10. Känner en man igen sin klenod i en annans händer och säger den som har den i händerna att han har tagit den som lån, då skall den efterfölja som säger sig äga och begära tak av den som har den i händerna. Han må icke vägra om han ej vill fällas till sak. Sätter han tak för rån, skall man lösa där den står eller värja såsom hemfött fä. Sjunattastämma skall sättas för att lösa med laga vittnen, om den andre ej framlägger laga värn.

at lane havær takit: invändning om att godset innehas med lånerätt (prekarium eller lån). Förfarandet för att skilja mellan lån, stöld och rån medelst sjunattastämma och hemfödslovittne.

11. Tre äro laga tak: Ett är brötartak till hus och till hem; det andra är kvargsätetak när båda parter enas därom; det tredje är skälatak inför landsmän och allmoge (galman); detta må en bonde icke vägra en annan om han ej vill fällas till sak.

Klassisk kodifiering av de tre formerna av laga kvarstad (tak): brötar tak (reselejd/hemfärdsskydd), kuarsætu tak (godset står kvar mot borgen) och skiælæ tak (bevisbunden säkerhetskvarstad). Textkritisk notis: Källan har '?ry' på s. 20 rad 29; återgivet som [Þ]ry.

12. Gör en man tak på sin klenod och säger den som har den i händerna att han har köpt den av en utländsk man, och köpvittnet (vinen) är inom landet, då skall sjunattastämma sättas för honom som har klenoden i händerna; han skall sända bud till sin säljare. Kommer denne och vill vittna om att den är hemfödd, då har han vittnesrätt därtill. Kommer han icke, då skall ägaren styrka sin rätt med tylfted och två mäns vittne.

vtlænskum manni: man från annat landskap eller rike. vin: köpvittne (vīn). salæ bud fa: sända bud till säljaren för hemul/auktorisation.

§ 1. Äro de båda utländska som köpt av varandra, då skola de sätta fyranättersstämma; komme då alla till det landamärke (gränsmärke) som är dem närmast: säljare och köpvittne och den som har klenoden i hand och den som klandrar. Där skall den värjas såsom hemfödd eller lösas med lagen.

fiughurra natta stæmnv: fyradagarsfrist. landæmærkiz: landskapsgränsen, där rättsliga tvister mellan invånare i olika lagsagor förhandlades vid gränssten eller gränsmärke.

§ 2. Göra de köp med varandra, den ene i vårt land och den andre hinsides Käckle (Käglan/Tiveden) eller i Danmark, då skall en månads stämma utsättas och möte ske vid landamärket, och varde klenoden antingen löst såsom lagen säger eller värje den som har i hand. Slik lag och rätt som utländska män göra oss, slikt vilja vi göra dem.

hinvagh kiægglu: hinsides Käglan (skogsryggen Käglan mot Svealand). danmark: Danmark (innefattande Halland och Skåne). Formulerar den historiska reciprocitetsprincipen: '[Þ]y lik lagh ok ræt sum vtlænskir man göra os. þylikæn uilium uir þem göræ'. Textkritisk notis: Källan har '?y' på s. 20 rad 42; återgivet som [Þ]y.

13. Förlorar en man sin klenod och köper den åter utan att känna igen den då, men känner igen den sedan, då skall hans köpvittne vara tillstädes och återföra klenoden till den som sålde den åt honom, och klandra den klenod som gavs i betalning, och leda den sedan till tredje säljaren. Där skall fölsvittne gå före eller lösas med lagen. Men om våra landsmän känna igen sin klenod i ett annat land, eller utländska män i vårt land, då skall sjunattastämma sättas och klenoden lösas med tre män, och den skall värja som klandrar klenoden: en annan landsman med honom och den tredje från det land där klenoden igenkändes. Lös skall den lämna som har klenoden i händerna mot detta vittnesbörd, såvida han ej vill värja sig med tylfted att klenoden var hemfödd i hans gård och att han äger den och du icke. Tör han icke svärja det, då skall den andre intyga med tre män att han äger klenoden och du icke. Lede han till tredje man eller böte såsom lagen säger.

Reglering av godtroförvärv och återkrav när den ursprunglige ägaren ovetande köpt tillbaka sin egen stulna egendom. Rättegång med tremannanämnd sammansatt över landskapsgränserna. Textkritisk notis: Källan har '?riþi' på s. 21 rad 6; återgivet som [Þ]riþi.

14. Finner en man sin klenod i tjuvs förvar eller jagar tjuven därifrån, då skall han lysa såsom lagen säger och göra sig fri från tjuvsak (orþiuua). Kommer då den efter som känner igen sitt, skall denne gå fram med tylfted och två mäns vittne: bedje så Gud vara sig och sina vittnen huld att 'jag fann denna klenod i tjuvs händer, eller jagade jag tjuven därifrån; därför är jag värd vinningslön enligt lag, och lyste inför förste mötande man och i nästa by och på tredje tinget; därför är jag värd att vara fri från tjuvnad'. Då skall den träda fram som har känt igen sin klenod och svärja att 'den klenoden var stulen från mig och ingenstädes kände jag igen den förr än här, och jag äger och du icke'. Då skall den som löst ut sin klenod erlägga två örtugar för häst i vinningslön om han finner den utanför häradet, och en örtug om han löser den inom häradet, och icke mer även om de äro flera än en häst som man äger.

vnningia laghum: vinningslön / bärgelön för tillvarataget stöldgods (två örtugar utom häradet, en örtug inom häradet). Strikt formell lysningsplikt: för förste mötande man, i närmaste by och på tre ting i rad för att undgå tjuvnadsansvar. Textkritisk notis: Källan har '?a' på s. 21 rad 19; återgivet som [Þ]a.

15. Varder ett sto stulet som icke är dräktigt med föl, och varder det dräktigt sedan en annan har köpt det: finner då den förre sitt sto, skall han sätta i tak och göra sjunattastämma och lösa sitt med lagen; såvida icke fölsvittne går före, skall den ha fölet som har fött det hemma.

hyrsæ: sto (hyssa/hross). i fol: dräktig med föl. fyls uat: fölsvittne (intyg om var fölet avlats och fötts). Äganderätten till fölet tillfaller den som fött upp det i sitt hägn om dräktigheten uppstått efter stölden.

16. Stjäl en man en annans träl eller löper en trälinna bort, far då ägaren efter och får sitt eget åter, och återför trälen till honom som han kallar tjuv, till gård och grind med vittnen: om denne icke förmår avvärja tjuvsaken med laglig rätt, skall han böta för den tjuvsaken åtta örtugar mindre än fyra marker, likaså till konungen och likaså till allmogen.

Stöld av ofri arbetskraft (träl eller ambut). Bötessatsen är treskiftad: 'atta örtoghor min æn fiurar markær' (3 marker = 24 örtugar, minus 8 örtugar = 16 örtugar eller 2 marker) vardera till målsäganden, konungen och häradet (allum mannum).

17. Finner en man sin träl eller trälinna och säger den vara från sig stulen eller råntagen, då skall han sätta i tak. Då skall sjunattastämma sättas för den som gick i borgen; till sjunattastämman skall den inställa klenoden som har den i händerna. Den har vittnesföreträde som har i händerna om vittnen finnas. Han vittne för hemfött fä med tylfted och två mäns vittne; bedje så Gud och sina vittnen vara sig huld: 'att jag födde honom hemma i mina hus och hushåll, där diade han och drack mjölk ur moderns spene, där var han svept i kläder och lagd i vagga; därför äger jag honom och du icke'. Fälles han, då skall den som satte i tak svärja med tylfted och två mäns vittne att 'denne man eller kvinna var från mig stulen eller rånad, och ingenstädes rättkände jag honom förr än här; jag äger och du icke'.

En av de mest gripande fornnordiska rättsformlerna: 'iak födde han hemæ i husum ok hæskap þer diþi ok drak miolk af moþor spina. þær uar i klæþum uafþær ok i uaggu lagþer. þy a iak han ok þu iki'. Vittnesbördet om spädbarnsvård och uppfödning i hushållet utgjorde det yttersta beviset för äganderätt till en träl född av en trälkvinna på gården.

18. Griper en man en träl eller trälinna på flyktstig (löpstighum), då skall han lysa såsom lagen säger; den som äger skall gälda i vinningslön två örtugar inom landet och en halv mark (fyra örtugar) utom landet. Han bevise sin rätt såsom lagen föreskriver.

löpstighum: på flykt / flyktstig. Hittelön/vinningslön (vnningiæ lagh) för infångad förrymd träl: två örtugar inom landskapet, en halv mark (4 örtugar) utanför landskapet.

19. Träl och trälinna, dem skall man köpa med köpvittne (vingæ). En bonde är ombedd om köpvittnesord av den som säljer och den som köper; då skall den bekräfta köpet som är ombedd om köpvittnesord. Bonden skall gå i borgen, den som säljer träl eller trälinna, till förmån för köparen: både ny och nåder (under den närmaste månaden) för fallandesot (broti), men för dråp och fredsbrott för all tid.

vingæ: bekräfta köp med köpvittne (vīn). ny ok naþær: under den närmaste månaden från nymåne till nedan. firi brote: garanti mot fallandesot/epilepsi. firi griþum allæn aldær: evig garanti mot tidigare begångna fredsbrott och dråp begångna av den sålde trälen.

§ 1. Därför skall man taga köpvittne (vin) vid alla köp, att han skall göra köparen fri från tjuvnad (orþiuua) vid alla köp. Vill någon kalla honom tjuv, då skall köpvittnet vittna och de två samman med en tylfts ed: 'att jag köpte denna klenod med köpvittne och med vittnen såsom lagen föreskrev, och därför vållade jag icke den sak som du tillmäler mig'.

orþiuua gæra: göra köparen saklös mot anklagelse om stöldgodsförvärv. Köpvittnet (vīn) fungerade som personlig garant och mededshjälpare vid köp av lösöre. Textkritisk notis: Källan har '?y' på s. 21 rad 37; återgivet som [Þ]y.

§ 2. Häst och nöt, hovfä och hornfä, tillskurna kläder och skaftade vapen: dem skall man köpa och sälja med köpvittne och vittnen.

Lagstadgad förteckning över dyrare lösöregrupper som ovillkorligen fordrade formellt köpvittne (vin ok vittni): hästar och nötkreatur (hof fæ ok hornfæ), färdigsydda kläder och skaftade vapen.

§ 3. Deger svärd (dyrbart prytt svärd) och otillskurna kläder (tygstycken) och allt det som ligger i salubodar, och det som köps på torget utanför bodar såsom ett stycke: klandrar någon detta, då skall han ha två mäns vittne och tylfted att svärja att han köpte med rätt torgköp, och därför är han icke tjuv däröver.

Dikur swærþ: kostbart, prytt svärd. oskapaþ klæþi: tygstycken/väv i stycke. torghköpe rættu: torgköp på marknadsplats med publik omsättning åtnjöt särskilt rättsskydd; köparen frias från tjuvsak genom att svärja att godset köpts i öppen handelsbod eller på torget.