en bonde i socknen och vill hava lägerstad annorstädes, då skall prästen viga hans lik och följa det till gårdslidet, icke längre såvida han icke själv vill; då skall han hava halva lägerstadsavgiften, och halva den präst som mottager liket.

gardsliz: gårdslidet (grind/färist vid bygränsen). Sockenprästen har ingen skyldighet att följa liktåget längre än till sockengränsen. Lägerstadsavgiften klyvs jämnt mellan församlingarna.

Om man vill giva prästen gåva (vid vigsel), då är det två skäppor säd eller en örtug penningar.

gipt gyuæ: sedvanerättsligt arvode eller frivillig gåva till prästen vid lysning/vigsel.

Äger en man gård i en by och brukar utmarker i en annan, då skall han gälda tionde till den präst och kyrka där gården ligger, och svara för kyrkogårdsmuren där.

afsædhum: avsädesjord/utmarker. Gårdens stamfastighet (bol) styr kyrkotillhörighet och underhållsbörda.

§ 1. Sår man en enstaka åker som hör till en by, då skall man låta prästens tionde stå kvar i sin helhet eller föra den bort till kyrkan.

enka aker: enstaka/avskild åkervret. Tiondesäden måste antingen reserveras på åkern eller levereras till prästgården.

§ 2. Bor en bonde på ödemark, söke han kyrka dit det synes honom vara närmast, om han så vill. § 3. Landbo må icke tvingas att söka från sin kyrkby till en annan kyrka.

odmarkær: utmark/ödemark. Nybyggare ges rätt att välja närmaste kyrka. landboæ nöghæ: nöga/tvinga landbo mot hans vilja.

Men om vådablod kommer på kyrkogården, då skall man skära upp torvan med blodet och kasta ut ur kyrkogården; och kyrkogården är icke ohelgad därför.

vaþa bloð: oavsiktlig blodsutgjutelse (olycksfall till skillnad från våldsbrott). ækki vskir: icke oskär/ohelgad (kräver icke ny biskopsvigning).

Prästen må icke vräka någon man från kyrkan utom den som biskopen har förbjudit (bannlyst). Bönderna må vräka en fredlös man, om de så vilja; prästen är saklös om det sker.

fra kiurkiu vrakæ: utvisa ur kyrkan. forboþét: formell kyrklig bannlysning som endast biskopen ägde utfärda. Världsligt fredlösa män må fördrivas av församlingens bönder.