Återkommande diplomformler i medeltida urkunder
Medeltidens diplomatariska skrifter konstruerades utifrån en sträng retorisk och juridisk kanon som härstammade från den kontinentala kanslitraditionen (ars dictaminis). De fornsvenska skrivarna utvecklade fasta idiomatiska vändningar för brevets olika delar: hälsning (salutatio), kungörelse (publicatio), sakframställning (dispositio), avhändelse (renuntiatio) och bekräftelse (corroboratio). Genom att studera dessa formler kan man se hur språkliga mönster konserverades långt efter att de börjat vika i det levande talspråket.
- Källkorpus
- Svenskt Diplomatarium (SDHK)
- Period
- 1300–1400-tal
- Genre
- Diplomatik / Rättsformler
- Funktion
- Formelanalys
Alla dem som detta brev hör eller ser hälsar jag N evinnerligen med Vår Herre.
Salutatio-formel: Alla the representerar framställt ackusativ/dativobjekt före hälsningspredikatet.
Bekänner jag med detta mitt närvarande öppna brev och gör veterligt för alla män
Publicatio-formel: medh thessu mino nerwarando opno brefue uppvisar fullständig dativ singularis neutrum på -u/-o.
såväl för efterkommande som närvarande att jag har sålt och upplåtit
Participer i dativ pluralis (-andom) som mottagare av kungörelsen.
med fri vilja, fulla skäl och berått mod.
Allittererande och rytmisk tricolon i ren dativ singularis: -om/-o markerar maskulin och feminin dativ.
Därför avhänder jag mig och mina arvingar detta föreskrivna gods och tillägnar det N och hans arvingar
Renuntiatio: standardklausul i Magnus Erikssons stadslag och landslag för fastebrevs giltighet.
till evärdlig ägo, fritt och frälst för var mans hinder och klander.
Juridisk garantiformel med allitteration (fritt oc frelst) och genitivstyrning vid klander.
och ger jag häradshövdingen full makt att fastefara detta gods efter landets lagar,
häradzhøfþinganom: bestämd dativ singularis maskulinum som indirekt objekt.
vad som därtill av ålder har legat och med rätta bör tillhöra.
Traditionell tillbehörsklausul för fast egendom.
Till dess mera visso, bättre och högre säkerhet låter jag mitt sigill hängas under detta brev,
Corroboratio-formel: Til thess mere wisso är en fast genitivkonstruktion; incigle är lånord från medellågtyskans insegel.
och har jag bett ärliga och välbördiga män att de hänger sina sigill här under till vittnesbörd,
welbyrdogha mæn: lågtyskt lånord välbördig; thera incigle står som ackusativ pluralis neutrum.
emedan jag icke själv har eget sigill.
Standardmotivering när utfärdaren saknade eget sigill och anlitade borgmästare eller lagman.
Givet och utfärdat i Herrens år 1400 på själva salige Martins dag.
Avslutande latinsk eskatokoll-formel med helgondag som tidsfästning.