Fem äro jordens laga fång: Ett är arv; det andra är sons hemgåva; det tredje är dotters hemföljd; det fjärde är köp; det femte är skötning.

Fæm æru fang iorþær: den klassiska fornsvenska uppdelningen av laga fång till fast egendom. hemgæf sunær: förskott på arv till son vid giftermål eller etablering. hemfylgð dottor: hemgift till dotter. sköting: skötning, formlig överlåtelse genom att jord läggs i mottagarens sköte inför vittnen. Textkritisk notis: Källan har '?riþiæ' på s. 15 rad 22; frågetecknet återgivet som [Þ] enligt transkriptionsreglerna.

Köparen skall taga å säljarens vägnar en man som borgar för umfärden, och säljaren skall taga två män ur sin hand som borga för köpeskillingen; alla dessa skola taga i hand med båda parterna, då är köpet bundet med fastar. Den som vill bryta köpet bryte det med tre marker. Brytes köpet icke då det ingicks, skall man utlysa sjunätting inför den som borgar för umfärden och alla dem som äga jord i byn; man skall gå omkring åkrar och ängar och så tillbaka till tomten sedan. Klandras jorden annorstädes, skall säljaren försvara den om klandret sker innan umfärd ägt rum; klandras den därefter, skall köparen försvara den. Åtta skola odalsfastarna vara och den nionde styresfasten. Sju nätter gammal skall sjunättingen vara. Den skall värja jorden som äger den, med två tolfter och två vittnen. Sjunätting skall utlysas för den man som borgade för köpet om antingen köpeskillingen eller umfärden uteblir inför honom; fälles han, böte han tre marker för köpbrott.

oþolfæstir: odalsfastar, fastighetsvittnen ur bygden. styrisfæstær: ordförande bland fastarna. vmfærþ: rituell inspektionsgång kring fastighetens alla rågångar. köpruf: böter för kontraktsbrott.

§ 1. Klandras arvtagen jord, skall den värjas med arvsvittnen; två män skola bära vittnesbörd och stå i tolften. Så skall vittnesbörd bäras: 'Jag bär vittnesbörd därom och vi två män, att du tog denna jord i arv utan klander, och vi binda det med framburet vittne såsom lagen säger.' Då skall han träda fram inför tolften och bedja så Gud och sina vittnen vara sig huld: 'Att jag tog denna jord i arv och utan klander, och jag äger den och du äger intet däri.' § 2. Klandras jord hos den som har köpt, då skall han värja med två tolfter och två vittnen: 'Att jag köpte denna jord med fastar och med umfärd utan klander och såsom lagen säger, och jag äger och du äger intet däri'; sedan skall han gå fram inför den andra tolften och svära på samma sätt; köpvittnen skall han låta framträda med två män i vardera tolften.

Illiz: klandras (fsv. illa = klandra, anfäkta äganderätten). at v iltu: oklandrad, i fredlig besittning. Tvåpassprövning med dubbla tolfter och köpvittnen garanterar lagfartens orubblighet.

Vill man sälja sin jord, då skall man hembjuda den åt sin arvinge; sjunätting skall man utlysa för arvingen och så bjuda honom att köpa jorden. Sedan skall man hänskjuta till tinget och tingsmännen skola sätta en månads frist för dem. Kommer han till att köpa jorden vid månadstämman, då är saken avgjord; kommer han icke, då skall säljaren fara till tinget och låta döma sig rätt att sälja till den som bjuder mest för den. På samma sätt skall en kvinna hembjuda jorden enligt lag som en karl.

biuþæ arvæ sinum: bördsrätt (börþ / naustr), släktingarnas lagstadgade förköpsrätt till ättejord. manæþær stæmnu: lagstadgad betänketid om en månad på tinget innan jorden fick avyttras till utomstående.

§ 1. Ingen skall drivas bort från sitt hemman mot sin vilja, vare sig man eller kvinna, så länge denne sitter i boet. § 2. Ingen man må köpa jord av sin hustru enligt lag, det kallas 'väggaköp' (sämjeköp inom husets väggar); dock må bonden byta jord mot jord med henne om han vill. § 3. Den som säljer jord skall själv binda köpet med fastar och närvara vid umfärden, vare sig det är kvinna, barn eller man; på tinget skall omyndigs köp kungöras. § 4. Köper man jord med lösören och vill sälja åter mot lösören, skall han hembjuda den åt den han köpte av; denne skall betala för jorden vad som då bjudits; vill han byta mot annan jord, behöver han icke hembjuda.

væggiær köp: väggaköp, förbjudet köp mellan makar under bestående äktenskap till skydd för hustruns egendom. owormaghæ köpæ lysæ: offentlig tingslysning vid omyndigs jordtransaktioner för att förhindra förskingring.

Säljer en kvinna eller en man sin jord och lägger icke köpeskillingen i det gemensamma boet utan köper sig annan jord, då tillhör den jorden den av dem som ägde köpeskillingen. § 1. Köper en man till sin jord och gör tillökning med bådas gemensamma gods, då skall vid boskiftet så många örar läggas tillbaka till delning som tillökningen kostade. § 2. Tvista två makar om jord som köpts med lösören och påstår den ene att den andre icke äger del däri, då äger den vittnesbörd som vill styrka äganderätten för båda. § 3. Förvärvas jord sedan två makar kommit samman, då tillhör den dem båda.

agærþ: tillökning eller förbättring av fastighet med gemensamma medel. Subrogationsprincipen: egendom som träder i stället för enskild jord förblir enskild, medan förvärv under äktenskapet blir makars gemensamma egendom.

Biskopen äger vittnesföreträde framför konungen, och ländmannen framför biskopen, men bonden äger företräde framför dem alla. Äga bönder en by och ländmän en annan och skiljer det dem emellan, då äga bönderna vittnesbörd mellan byarna och icke ländmännen. Bo bönder i samma by som en ländman, förlora de icke heller då sitt vittnesbörd.

bonde firi allum þem: den häpnadsväckande västgötska rättsregeln om den självägande bondens absoluta vittnesföreträde i lokala jordamål framför såväl ländmän, biskop som konung.

Vill man taga jord till pant, då skall umfärd avtalas därtill och jorden pantsättas såsom lagen säger. Löser han den inom tre vintrar, då är jorden icke förpantad; står den tre vintrar eller längre än tre vintrar, då är den förpantad (förverkad). § 1. Lämnar man andra panter, i guld eller silver, då skall han hålla sjunätting för honom för att lösa sin pant och kräva skulden; gäldenären skall betala skulden och svära ed att skulden icke är större än vad som framlagts; vill han varken betala skulden eller gå edgång efter lag, då skall borgenären behålla panten, föra den till tinget och låta döma sig rätt att sälja den.

foruæþiæ: förpantad egendom, panträtt som efter tre vintrars utebliven inlösen förvandlas till definitiv äganderätt eller försäljningsrätt genom tingsdom.

Köper man ett bol (ett helt hemman) och äro åkrar frånköpta, och tvista de därom, då äger han icke vittnesbörd annat än till enas skifte; då skall den som äger bolet träda fram med två tolfter och bedja så Gud och sina vittnen vara sig huld: 'Att detta skifte aldrig avhändes från detta bol med fastar eller med umfärd, och icke avhändes såsom lagen säger.'

bol: odalhemman, stamgård. Tvist om frånsålda tegar eller skiften avgörs med dubbla tolfter till skydd för hemmanets integritet.

§ 1. Påstår den ene sig hava ärvt ett skifte och den andre att han har köpt, då äger den vittnesbörd som först påstår sig innehava det. § 2. Påstår den ene sig äga utskifte och den andre att det hör till bolet, då äger den vittnesbörd som äger bolet; utskiften och gärden skola alla ligga till tomten enligt lag. § 3. Har en man tomt i byn och två plogland (oræss land) samt äng om sex lass hö, då äger han vittnesbörd till utskifte av en åttondedel av en åttung till lövtäkt och vedfång; äger han icke mer än en åttondedels lott av en åttung, må intet frånkännas honom med vittnesbörd.

vtskiptir: utägor utanför byns ordinarie tegskifte. oræss land: plogland (fsv. oræss land = oxdraget land, areal måttad efter ett plogspänn). attundæ löter attungz: minsta legala brukningsenhet för fullständiga byarättigheter.

Efter åttungar skall by byggas. Fyra vägar skola löpa ut ur byn. Grindar, gärdesgårdar och broar skola skiftas efter åttungar.

Attungum skal by byggiæ: byalagens grundläggande förvaltnings- och skattesystem i medeltidens Götalandskap; åttungen (1/8 av ett bol eller attungatal) styrde byns ansvar för gemensamma anläggningar såsom vägar, broar och hägnader.

Mötas kyrkogård och tomtgård, då skall socknen hägna och icke tomten; mötas åker och tomt, skall den hägna som äger tomten. § 2. Gärdesgård skall stå stängd mellan tomt och åker senast på Kristi himmelsfärdsdag (helatorsdag). Halvgärde mellan två tomter skall alltid vara i laga skick, men ingendera parten böte såvida icke den ene klandrar den andre.

Garþær lukttær a hælghaþorsdagh: traditionell vårlig stängseldag för att skydda nysådda åkrar mot betande boskap. Halfgærþi: gemensamt stängselansvar mellan grannar.

Tjäldrastenar (rågångsstenar på tomtgräns) skall man gräva två i jorden och lägga den tredje ovanpå; de skola bära vittnesbörd där de ligga i jorden. § 1. Hus skall sättas så nära tjäldran att det finnes utrymme för stöttor och takdropp (opsædrup) emellan.

Tialdru stenæ: tjäldrastenar, medeltida gränsröse av tre stenar (två som fotstenar och en hjärtsten ovanpå) som utvisade tomtens exakta rågång. opsædrup: rätten till takdropp och väggutrymme gentemot grannens tomtgräns.