Texter — Ærfþa balkær
Ærfþa balkær

Äldre Västgötalagen, arvsordning och arvsrätt (Cod. Holm. B 59)


Ärvdabalken i Äldre Västgötalagen reglerar arvsordningen enligt det strikta nordiska parentelsystemet, där barn och efterkommande utesluter sidoarvingar och fädernet skiljs från mödernet. Paragrafen om utlandsresor och Greklandsfarare är en av svensk rättshistorias mest berömda texter och visar hur medeltida lagstiftning skyddade hemmavarande hustrus och barns egendom vid långväga pilgrims- och handelsfärder.

Handskrift
Cod. Holm. B 59
Datering
Omkr. 1280
Genre
Landskapslag
Dialekt
Äldre västgötska
Utgåva
Schlyter, SSGL I / Delsing
Klicka på ett fornsvenskt ord i utdraget för att slå upp det i Söderwalls ordbok.
Utdrag (klickbara ord)Översättning och tolkning
Sektion 01Cod. Holm. B 59, Ærfþa balkær §1 (Arvsföljden)
1 2 3 4 5

Son är faders arvinge.

Klassisk nominalsats med kopula ær. faþurs: genitiv singularis av r-stammen faþir (med sekundärt -s). arvi: svag maskulin nominativ singularis (an-stam).

Finns ej son, då är dotter arvinge.

Konditional sats med inversion utan konjunktion. dottær: nominativ singularis av feminin r-stam.

Finns ej dotter, då är fader; finns ej fader, då är moder; därefter är broder.

Sukcessiv uppräkning av arvsberättigade släktingar med arkaiska r-stamsformer i nominativ singularis.

Finns ej broder, då är syster; finns ej syster, då äro söners barn arvingar.

sunærbörn: sammansättning med genitiv pluralis av sun som förled och börn i nominativ pluralis neutrum.

Mellan kullarna skall arv skiftas sönder i två delar, hälften på fädernet och hälften på mödernet.

Kollum: dativ pluralis efter prepositionen vid fördelning. halft: substantiverat neutrum. fæþærni och moþærni: dativ singularis av neutrala ja-stammar betecknande fäderne- och mödernesläkt.

Sektion 02Cod. Holm. B 59, Ærfþa balkær §2 (Romresan och Greklandsfararen)
1 2 3 4 5

Far en man ur landet, sätter förvaltare för sitt bo och säger att han skall gå till Rom,

Inversionsinledd villkorskedja. brytiæ: svag maskulin ackusativ singularis (bryte, förvaltare). firi bo: ackusativ efter firi. til roms: genitiv efter prepositionen til.

då skall förvaltaren svara för boet under ett års tid; sedan skall arvingen svara för det och icke förvaltaren längre, om icke arvingen vill.

til iamlangæ: tidsadverbial konstruktion ('under ett helt år'). num: arkaisk villkorskonjunktion ('om icke, såvida inte').

Far en man ur landet medan hustrun sitter i boet, har ett barn i knä och ett annat i kvedet som får kristning,

husprø: hustru (ack./nom. fem.). i knæ ok annat i kviþi: allittererande och rytmisk juridisk formel för spädbarn och ofött foster. far cristindom: får dop/kristning.

vänder han häl och nacke åt hembygden och stiger med fötterna från fosterlandet,

hæl ok nakkæ: ackusativobjekt i allittererande parformel. at hemkynnum: dativ pluralis efter riktningsprepositionen at. fotum: instrumentell dativ pluralis ('med fötterna').

Ingen mans arv tager han medan han i Grekland sitter.

Ingsins manss: dubblerad genitivändelse hos det sammansatta negerande pronomenet ingsins och substantivet manss. girklandi: dativ singularis (Grekland/Bysans, vanligt resmål för nordiska väringagarden).

Källor
  1. 1Äldre Västgötalagen enligt Cod. Holm. B 59, maskintext av Lars-Olof Delsing efter Collin och Schlyters utgåva, SSGL I. s. 8–9, Ærfþa balkær §1–2
  2. 2Gertrud Pettersson, Svenska språket under sjuhundra år: En historia om svenskan och dess utforskande (Studentlitteratur); lokal transkription. s. 56
  3. 3Adolf Noreen, Altschwedische Grammatik, mit Einschluss des Altgutnischen (Halle: Max Niemeyer, 1904). § 402–408

Informationen kan inte garanteras vara fullständig — fornsvenskan var aldrig ett standardiserat språk